Dramione | Det där emellan

42

{Hermione}

Jag drog fram ett pergament och en fjäderpenna med bläck, satte mig vid ett bord i hörnet. Jag doppade ner fjäderns spetsiga topp i glasburken då jag märkte att det inte fanns något bläck kvar. Med en suck reste jag mig och kollade efter nytt, men det var slut. I samma sekund fick jag syn på en av Umbridges gamla pennor, som inte behövde något bläck utan skar upp handen för att kunna få färg.
-Skit också, sade jag tyst och tog pennan till mitt bord, vände på pappret och målade en cirkel i mitten. Draco skrev jag i den. Samma cirkel med namnet dök upp på baksidan av min vänstra hand. Det gjorde väldigt ont. Från cirkeln målade jag ett streck och saker funderingar i en till cirkel. "Dödsätare?" "Uppgift?" "Sjuk"?
Min plan var att detta skulle se ut som en tankekarta om Dracos hemligheter som någon kunde hitta och berätta för Dumbledore. Men inte vem som helst förstås, så taskig är jag inte. Jag fortsatte göra massa cirklar med ord och funderingar som ledde till ytterligare resultat och slutsatser som tillslut ledde till att Draco skulle mörda Dumbledore. Jag blåste kall luft över min skadade hand och gick sedan tvärs över salen, upp i trapphuset och vidare till Gryffindor-tornet fram till uppehållsrummet. Där på högra fönsterbrädan bredvid den stumma mandragoran lade jag mitt pergament, för jag visste precis vem som skulle hitta det.

{Draco}
Efter att ha suttit i sängen en timme var mina ögon ännu en gång fuktiga av förtvivlan då jag tänkt på det som egentligen måste utföras. Tanken på att ingen lösning skulle kunna fixa detta. Jag ställde mig upp på ostadiga kalla fötter, drog båda händerna genom mitt hår som hade blivit för rufsigt och skapade en slarvig snedbena innan jag gav mig upp mot biblioteket för att se till och Hermione pysslade med något hyss.
Elever jag passerade tittade på mig med blickar jag inte kunde identifiera. Men hur är det konstigt? Draco hade rufsigt hår och hoodie på sig, det är inte så man är van att se mig.
-Vad glor ni på? spottade jag till några förstaårselever för att övertyga dem om att Malfoy fanns kvar här inne. Dem vände sig snabbt om och gick mot Stora Salen. Jag gick tre trappor upp och fann biblioteket, kollade med noga letande ögon från bord till bord men hittade inte den lockiga bokmalen någonstans. Hur är det möjligt att hon suttit här i mindre än två timmar? Det känns ju inte som en pluggande Hermione Granger direkt.
-Hermione, Hermione, mumlade jag för mig själv när jag fick syn på Umbridges gamla penna tillsammans med hennes gråa tjocka hårband hon ofta använde. Jag tog tag i båda sakerna och kilade ur biblioteket med raska steg. En liten irritation dök upp inom mig. Jag trappade ner mot Stora Salen och fick direkt syn på Hermiones bruna lockar. Hon satt där med Weasley-tjejen bredvid sig som vanligt. Ginny, Goyles gamla kärlek. Men utan att bry sig om henne gick jag rakt fram till Hermione som långsamt tittade upp.
-Vad är detta?! utbrast jag och höll upp hårbandet och pennan med ena handen, medan jag tog stöd på bordet jag lutade mig mot med den andra.
-Vänta lite, mumlade Hermione till Ginny och reste sig upp.
-Vadå? sade hon som att det inte vore någonting.
-Ge mig din hand, fortsatte jag tyst. Hon riktade upp den i samma sekund som jag grep tag i den och kollade vilken bild som åstadkommit på handens baksida. En klump bildades i min hals.
-Vad är det där? frågade jag och  sneglade åt sidan.
-Du ska få se sen, jag... jag har en plan, mumlade Hermione och tittade ner medan hon knäppte sina händer och gömde skadan.
-Du kan inte skada dig själv för min skull, kved jag bekymrat och skakade på huvudet.
-Det är ingen fara Draco, svarade hon varmt och tittade upp i mina ögon.
-Jag sade ju att du inte skulle lägga dig i detta, fortsatte jag.
-Men det gjorde jag.
Jag mötte hennes självsäkra blick och attraherades ovanligt av den. Min blick vandrade ner till hennes läppar. Hon log smått. Hastigt fångade jag hennes nacke och pressade mina läppar mot hennes där vi stod i hörnet på korridoren. Jag kysste hennes nacke då hon fnissade och lyfte upp mitt huvud.
-Det löser sig, sade hon säkert. Jag nickade och tog tag i hennes hand, sprang upp för en trappa och öppnade dörren till Vid-Behov-rummet som inte längre var fullt med saker utan förvandlades till en mysig liten soffhörna. Hermione trippade in i rummet och smällde igen dörren medan hon la sina kalla händer på mina axlar och löst puttade ner mig i en soffa. Ett leende spreds på mina läppar.

{Hermione}
Jag vaknade långsamt och upptäckte att mitt huvud var placerat mot Dracos bröst. Som fortfarande sov. När jag sedan kom på att vi bara hade underkläder på oss ryckte jag till och ramlade ner från soffan.
-Helvete, mumlade jag och sökte efter min tröja. Plötsligt hörde jag hur Draco skrattade till. Jag rodnade och vände försiktigt upp huvudet.
-Detta, var ett misstag, sade jag i ett ångerfullt luftskratt. Draco stönade i en suck men flinade fortfarande. Hans huvud var inborrat i huvudkudden. Jag drog hastigt på mig den vita skjortan och kjolen.
-Min slipps,  fortsatte jag och kollade under soffan där jag fann den.
-Hermione, lugna dig, vi börjar inte förens om en timme, skrattade Draco och beundrade mig. Jag nickade kort åt sidan medan jag knöt på mig slipsen. När jag ställde mig upp tog han tag i min hand. Mitt ansikte hettade till igen. Jag mötte hans gråa blick och log.
-Detta får inte nämnas, sade jag och pussade Draco på pannan innan jag gick bortåt mot dörren.
-Godmorgon på dig med! utropade Draco och satte sig halvt upp i sängen. Jag fnissade till innan jag smällde igen den. Nu var det stressigt. Frukost också. Ginny måste varit orolig för mig.

GLÖM INTE ATT RÖSTA | KOMMENTERA
Jomen jag var lite osäker på denna delen, den var dåligt skriven jag vet, och ehm, det som hände haha. RESPOOONS!