Dramione | Det där emellan

38

{Hermione} //astronomitornet//

-Draco..?sade jag tyst och smög närmre honom. Draco vände sig hastigt om och tittade förtvivlat på mig. Ögonen var rödsprängda och mörka ringar fanns tydligt under hans ögon.
-Nej, inte du, svarade Draco argsint och började gå tvärs över tornet för att komma där ifrån.
-Jaså du ska vara arg? Du, Draco, fullständigt sket i mig denna sommarn! Jag satt och väntade veckor på brev från dig, men kom det några? Nej! utbrast jag och tog några raska steg närmre honom men pekfingret upp i luften.
-Ja, och vet du vad? Jag ville skriva brev till dig mer än någonsin i somras! Men tror du verkligen Hermione, att det var så lätt som förväntat att bara skicka iväg brev till dig sådär? Tänk på vilken familj jag tillhör? Jag försökte skicka iväg tiotals brev men mina föräldrar kontrollerar posten! Och de jag trodde att jag faktiskt lyckades sända iväg, fann jag sedan framför och i brasan, svarade Draco och stannade upp. Han såg faktiskt väldigt upprörd ut. Men detta borde jag ju fattat. Jag har varit väldigt dum, det är klart att det inte är så lätt för Draco att hålla kontakten med en.... smutsskalle.
Jag svarade inte Draco utan tittade ner och harklade mig nervöst.
-Du tänkte aldrig på att prata med mig och fråga mig innan du parar ihop dig själv med andra, väste han och tittade snett utåt.
-Draco, det är ingenting mellan mig och Dean. Jag bad honom gulla med mig för att visa för dig att jag "också hade gått vidare", mumlade jag.
-Hah, mycket bättre! sade Draco med sarkasm med hans ansiktsuttryck utbyttes snabbt till ett besviket. Han skakade på huvudet och fortsatte gå.
-Draco vänta! utropade jag och sprang efter. Jag kom hit för en anledning!
Draco stannade upp utan att vända sig om.
-Seamus. Varför sköt du Obliviate på honom? frågade jag hastigt. Draco vände sig om och log kallt.
-För att han såg mig gråta, Hermione. En hel del, svarade han kyligt och satte handen på dörrhandtaget.
-På grund av mig? frågade jag oroligt. Draco sneglade åt sidan igen innan han försvann in genom dörren. Var detta slutet? Var det över. Jag svalde en hård klump i min hals innan jag ställde mig och tittade ut. Det var fortfarande sommarvärme. Jag ville ha Draco som skulle stå och hålla om mig och skratta. Men jag hade sabbat allt. En tår rullade ner för min kind och mötte ljudlöst räcket jag höll i. Sedan en till. Och en till. Jag vände ner huvudet med utsikt mot mina fötter och lät gråten komma. Jag älskade ju honom.

{Draco}
Helt ärligt, så visste jag inte riktigt hur jag kände, eller hur jag skulle känna. Jag kände mig lite irriterad på Hermione, men hade även lite dåligt samvete över att jag kastat mig på henne på det viset. Om det var någonting jag verkligen vill så var det ju att bli sams med Hermione.
-Draco, är du okej? frågade plötsligt Pansy som slog sig ner mitt emot mig.
-Ja, sade jag irriterat och vände upp huvudet.
-Du ser inte så kry ut, fortsatte hon och tittade bekymrat på mig. Håll dig lugn, håll dig lugn, tänkte jag för mig själv.
-Äh, jag är bara lite trött de här första dagarna, sade jag med alldeles för snäll röst. Pansy sken upp av mitt svar. Hon reste sig ur soffan och satte sig bredvid mig istället. Allt jag ville var att hålla mig lugn, så att jag inte fick ännu mer dåligt samvete.
-Jag är glad att vi ses igen, sade Pansy och log mot mig medan hon la handen på mitt knä. Detta kändes fel, så oerhört fel.
-Ja... mumlade jag kort och visste inte vad jag skulle göra för att komma ur situationen. På ett icke-elakt sätt. Men plötsligt tog Pansy tag i min nacke och drog mig till henne och hon kysste mig. Innan jag hann reagera så hade jag börjat besvara kyssen när jag snabbt drog mig ur.
-Hermione, sade jag kort till Pansy och flyttade en bit ifrån henne. Pansy gav ifrån sig ett snabbt kallt skratt.
-Jo då, just det. Granger, sade hon kyligt.
Jag hade ingen aning varför jag inte agerade bättre. Varför jag inte gick där ifrån en lång tid sen. Jag bara orkade inte. Men när jag tänkte på det så reste jag mig upp från soffan och började gå mot killarnas sovsal. Jag var mycket trött, och imorgon var det lektioner.

GLÖM INTE ATT RÖSTA!
Jag vet intee, det känns som att detta spårar ur eller vad tycker ni? Händer det inte för mycket? Jag har lite brist på idéer och skriver bara ord för ord, är rädd att det kan bli jobbigt för er läsare?