Dramione | Det där emellan

10

{Hermione}

Draco Malfoy och Ron stod framför varandra med aggressiva blickar och naglarna inborrade i handflatorna. Nerifrån tittade jag upp på dem medan dem muttrade tyst.
-Det är ditt fel Malfoy, muttrade Ron ilsket.
-Dröm vidare, Weasley, du är inte värd min uppmärksamhet! fnyste Draco och tittade äcklat på Ron.
-Ron...? frågade jag tyst, långsamt och sluddrigt medan jag tittade upp mot de suddiga figurerna. Ron tittade ner i marken.
-Jag skulle förvandlat dig till en padda nu om vi inte var i närheten av lärare, nej vänta! Det behövs ju inte ens förvandlas, du är ju redan en! flinade Draco hatiskt. Ron muttrade till.
-Käften Malfoy, fnyste han och tittade ner som att han ångrat det han just sagt. Att vara uppkäftig mot Malfoy skulle man få ångra, och det kände de flesta till vid det här laget.
-Ska jag slå ihjäl dej, eller kasta en ännu värre formel på dig, va?! spottade Draco ur sig och synade Ron från topp till tå innan han började sparka honom på smalbenen. Och igen, och igen.
-Sluta...du kommer göra honom illa... försökte jag säga men min röst var inte tillräckligt stark. Malfoy böjde sig plötsligt ner och började rycka i mig.

-Vakna! Vakna! det var Ginny som stod och ryckte i mig. Jag drog snabbt efter handan och reste mig upp i sängen. Jag upptäckte att mina kinder var täckta av tårar och att mina ögon sved.
-Mione, är du okej?? utbrast Ginny oroligt och la handen på min panna.
-Malfoy....grumlade jag och reste mig snabbt upp medan jag tog tag i Ginnys handled och ledde snabbt ut henne ur gryffindortornet med raska steg. Ginny såg frågade ut men sa ingenting.

Vi rusade igenom korridorerna och sökte med blicken, Ginny hade insett vem jag letade efter. Tillsist fick vi syn på honom gå ensam på gräsmattan utanför skolan.
-Malfoy! skrek jag och sprang fram till honom som såg väldigt chockad ut. Jag tog ett kliv och ställde mig onödigt nära.
-Vad, gjorde, du, natten, då, Ron, försvann? sa jag och min röst darrade av ilska som jag kände var påväg att utbytas till sorg. Att se Ron i min dröm, det påminde mig bara om hur skönt det var att ha honom här. Han hade förmodligen stått vid min sida just nu.
-Jag...kommer inte ihåg? sade Malfoy förvånat men hans ansiktsuttryck var påväg att bytas ut mot ett retsamt leende. Jag skakade på huvudet och en tår föll ner för min kind som jag hastigt torkade bort.
-Vad sa du? morrade jag och ställde mig ännu närmre Malfoy. Han flämtade till kort och hans leende dog bort vid min hotfulla stämma. En till tår rörde min kind.
-Du! Du gjorde honom illa! Du gjorde honom... för tusan...! Du gjorde honom illa Malfoy! jag puttade Draco så han tog ett stort ostabilt kliv bakåt medan mina tårar flödade ner för mina kinder tillsammans med min ilska och sorg. Jag puttade honom en till gång så att han föll ner på det frosttäckta gräset och tittade chockat på mig.
-Mione! Sluta! Du kommer skada honom! utbrast Ginny som kom springandes bakifrån när jag var påväg att sparka till honom. Jag vände mig hastigt om. Ginny hade Blaise och Goyle bakom sig som också hade lagt märke till mig och Malfoy. Så fort dem kom fram så tog Blaise tag i mina sprattlande armar medan han huttrade med tänderna av kylan.
-Är du inte riktigt klok? sade han ilsket och drog mig längre bak medan Goyle hjälpte Malfoy upp från marken.
-Du vet vad McGonagall sa? Det är inte Malfoy Hermione! fortsatte Ginny och tittade bekymrat på mig. Jag kunde se hur Goyle iakttog henne från sidan. Jag nickade och kunde inte själv förstå vad jag precis gjort. Tappat vettet.

{Draco}

Jag och min lilla liga satt ljudlöst och åt frukost då jag kom på att jag lämnat böckerna jag tappat där ute i frosten. Det kunde väl vara Grangers skyldighet att ge mig dem efter vad hon hade fått för sig att göra, och dessutom, att tro. Påståendet att jag hade något att göra med Weasleys död gjorde mig nästan upprymd av ilska. Men nästan också, som att jag var upprörd. Men varför, det hade jag ingen aning om. Jag såg Ginny och Hermione vandra in i salen med tomma ansiktsuttryck, och Granger med mina böcker i famnen. Hon gav en gest åt Ginny som nickade och gick och satt sig, medan Granger själv började stega åt mitt håll. När hon kom fram gav hon mig bara mina böcker utan att säga någonting. Jag fnyste till, tog emot dem och vände mig om igen. Sedan kom jag på att Weasley hade gått bort, och då slog det mig att jag kanske borde visa mer respekt. Jag nickade kort innan hon gick iväg och tog sedan en klunk pumpajuice. Plötsligt möttes jag av en prydlig handstil på en lapp som satt överst på en av mina böcker.
"Möt mig vid trädet klockan fyra" 
stod det bara med svart bläck på lappen. Jag tittade mig hastigt om så att ingen av mina vänner lagt märke till den, och stoppade sedan ner den snabbt i fickan medan jag kom på mig själv att le.