Dramione | Det där emellan

24

{Draco}

Ånger.
Ånger.
Ånger.
Om jag bara kunde sluta ångra mig för det jag gjort. Vad tänkte jag? Men det var som att jag inte kunde styra över min kropp när vi stod där alldeles tysta. Vad annars skulle jag göra liksom? Detta är egentligen helt fel. Jag borde inte älska henne. Jag borde fortsätta reta henne och få henne att må dåligt. Men jag kunde inte. Varför kunde jag inte? Jo då kom det tillbaka till mina känslor för Granger.
-Varför ser du så rörd ut, Malfoy? frågade plötsligt Goyle från andra sidan sovsalen.
-Va? Rörd? Är du skruvad? väste jag och skakade på huvudet.
-Okej då, som du vill... får jag berätta en sak om du lovar att inte sprida det? mumlade Goyle osäkert och tittade sig omkring för att försäkra sig om att det inte var någon i salen.
-Mm visst, sade jag med en fejkad ointresserad ton för att verka lika kall som vanligt. Goyle tog ett djupt andetag och svalde.
-På tåget till Hogsmeade så berättade jag för Ginny... mumlade han och pillade sig på naglarna.
-Mhm vad svarade hon då? sade jag kyligt även fast jag var oerhört intresserad av vad som hände.
-Ja... hon sa väl att det inte skulle gå och så, jag menar vi är väl motsatser... och ja sedan blev jag typ blyg, suckade Goyle med ånger i rösten. Jag kunde relatera så mycket till situationen att det fick mig skratta till.
-Vadå, vad är så roligt? fräste Goyle och vände upp en hotfull blick.
-Ingenting, jag satte i halsen, slängde jag ur mig och kom genast på att jag inte åt någonting, och Goyle verkade märka samma sak.
-Du bryr dig ju ingenting, väste han och slängde sig ner i sängen med täcket över halva ansiktet. Jag svarade inte utan la mig ner jag med.

{Hermione}
Draco tog ett långsamt steg fram, sittande mig i ögonen och kysste mig sedan snabbt. När jag tillslut fick ögonkontakt med honom igen så blödde han ur ögon, oerhört mycket blod. Det såg ungefär ut som röda tårar.
-Det är ditt fel! röt Draco och pekade på mig. Plötsligt kom det blod ur hans mun också, och snart var hela hans ansikte täckt av blod som bara fortsatte rinna, jag började skrika högre än jag någonsin gjort, men ingen verkade höra mig.

Jag vaknade med ett ryck, andfådd och svettig.
-Vad händer? utbrast Ginny och sprang fram mot mig medan jag märkte att jag satt i sängen.
-Mardröm, svarade jag bara kort och såg mig omkring. Parvati slängde en kort blick på mig innan hon gick ut ut sovsalen.
-Gud, har du hört? Snape kommer driva ihop en lektion idag för att lovet varar längre i år, och han vill förbereda femte års eleverna för GET proven i trolldryckskonst.
-Jo just det! Men det är väl inte så farligt, bara en extra lektion, sade jag och ryckte på axlarna medan jag reste mig upp.
-Du vet att den är nu på morgonen, Mione, sade Ginny och rynkade pannan.
-Men kom då, så går vi dit! svarade jag och gav Ginny en vinkande gest.
-Ja jag kommer inte, mina GET prov är inte förens nästa år! flinade Ginny och satte sig i sin säng.
-Åh... just det, jag går dit nu då! låtsades jag kvittra och försvann ur salen. Det satt faktiskt inte fel med en lektion just nu, jag hade faktiskt sett fram emot lektioner, även fast än det bara var en. Eftersom att jag hade glömt det här med en extralektion så hade jag förstås sovit länge och hann inte äta frukost denna morgonen. Jag sprang ner fem trappor innan jag gick in i trolldryckskonstsalen på tredje våningen. Den var som vanligt mörk och kall, och elever från olika elevhem började samla sig på sina vanliga platser. Jag slöt ögonen och försökte njuta av situationen, som jag inte förstod att jag inte gjorde.
Plötsligt harklade sig någon bakom mig. Jag öppnade ögonen och flyttade mig åt sidan och lät personen gå förbi. Innan jag hade uppfattat det så var det ingen mindre än Draco Malfoy som smidigt passerade med sina skolböcker i handen.

