6

866 22 0
                                    

{Draco}

Dagen fortsatte att dra på som ett rullande hjul. Jag hade visserligen retat Ron Weasley när han ensam var påväg till lektionen i trollkonst- lära, men han hade bara tittat på mig och knuffat sig förbi. Jag vann ju den matchen men det som oroade mig var om Granger hade avslöjat min "andra sida" för sina vänner. Om vårt lilla möte vid mörka skogen då jag nästan varit snäll. Om det ryktet sprider sig så är det kört för mig, och sannerligen kört för Granger också.
Jag vet mig i läppen och sneglade bak mot henne. Grangers hand var ivrigt uppe och sträckte sig efter Snapes ord men blev allt tröttare. Jag suckade och tittade framåt igen. Snape drog sin svarta klädnad tätare runt kroppen och vandrade fram och tillbaka medan han talade med en låg hotfull stämma med klassen. Majoriteten såg nästan skrämda ut, speciellt Longbottom, som satt och slöt ögonen medan han nästan darrade. Jag skrattade till medan jag fnyste.
-Lite rädd Longbottom? sade jag rakt ut.
-Käften Malfoy, sade plötsligt Harry hotfullt bakifrån. Jag log retsamt och vände mig om.
-Eller vadå, Potter, fnyste jag och synade honom. Jag hade inte ens märkt att Snape lämnat rummet för att hämta de nya böckerna.
-Ingen ska göra någonting! hojtade Granger från andra änden av rummet och jag slöt mina ögon av irritation. Jag älskade att ställa till med scener som sedan kunde ställa till det för andra.
-Ingen frågade dig, smutsskalle.. fnyste jag och fick en liten klump i halsen. Hermione vände ner blicken i bordet och jag följde med hennes rörelser. Weasley ställde sig plötsligt upp framför den nedkladdade bänken och Harry försökte fösa ner honom på stolen igen.
-Vad kallade du henne? försökte Ron med en halvt darrande röst.
-Smutsskalle, hurså? flinade jag och började glädjas av situationen.
-Kom igen hörni! Det är inte värt det, Snape kommer! utropade en okänd elev från Ravenclaw som jag inte kände igen. Jag såg Snape komma vandrades in mot klassrummet så jag vände mig hastigt om framåt. Böckerna flög framför honom och styrdes av Snapes trollstavsspets. Jag tänkte på hur underhållande det hade varit om han tappat hela bunten men böcker på golvet och han blivit tvingad att plocka upp dem igen. Men i för sig, Granger hade förstås gjort något i situationen innan Snape ens hade hunnit reagera. Som att ropa "Wingardium Leviosa" och lyfta upp böckerna med trollstaven som vi lärde oss med en fjäder första året på skolan.
-Kände du doften av drama? flinade Blaise till Snape när han kommit längre in i rummet med ett surt ansiktsuttryck. Jag fnyste till och gav Blaise en liten knuff där han satt bredvid mig. Snape bara tittade på honom och gick vidare.
-Om din doft är det du kallar drama.. mumlade Snape medan han skrev upp den kommande läxan på den svarta tavlan. Några började skratta medan Blaise såg lite missnöjd ut.
-Lektionen är slut.

Jag plockade ihop mina grejer och väntade på att Potter och Weasley skulle skynda ut ur salen. Det var nämligen quidditch träning för gryffindor laget hade jag hört. Jag såg hur Granger följde dem ut med blicken och la sedan tillbaks sin sista bok i sin läderväska. Jag skyndade fram till henne innan hon hann ut.
-Vänta, hojtade jag och tog tag i hennes handled och kollade allvarligt på henne. Hon synade mig med en blick full av avsky utan att säga någonting.
-Nej, jag har inte berättat för någon, mumlade hon till sist och suckade.
-Och du kommer inte berätta för någon? fortsatte jag. Granger svalde högt.
-Vad är det som är så farligt om det kommer ut att du har mått lite dåligt, eller om du inte hatade på en gryffindor för en minut? frågade hon och skakade på huvudet. Jag tog ett steg närmre henne och hennes blick vacklade från mitt ena öga till det andra hastigt.
-Hör på, får någon reda på...vårt lilla möte... så är du dödens, fattar du det? fnyste jag ilsket. Hermione ryckte sig ur mitt grepp om hennes arm.
-Jag är inte rädd för dig, Malfoy, spottad hon ur sig och vände sedan på klacken ut mot trapporna.

Dramione | Det där emellanWhere stories live. Discover now