The Car Crash » foscar

Epilog

LÄS TACK-MEDDELANDET I SLUTET, TACK!
-

En vecka hade hunnit gå sedan julafton, vilket betydde att det var nyårsafton. Även fast det snart senaste halvåret hade varit helt fantastiskt, fastän allt kanske inte hade varit en dans på rosor alla gånger, så kändes det skönt att få lämna det här året och komma till ett helt nytt år. Varje nya år var som ett rent kanvas som man fick måla precis som man ville. Likaså som det blev med målningar så blev ju livet inte precis som man ville alla gånger, vilket gjorde att ens rena kanvas kanske gick åt skogen i slutet av målandet.

Oscar och jag skulle spendera nyår tillsammans, ensamma i hans lägenhet. Jag tyckte om det, jag hade sett framemot det. Hela kvällen hade blivit precis som jag hade velat.

Klockan närmade sig midnatt när vi satt i soffan och tittade på en film. Egentligen brydde jag mig inte mycket om filmen alls, allt jag tänkte på var Oscar. Han låg i min famn och var helt uppslukad av filmen som visades på TV:n. Jag lät mina fingrar dras igenom hans mjuka hår.

Det kändes så skönt att vi inte befann oss på en fest full av berusade ungdomar, jag förstod egentligen inte vad nöjet med det var. Varför ville man ens dricka så mycket att man inte kom ihåg någonting man hade gjort dagen innan? Jag tyckte mycket mer om att bara ha en liten hemmakväll, precis så som jag och Oscar hade det just nu.

"Har du några nyårslöften, Flipp?" frågade Oscar plötsligt.

"Att inte köra på någon", sa jag lite på skämt.

Av någon anledning tyckte Oscar att detta var hysteriskt roligt då han började skratta så att han nästan började hosta. Snabbt vände han sig om så att han kunde se mig bättre. Han satte upp sin haka mot mina knän, som jag hade uppe mot kroppen. Han vickade lätt på ögonbrynen.

"Det låter som en bra idé", svarade han med samma lättsamma ton. "Jag tänker försöka lära mig att laga mat på riktigt.

"Det låter också som en bra idé", svarade jag och flinade lätt mot honom.

Oscar himlade lätt med ögonen. Det kändes nästintill naturligt när han slappt slog till mig på kinden.

"Jag älskar dig, knäppis", muttrade han.

"Jag älskar dig med, Oscar", svarade jag.

Precis när han tänkte ge mig en enkel kyss hördes en smäll utifrån. Snabbare än blixten kravlade Oscar sig ur min famn och sprang mot ett av fönstren ut mot gården. Han slog ihop händerna innan han vände sig om och skyndsamt gestikulerade att jag skulle komma dit. Jag gjorde som han ville och gick bort mot fönstret och min pojkvän. Han pekade upp mot den mörka himlen som var fylld med stjärnor. Rätt som det var flög ett fyrverkeri upp i luften och skapade vackra färger över hela himlen. Jag satte händerna på Oscars axlar, och han vände sig snabbt om med en ledsen min i ansiktet.

"Har vi missat tolvslaget?" frågade han ledsamt.

Jag tittade på klockan på min arm - som jag faktiskt hade fått av Oscar i julklapp, då han tyckte att jag behövde bli bättre på att passa tider - och såg att vi mycket riktigt hade missat det berömda tolvslaget. Klockan var fem minuter över tolv.

"Tolvslaget är inte det viktigaste här i världen, Oscar", påstod jag lätt.

"Men det är ju ändå det som var viktigast idag", argumenterade han med. "Nu är det ju inte samma sak att säga gott nytt år. Och så-"

"Gott nytt år, Oscar", avbröt jag honom och pressade mina läppar mot hans.

Nyss hade han nästintill känts lite spänd, men i den sekunden som våra läppar träffades så föll hans axlar ner igen. Han hoppade upp i min famn, knöt sina ben om min rygg, som jag direkt tog tag i för att se till att han inte ramlade ner. Hans händer kupades runt om mina öron. Kyssen var lång, den var passionerad och perfekt. Våra läppar arbetade i den perfekta synken i flera minuter innan vi båda tyckte att det var dags för att kunna få andas. Bådas andetag var häftiga när vi drog ifrån. Ändå fanns varsitt leende på våra läppar.

"Gott nytt år på dig med", svarade han.

Jag tittade bara länge på honom med leendet på mina läppar. Försökte ta in vad som egentligen hade hänt mig. Det kändes så ofattbart att jag stod i en lägenhet i Vasastan med min pojkvän i famnen. Om man hade berättat om detta ögonblick för mig för ett år sedan hade jag irriterat frustat till för att sedan fått gå och lägga mig under mitt eget täcke. Men här stod jag, här stod jag och var lyckligare än någonsin. Kärlek var läskigt, skrämmande, otäckt, men samtidigt kunde det vara så vackert, underbart och fantastiskt. Jag förstod nu att om man aldrig släppte in någon skulle man aldrig få uppleva den underbart vackra och underbart fantastiska kärleken. Vi behövde den för att kunna överleva. Och utan den där förbaskade bilkraschen hade jag aldrig träffat min största kärlek någonsin. Utan den där dumma bilkraschen hade jag aldrig träffat Oscar.

-

Och helt plötsligt kom epilogen. Så, vad har ni tyckt om den här storyn? Har den varit kul att läsa?

Tack så mycket alla som har läst, i vilket fall! Tack för att ni har läst, röstat och kommenterat. Det betyder så mycket, ska ni veta!

Idag är det söndag, som ni kanske vet. Jag hoppas att ni får ett bra avslut på helgen och får en bra start på skolveckan imorgon. Ta hand om er och alla i er närhet. Jag tycker väldigt mycket om er - vilket jag tycker att ni borde veta - och ni är allihop hur värdefulla som helst.
Kramar till er alla!! ❤️❤️