Dramione | Det där emellan

39

{Hermione}

Tydligen så hade jag somnat, för jag vaknade snabbt och min kudde var fortfarande blöt av tårar. Ron brukade jag inte gråta över så mycket längre, så detta fallet var om Draco Malfoy. Han hade inte sårat mig, utan jag hade sårat honom och varit dum. Jag svalde hårt och satte mig upp i sängen.
-Är du okej? sade plötsligt en röst från andra sidan salen. Toppen, jag såg förmodligen förstörd ut också. Parvati tittade bekymrat på mig.
-Jo jag mår bra, vadå då? svarade jag och låtsades vara förvånad.
-Hermione du grät i flera timmar igår, hur är det att vara bra? frågade Parvati och lade huvudet på sned med en varm blick.
-Förlåt. Har börjat drömma ganska mycket om Ron på sistone, det gör mig alltid så ledsen, sade jag snabbt och satte håret bakom öronen.
-Åh jaha, det är synd... Vad som hände, mumlade Parvati.
-Och nu kommer det bli krig, stönade plötsligt Ginny från sin säng.
-Är det verkligen säkert? frågade Parvati.
-Sorgligt nog, Voldemort har återvänt. Han är mäktig och han vill åt Harry, Hogwarts kommer inte vilja lämna över honom så. Dessutom så vill Voldemort skapa kalabalik och kaos för att... ja förmodligen för att man ska bli uppskrämd och inte motsäga honom, svarade jag tyst och kände stor oro för Harry. Ginny verkade ha samma reaktion.
-Vad tjänar han nödvändigtvis så mycket på av att döda oskyldiga barn och förstöra vår skola? utbrast Parvati och satte sig upp rätare i sängen.
-Han kanske vill åt någonting som finns på Hogwarts, mumlade jag och bet ihop. Det kändes nästan logiskt.
-Vadå vad kan möjligtvis vara Lord Voldemorts hinder? frågade Ginny tröttsamt. Jag fick en kort rysning i nacken.
-Dumbledore.

{Draco}
Jag böjde mig ner över min koffert för att ta fram min skoluniform. Så fick jag syn på det förtrollade halsbandet som låg i en ask, och även den förgiftade drickflaskan som jag fått som utrustning för att göra det jag beordrats att göra. Att döda Albus Dumbledore. Jag fick en stor klump i halsen medan det sved i mina ögon. Jag visste att jag hade för stor lojalitet för Dumbledore för att göra något sådant. Men det är antingen döda Dumbledore, eller bli dödad av Mörkrets Herre, och helst ville jag ju överleva detta året också. Jag tittade bekymrat på den svarta asken innan jag snabbt drog ut min uniform och smällde igen väskan.
-Eh, Malfoy? frågade Blaise och kom in med tandborste i munnen.
-Dem där jäkla flugorna överallt, spottade jag ur mig som ursäkt för smällen. Blaise rynkade pannan och höjde sedan på ögonbrynen.
-Visst, sade han och skrattade till diskret.
-Tycker du någonting är roligt, eller? fortsatte jag och irriterade mig på att Blaise hade kul åt mig.
Han rynkade pannan igen och gick ut ur rummet. Samma gamla Draco var tillbaka. Nu ville jag ha Hermione.
Jag rusade upp för trapporna när jag bytt om och ställde mig i den lilla vrån där jag brukade, i väntan på att Hermione skulle passera. Det roliga var att jag hade rätt. I rätt tid kunde jag se hennes lockigt bruna hår och stressade ansiktsuttryck. Jag tog tag i hennes klädnad och drog in henne, innan hon hade hunnit reagera så kysste jag henne med händerna bakom hennes kalla nacke. Jag drog ifrån och ställde mig med en sådan närhet så våra pannor och näsor snuddade varandra.
-Draco, började hon.
-Hermione, svarade jag och kysste henne igen. Jag kunde känna att hon log. Jag hade saktat det leendet.
-Vad fick dig att ändra dig? frågade Hermione och bet sig i läppen.
-Ja du såklart, sade jag och log varmt. Hon skrattade och drog mig till henne igen. Men det varade bara i tre sekunder innan hon puttade mig ifrån sig och satte håret bakom örat.
-Nej, nu har vi lektion! Kom nu blondis, kvittrade hon och försvann ut i huvudkorridoren igen. Jag skrattade för mig själv medan jag skakade på huvudet. Underlig tjej, Hermione.
Men jag var mer än glad att hon var tillbaka.