Dramione | Det där emellan

21

{Hermione}

-Mione! Vaaakna!
-Vaah.... stönade jag och började sakta öppna ögonen.
-God Jul! sjöng Ginny och slog sig ner på min säng utan tillåtelse. Jag kunde inte låta bli att ge ifrån mig ett leende. Inte kunde jag förneka att jag tyckte om julen en hel del.
-God Jul, sade jag trött och knuggade mig i ögonen för att förtydliga till Ginny att jag var utmattad fortfarande.
-Upp och hoppa, jag har knappt kunnat sova i natt, och dessutom, det är en sak jag måste berätta för dig... sade Ginny lite nervöst och hoppade upp ur min säng igen.
-Okej, vadå? svarade jag och drog på mig den stickade tröjan jag fått av Miss Weasley förra julen och ett par utslitna jeans.
-Tar det sen..heh... men kom igen, vår julgran är där nere och jag har minsann lagt märke till en hel del julklappar, i alla fall på din sida, fortsatte Ginny och tog tag i min arm.

Jag hade öppnat ungefär tio fint inslagna julklappar när jag sedan la märke till ett paket som skilde sig från de andra. Det var inslaget i svart kartong med ett silvergrått snöre. Jag rynkade pannan medan jag slet upp inslagningen. Det var fyllt med någon slags plast men längst in låg det en liten lapp, utrivet ur ett slitet pergament. Innan jag vecklade upp pappret slängde jag en snabb blick på Harry, han var djupt inne i sin nya Weasley-tröja han fått. Jag tittade ner igen och vecklade tillslut upp den lilla lappen som osäkert befann sig i mina händer.
"Jag hatar inte dig Hermione Granger, väljer du verkligen att hata mig?"
Jag blinkade hastigt några gånger och läste meddelandet om och om igen. Det var inte alls något svårt skrivet men på något sätt var texten svår att identifiera. Jag kikade bort mot Slytherins sida av salen och min blick fann med ens Draco Malfoy och hans liga runt en julgran. Men han tittade inte hitåt, utan studerade någonting som såg ut som en kvast.
-Vad är det där? frågade plötsligt Harry och jag väcktes ur mina tankar.
-Ehm, bara nåt fånigt brev, sade jag snabbt och läste det ännu en gång.
-Vem är det ifrån? frågade sedan Ginny och flyttade närmre mig.
-Ingen...eller, jag vet inte... mumlade jag i ett indraget andetag och stoppade ner lappen i bakfickan medan jag hastigt gav Ginny ett osäkert leende.

{Draco}

Det var den extra stora jullunchen med all den mat jag verkligen inte var sugen på just nu. Varför visste jag inte, men helst ville jag att julafton skulle vara över. Jag är inte så mycket för det här med högtider. Jag undrade djupt om Hermione hade fått mitt lilla meddelande, och om hon hade förstått att det var ifrån mig. Det hade hon förmodligen.
-Visst var detta gott? hörde jag Crabbe säga till Goyle mitt i mitt tänkande, och Goyle som höll med.
-Ska vi gå? sade jag rakt ut och kunde se hur deras leenden dog ut. Jag visste hur mycket dem äskande dem här måltiderna, men jag orkade verkligen inte sitta här just nu.
-Ööh, aah visst, mumlade Goyle och drog sig över munnen med sin fullt använda servett. Jag slängde en sista blick åt Gryffindorbordet innan vi alla fyra stegade ut ur salen.

Vi hade suttit i uppehållsrummet i säkert en timme när jag började känna hur yr jag faktiskt var. Rummet nästan gungade från sida till sida och rösterna runt omkring mig började förvandlas till ett enda eko.
-Jag går till toaletten, mumlade jag trött utan att veta vilket samtal jag avbröt, och reste mig upp så stabilt som möjligt och började gå upp mot killarnas toaletter för att tvätta mitt ansikte. Jag fattade inte varför jag mådde såhär just nu.
Tillslut tog jag mig upp i huvud- korridoren och kunde känna hur jag gick slalom från vägg till vägg, mina ögon hade börjat rinna och synen blivit mycket suddigare.
-Malfoy? ekade plötsligt en röst bakifrån. Utan att jag hade märkt det så satt jag plötsligt på marken och andades hetsigare än jag någonsin gjort. Jag kände hur någon la handen på min axel, och jag ville egentligen rycka till för att få personen att gå. Men jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag stönade bara till och försökte få mina ögon att sluta rinna, med jag kunde inte göra någonting åt min situation.
-Är du okej? Vad händer? frågade rösten och jag började kunna identifiera vem den tillhörde.
-Du måste till sjukhusflygeln! utbrast Hermione och drog min arm runt hennes axlar medan hon försökte tröva sig fram.
-Jag är okej.... stönade jag och kände hur mina ögon började stängas igen helt automatiskt.
-Det ser inte ut så, du måste hjälpa mig lite, kan du försöka stå? frågade Hermione i ett eko som åskade i mina öron. Jag ville inte att någon skulle se mig såhär. Jag vinglade upp på mina ben som kändes som överkokt spagetti men försökte ta mig fram så bra som möjligt för att inte verka hopplös. Jag vinglade till och Hermione tog ett stadigare grepp om mig, snart skulle hon släppa mig och gå här ifrån. Detta funkar ju inte...
Tillslut kom vi upp till sjukhusflygeln efter allt slip och släp, och Madam Pomfrey rusade emot oss och hjälpte Hermione att få fram mig till en sjukhussäng.
-Vad har hänt pojk? flämtade Madam Pomfrey och rusade tvärs över salen för att hämta någon slags medicin.
-Jag vet inte, jag hittade honom såhär, mumlade Hermione och la händerna bakom ryggen.
-Stackaren, på julafton, jag ska försöka få dig frisk så snabbt som möjligt, okej? Du behöver bara börja med att dricka detta... sade Madam Pomfrey och skickade fram en liten kopp med en grön vätska i till mig.
-Jag borde gå, mina vänner väntar, fortsatte Hermione att mumla tyst, och med de orden så lämnade hon salen i en stickad tröja och ett par jeans. Jag stirrade upp i taket. Svalde en sista gång. Slängde en sista blick på Hermione. Tittade upp i taket igen, försökte hålla uppe mina tunga ögonlock, försökte tänka hur allt detta hade hänt så fort, och vad som hade hänt med mig. Tittade upp i taket, slöt ögonen och somnade.

GLÖM INTE ATT RÖSTA!
Tack för 800 läsare! Kommentera gärna!