The Car Crash » foscar

Kapitel tjugo

Oscar hade tvingat mig att komma till hans lägenhet så fort jag hade slutat jobbet. Det var min födelsedag, och jag hoppades verkligen att han inte visste om det. Tydligen så hade Hanna fått reda på det, och hon hade sjungit för mig gång på gång under flera tillfällen under dagen. Jag hade hatat det mer och mer för varje gång.

Lätt tryckte jag på ringklockan utanför Oscars lägenhet, även fast han flera gånger hade sagt att det bara var för mig att komma in när jag var på väg. Bara någon sekund hann gå innan han öppnade dörren och direkt slängde sig i min famn.

"Grattis på födelsedagen, hjärtat!" utbrast han med överlycklig röst.

"Åh, så du visste", mumlade jag lågt. "Tack, tror jag."

Oscar släppte mig och log brett, tog sedan tag i min ena hand och drog in mig i lägenheten. När vi stod i det stora utrymmet som både köket och vardagsrummet passade i så gav han mig en gest att stanna där jag stod. Efter några minuter så kom han tillbaka med ett klädesplagg i händerna. Han visade glatt upp det för mig; en svart hoodie med ett regnbågsmönster mitt över den.

"Jag har ju fortfarande beslagtagit den där hoodien du hade en gång, och när det ändå var din födelsedag", förklarade han. "Jag gillade den och hoppas att du också kommer göra det."

Även fast jag inte förstod hela grejen med födelsedagspresenter så tog jag emot tröjan från Oscar och tittade länge på den med ett leende. Jag tog ett steg fram mot honom, satte två fingrar under hans haka och kysste hans läppar försiktigt.

"Tack Oscar, jag älskar den", sa jag. "Egentligen är jag inte så förtjust i min egen födelsedag, men det är ju ingenting du kunde veta."

"Kommer du bli arg om jag då säger att jag tog hem en tårta från caféet?" frågade han och la huvudet på sned.

"Du gjorde vad?" utbrast jag.

Oscar sprack upp i ett leende. Han försvann till köksplatsen, öppnade upp kylskåpet. En tårta i grön marsipan tog han ut och ställde på bordet. Han var snabb med att sätta in nitton ljus i den - vilket var så många år som jag dagen till ära fyllde. När han hade tänt dem så gick han fram till mig igen och höll glatt i den.

"Du är inte riktigt klok", suckade jag och skakade på huvudet.

"Blås ut ljusen!" sa han istället med exalterad röst.

Återigen skakade jag på huvudet, men gjorde ändå som Oscar sa. På första försöket blåste jag ut alla ljus, vilket fick ett glatt tjut att lämna Oscars läppar. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hans entusiasm. Innan jag visste ordet av så hade han skurit upp en bit av tårtan och tryckt ner en tallrik med denna bit på i mina händer.

"Jag kan inte förstå att du inte gillar din egen födelsedag", sa han när vi båda satt ner vid köksbordet. "Vad kan man inte gilla med en födelsedag?"

"Hela uppvaktningen har alltid varit någonting jag ogillat, jag gillar inte riktigt att vara i centrum", svarade jag och ryckte på axlarna.

"En bilkrock är ju inte bästa idén om man inte gillar att vara i centrum", sa han med lite road röst.

Han såg på mig med ett flin på läpparna. Det kändes egentligen lite konstigt att han kunde skoja om händelsen som att det verkligen inte hade hänt. Det var som att det var lite damm som han bara hade borstat av sig. Lite småirriterad över hela situationen så tog jag tag i toppen av gaffeln som var fylld med tårta och skvätte iväg det tvärs över bordet. Jag var en extremt bra skytt och fick det att träffa Oscar mitt på näsan, vilket fick ett skratta att börja bubbla inom mig.

"Om du vetat att jag alltid startade de värsta matkrigen i mellanstadiet så hade du nog inte velat göra det där", sa Oscar och höjde på ögonbrynen, där han satt mittemot mig med ansiktet fyllt av tårta.

"Oops", sa jag bara och skrattade. "Snälla kasta inte på mig, jag fyller ju ändå år."

"Okej, jag skonar dig", svarade han. "För den här gången."

Han satte pekfingret i ansiktet och drog lätt bort all grädde som hamnat på honom. Det som var konstigt var att han såg bra ut även fast han var alldeles kladdig i ansiktet. Oscar hade verkligen en tendens till att alltid se bra ut, oavsett vad.

"Men på tal om att hata födelsedagar", sa han sedan. "Du hatar inte jul också va?"

"Jul funkar, men presenter känns fortfarande så ologiskt", påstod jag. "Man har ju inte riktigt gjort någonting för att förtjäna dem."

"Man har faktiskt varit snäll ett helt år, vilket jag i alla fall tycker är en bra anledning till att förtjäna julklappar", menade Oscar när han sa emot mig. "Jag älskar jul mer än allting annat på vår jord."

"Mer än mig?" frågade jag förvånat.

"Ni kan få ligga på en delad förstaplats", konstaterade han leendes.

-

Hallihallå, hur är det med er idag?

Med mig är det väl helt okej. Slutade skolan 16:30 idag och det var ju inte det roligaste. När slutade ni skolan idag?

Jag vet inte hur många av er som läser den andra storyn jag har igång - En Andra Chans - men jag berättade två grejer där i det senaste kapitlet. I vilket fall som helst så tänker jag berätta det för er nu.

I fredags så gick en släkting bort, vilket är väldigt tråkigt. Det är fortfarande som att jag inte riktigt har förstått det. Jag var inte jättenära med denna släkting, men vi träffades ju några gånger per år. Så, om jag är lite nere eller deppig ett tag framöver så vet ni varför - men jag ska försöka mitt bästa att vara lite glad i alla fall.

Förutom detta så vill jag berätta att jag har haft så svårt att skriva på sistone. Jag har inte kunnat skriva några kapitel till någon lommande story på länge. Så, om inget läggs upp här när denna och En Andra Chans är slut så vet ni varför - för att jag inte har någon som helst inspiration. Jag ska försöka, men om jag inte kan så tänker jag verkligen låta skolan gå före.
Hoppas det är okej!

Har ni någonting ni vill berätta (gärna någonting positivt då)?

Jaja, jag hoppas att ni har haft en fin dag idag! Hur var skolan? Vilken var den bästa respektive sämsta lektionen? Vad var det till lunch?

Skolan var väl okej för mig, att gå åtta timmar är ju inte speciellt kul. Min bästa lektion var nog textkommunikation och min sämsta lektion var antingen tyska eller matte. Till lunch fick vi pasta med ost- och kalkonsås.

Nu ska jag sluta babbla!

Rösta och skriv en kommentar så gör ni mig väldigt glad.

Kramar till er alla! ❤️❤️