The Car Crash » foscar

Kapitel tjugofyra

Jag hade spenderat natten hos Oscar. Jag hade tänkt att jag skulle åkt hem på kvällen men kommit tillbaka till nästa dag då Tessa var  där och jag hade lovat Oscar att hjälpa honom med henne under helgen. Men den sjuåriga flickan hade varit fast besluten om att jag hade varit tvungen att stanna, vilket jag då hade gjort.

Jag vaknade till och sträckte direkt på mig. Det jag hade förväntat mig var att inte kunna röra mig på grund av Oscars armar om min kropp, men det problemet fanns inte. Förvånat såg jag mig omkring för att se om min pojkvän fanns i närheten, men han låg inte bredvid mig i sängen. Med en suck reste jag mig upp, drog på mig de kläderna som låg på golvet bredvid sängen. När jag började röra mig närmare dörröppningen så hörde jag ett pipigt fnissande från köket. Det tog inte lång tid för mig alls att bestämma mig för att gå dit, vad skulle jag annars ha gjort? I köket satt Tessa på köksbordet och Oscar stod framför spisen. Båda deras blickar vändes mot mig när jag kom in.

"Det är Felix!" sa Tessa glatt och försökte hoppa ner från bordet.

Direkt förstod jag att hoppet skulle vara lite långt för henne, så jag sprang fram till bordet och såg till att hon inte råkade ramla ner. Jag satte händerna på hennes små ben. Hon såg på mig med ett brett leende. Hennes tänder syntes, samt gluggarna från de tänderna som hon hade hunnit tappa. Jag log tillbaka mot henne innan jag vände mig om mot Oscar.

"Hur mycket bränner du?" frågade jag med ett lätt flin på läpparna innan jag satte hakan mot hans axel.

"Jaha du, god morgon på dig med", svarade han och höjde på ena ögonbrynet. "Här bränns ingenting, för jag är expert på pannkakor."

Ett skratt lämnade mina läppar, men Oscar såg bara bestämt på mig. Tillslut stängde han av spisen och satte tallriken fylld med pannkakor i sina händer. Tessa klappade exalterat i händerna och fick ur sig ett glädjetjut. Frukosten började sedan ätas.

"Har vi några planer för dagen då?" frågade jag lättsinnat.

Det kändes nästan som att stämningar över huvud taget blev bättre om ett glatt barn fanns iblandat någonstans. Det var ganska lätt att kunna få barn på bra humör, vilket var ganska trevligt.

"Oscar sa att vi skulle åka till en djurpark!" utbrast Tessa med munnen full av pannkaka.

"Ja, jag har lovat henne att vi ska åka till Skansen", yttrade Oscar.

Jag nickade lätt. Det var längesedan jag var på Skansen, det kändes som att senaste gången kanske hade varit i mellanstadiet eller till och med lågstadiet, och det var ju inte precis igår. Visst, djur på zoo kanske inte alltid hade de bästa liven, men på svenska djurparker hade de förhoppningsvis det bättre än i andra länder. Det skulle ju inte blivit kul alls för Tessa att få komma till en djurpark där djuren mådde hemskt.

Efter frukosten samt efter att vi hade fått göra oss klara så satt vi på bussen på väg mot Kungsträdgården, där vi skulle byta till spårvagn ut mot Djurgården. Tessa hade babblat på under hela resan om hur glad hon var att vi skulle komma till Skansen. Gång på gång hade hon berättat att hon inte hade någon djurpark hemma hos henne - men vart hon egentligen bodde hade jag ingen aning om alls.

När vi äntligen hade kommit in på parken skuttade Tessa glatt runt omkring oss. Oscar tog snabbt tag i hennes ena hand så att hon inte skulle kunna försvinna från oss. Den sjuåriga flickan ställde sig lydigt bredvid Oscar innan hon såg på mig och lilla, mjuka hand i min. Och så gick vi runt på Skansen resten av dagen - Tessa mellan mig och Oscar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade tyckt om det, för det hade jag verkligen gjort. Tessa blev mer och mer exalterad för varje djur hon fick se. Hon blev till och med glad för att se de hundar som vissa besökare hade. Hela dagen var bara fylld med skratt och leenden, vilket kändes som någonting som man aldrig kunde få för mycket av egentligen.

"Tack för att du följde med idag", sa Oscar när vi var tillbaka i lägenheten på kvällen.

Klockan hade börjat bli ganska mycket, Tessa hade varit tvungen att gå och lägga sig för flera timmar sedan. Jag tittade på honom och log lätt. Vi satt i soffan i vardagsrummet, eller, Oscar mer låg i min famn. Han vände sig om så att vi kunde se bättre på varandra. Hans näsa var så nära min så att de rörde varandra. Andetagen som puffades ur honom träffade mitt ansikte. Våra läppar träffades snabbt i en lätt kyss.

"Jag hade kul, så tack för att jag fick följa med", svarade jag leendes.

Imorgon, söndag, skulle Tessa behöva lämna oss och Stockholm för att åka hem igen, vilket kändes lite tråkigt. Hon var en fin och gullig tjej, så jag var glad att jag hade fått tillfälle att träffa henne. Om jag hade tur kanske jag fick se henne igen.

-

Hallihallå!

Plötsligt blev det måndag igen. Dags för ännu en skolvecka. Vi överlever väl det - förhoppningsvis?

Åh, jag började se på en ny serie nu i helgen - den är helt ny och började någon gång förra veckan. The Good Doctor heter den - rekommenderar verkligen den, även fast bara ett avsnitt har hunnit komma ut än, hehe.

Jag är så trött idag - vilket kanske inte är så konstigt. Klockan är ju liksom sex på morgonen. Att jag behöver gå i skolan enda till halv fem gör ju inte saken bättre heller.

Jag måste berätta en lite rolig sak, när jag tänker efter. Jag hade lite extra lång helg nu i helgen, med tanke på jag hade studiedag i fredags. Gång på gång fick jag för mig att det var söndag när det var fredag, söndag när det var lördag och så vidare. Lyckan är ju verkligen när man kommer på att man har mer av ledigheten.

Det var väl allt jag skriva i detta meddelandet för denna gång.
Hoppas ni får en fin dag!

Rösta och kommentera så gör ni lilla mig glad!!

Kramar till er alla! ❤️❤️