Dramione | Det där emellan

20

{Hermione}

Jag, Ginny, Draco och Goyle gick tyst bakom Hagrid på stenvägen som var täckt i snö.
-Vi tar tåget, inte kan vi pulsa genom snön hela vägen till Hogsmeade, sade plötsligt Hagrid, förmodligen för att bryta tystnaden. Ingen svarade utan ställde sig bara under tågstationens tak och skyddade sig mot snön. Solen försökte tränga sig fram bakom de tjocka molnen medan man hörde den andra gruppens glada konversationer.
-Tusan! utbrast plötsligt Ginny och spärrade upp ögonen.
-Vadå? frågade jag utmattat och kände hur Draco och Goyles blickar sprutade in i våra ryggtavlor.
-Jag skulle möta Harry klockan fyra! Hur kunde jag glömma? fortsatte Ginny och gömde sitt ansikte i händerna.
-Verkligen? Vad skulle ni göra då? frågade jag nyfiket och brydde mig inte om resten i våran grupps blickar.
-Jag vet inte riktigt, jag tror att han ville visa mig någonting, det lät typ lite romantiskt, kvittrade Ginny och rodnade. Jag skrattade till men avbröts av en nervös harkling från Goyle. Både jag och Ginnys blickar blev kalla när vi vände oss om och tittade mot Goyle.
-Ehm... tåget... kommer nu, mumlade han och såg lite besviken ut. Jag mötte snabbt Dracos blick som tydligen hade satt fäste i mina ögon innan jag såg hur tåget bromsade framför oss. Vi steg på och hittade direkt ett bås, tåget var väldigt tomt vid det här laget.
-Sätt er nu här bara, så ska jag tala med chauffören, vi är nämligen gamla vänner, hojtade Hagrid och pekade in mot sätena. Jag, Ginny och Draco satte oss direkt men jag lade märke till att Goyle inte var med oss.
-Vart tog Goyle vägen? frågade Ginny direkt innan jag ens hunnit öppna munnen.
-Jag vet inte, han skulle väl förmodligen på toaletten eller någon- ting, mumlade Draco utmattat och lade armarna över bordet. Det var tyst. En minut. Sedan en till. Och en till minut. Fem tysta minuter. Och jag kunde försäkra mig om att det säkert gick 5 till.
Plötsligt fnyste Draco till.
-Vad är detta.... en till av Hagrids patetiska idéer, spottade han ur sig och bröt tystnaden. Jag tittade på Ginny som såg oerhört aggressiv ut.
-Detta var faktiskt min ide, Malfoy, och om du ursäktar, så ska jag kolla till vad Goyle håller hus, fräste Ginny och reste sig hastigt upp.
-Sak samma, mumlade Draco och tittade ut mot det vita landskapet igen. Ginny försvann ur båset och stängde efter sig. Detta var vad jag minst ville. En ensam stund med Draco Malfoy.
-Så hur går det med din lek, Malfoy, sade jag rakt ut för att inte bilda en jobbig situation.... om inte detta skulle bli det.
-Vad talar du om, Granger? svarade Draco, och all hans ilska i rösten hade med ens försvunnit.
-Låtsas inte vara omedvetande, jag förstår ju att du inte lägger något intresse för mig, jag fattar att du bara vill förnedra mig, Malfoy, fnyste jag och stirrade rakt in i hans gråa ögon. Dem skulle ha kunnat vara så otroligt vackra om dem inte tillhörde honom. Draco svarade inte utan svalde bara högt och vände ut blicken.
-Vad du än tror... mumlade Draco tillslut och kastade en snabb blick på mig.
-Jag känner dig, Malfoy, sade jag och släppte inte blicken från honom, och han hade nu letat sig in i mina ögon han med.
-Tydligen inte, svarade han lika tydligt och självsäkert som jag själv, med blicken djupt in i mina ögon.
-Och vad ska det betyda? frågade jag och lät mina ögon smalna.
-Jo, Granger. Att denna gången har du kanske inte rätt med dina teorier, sade Draco och log retsamt. Jag andades djupt och borrade in naglarna i hand- flatorna för att inte höja rösten.
-Fortsätt? väste jag utan att släppa blicken.
-Kanske jag inte hatar dig, trots allt? sa Draco flinade.
-Hah! Hoppas att du inte menar att det finns ett värre ord än hat, svarade jag ironiskt och kom nästan djupare in i Dracos ögon. Plötsligt utbyttes hans självsäkra blick till besvikelse, Draco vände bort blicken och tittade återigen ut.
-Kanske det finns ett bättre ord en hat, mumlade Draco allvarligt och fortsatte följa landskapets rörelser.
-Vad säger du, Malfoy? väste jag mellan tänderna och försökte fånga hans blick. Han fnyste till.
-Du måste ha missuppfattat mig, Granger, jag säger ingenting mer än så, sade Malfoy och flinade igen. Ginny och Goyle kom in i vagnen med osäkra ansiktsuttryck, och Ginnys matchade ganska bra med mitt.

Efter ett tag stannade tåget med ett högt gnissel och vår ljudlösa grupp marscherade ut ur tåget och ställde sig genast bakom Hagrid i ett led. Han log varmt och vinkade in oss mot Hogsmeades första gata. Det var fortfarande lika tyst.
Tillslut vände upp blicken.

{Draco}
Jag vände upp blicken och såg på Hermione.

{Hermione}
Han tittade på mig.

{Draco}
Hon tittade på mig.

{Hermione}
Jag vände hastigt bort blicken.

{Draco}
Hon tittade bort igen. Lika kall som hon alltid var i min närhet.

GLÖM INTE ATT RÖSTA!
Oj! Två delar på en dag! Vad tycker ni hittills? Kommentera gärna, tack för att ni läste!