När alla som skulle komma hade anlänt så stängdes dörren av ett litet pek från Snapes trollstav.
-Elever..... som ni har hört så ska vi bara ta en liten slags.... repetition.... nu innan GET proven, sade Snape släpigt med samma hotfulla ton som vanligt.
-Jag kommer att dela in er i små grupper, så ska ni få välja vilken dryck som ni vill göra-och välj nu inte den enklaste... fortsatte Snape och drog sin svarta klädnad tätare kroppen. Jag nickade hetsigt för att visa att jag bar närvarande medan jag följde Snape med blicken.
-Okej.... Granger.... Finnegan ....... Malfoy .... och Lovegood...., ställ er där borta, började Snape och gav oss en kort vinkning till klassrummets hörn. Medan han fortsatte dela in de andra grupperna insåg jag genast att den jag minst ville vara nära hade hamnat i samma grupp. Nej nej nej.... Jag vände upp blicken och såg hur kort avstånd det var mellan mig och Draco - som fortfarande tittade mot Snape. Jag harklade mig när alla grupper var färdig indelade och slog ihop händerna.
-Okej... har någon något förslag om vilken trolldryck vi ska göra, sade jag osäkert och tittade mig omkring på mina klasskamrater. Till min förvåning så kollade Draco helt oberört på mig, som att det var vilken elev som helst som talade. Jag vände snabbt bort blicken när jag insåg att jag stod och stirrade på honom.
-Jag har ett förslag, svarade Luna med en melodisk röst och pekade fingret i luften.
-Javisst, vilken då? sade jag kort och log mot Luna.
-Vad sägs om Felix Felicis? sjöng Luna och log drömmande mot oss. Jag rynkade snabbt pannan.
-Det... är faktiskt ett bra förslag, den är svår att göra och den får ju bra resultat om vi klarar det, sade jag och log igen.
-Eh, vad är Felix Felicis? frågade Seamus och såg oerhört frågande ut.
-Åh, kolla, det står här, sidan 352, svarade jag och pekade i boken som Luna hade slagit upp.
-Jaha, den har jag hört talas om faktiskt, mumlade Seamus medan han läste.
-Okej men då tar vi den då om alla är okej med det? sade jag hastigt och log osäkert medan alla nickade.

När vi hämtat alla ingredienser som var nödvändiga så började vi genast följa receptet för att inte slösa på tiden. Draco hällde försiktigt i en kopp med upplöst koda medan jag hetsigt hackade sönder några brunfärgade blad. Jag samlade noggrant in dem i handen och smulade ner dem i kitteln då det plötsligt började ryka och lukta någonting jag aldrig känt förut.
Pang.
Så small det till och hela mitt ansikte var täckt av aska. Draco skrattade till, men inte det kalla retsamma skrattet, utan något slags varmt skratt. Plötsligt kände jag hur mina kinder hettade till och jag rörde snabbt i kitteln för att få det att avta. Draco harklade sig snabbt.
-Ehm.... jag tror att det står att du ska mosa bladen och trycka ut bladsyran, men så kan du ju också göra, sade han med en medlidande ton och tittade ner i kitteln som hade fått en helt annan färg. Ännu en gång täcktes mina kinder av en rosaröd färg.
-Detta är inte kul! Vi löser det nu.... mumlade jag och mötte hans ovanligt snälla leende som sedan byttes ut mot ett flin när han tittade ner mot den felaktiga sörjan. Mina kinder vägrade släppa den röda färgen som verkade ha fått ett trivsamt fäste.

GLÖM INTE ATT RÖSTA!