Dramione | Det där emellan

9

{Draco}

Det var äntligen sista veckan innan jullovet. Alla GET-prov och kvällarna fulla av oskrivna uppsatser hade tagit kol på mig genom terminen. Jag var inte särskilt bra i skolan, det kunde jag inte förneka. Men varför inte försöka?

Jag skulle stanna på Hogwarts över jullovet eftersom att mina föräldrar skulle iväg till Brasilien - och inte visste jag vad dem skulle göra där, ett oklart brev från dem, det var allt jag fick.
Det var fredag, och stora salens plugg- eftermiddag var rätt tom på elever. Jag hade lyckats dra med mig Goyle hit för att läsa på det senaste provet vi båda fått underkänt på. Lika bra att lära sig det efter liksom. Jag tittade upp och såg att Goyle hade fastnat med blicken på gryffindorbordet. Jag knuffade till honom och harklade mig.
-Vadå, hon är väl lite söt? frågade Goyle som att det var helt normalt men egentligen så pratade han aldrig om sånt här.
-Hermione Granger? undrade jag förvånat och rätade på ryggen. Goyle rynkade pannan.
-Nej, såklart inte! Ginny Weasley ju, fnös han och tittade ner i skolböckerna igen. Jag såg att han inte ens läste.
-Hon är redan tagen, och dessutom så är hon en gryffindor, Goyle, tänk dig för! sade jag och fick med ens en liten klump i halsen som jag snabbt svalde. Goyle ryckte på axlarna och började läsa på riktigt. Jag sneglade bort mot Granger som ivrigt satt och skrev med fjäderpennan som dansade fort framåt på pergamentet. Hennes hår var uppsatt i en slarvig tofs, och då och då vände hon sig för att läsa vad det stod i boken hon hade framför sig. Jag kanske inte borde säga åt Goyle om Weasley, för jag kunde inte förneka för mig själv att jag tyckte att Granger var lite söt.

{Hermione}

Ginny knuffande till mig och gav ifrån sig ett litet "psst". Jag tittade upp.
-Han tittar på dig, viskade hon och pekade med ögonen mot Malfoy. Jag vände upp blicken och mötte hans blick som genast kastades ner i böckerna.
-Var inte dum, det gör han inte, ljög jag och min irritation på Malfoy steg. Varför gjorde han såhär? Tyckte han synd om mig för Ron eller?  Ginny fnissade till och tittade ner i sin bok med ett ironiskt ansiktsuttryck. Jag var glad att hon var tillbaka efter all sorg hon tagit ut på mig och alla andra. Jag harklade mig och försökte koncentrera mig igen, men jag kunde bara känna hur den där slytherineleven hade vänt upp blicken igen. Jag var klar med min uppsats men låtsades inte som någonting och skrev mitt namn på pappret ett flertal gånger för att undvika att blicka uppåt.
-Är du klar eller? sa Ginny hånande och såg mitt namn stå över hela pappret. Jag fnissade till lite.
-Ja, kom vi går, svarade jag lättat och slog ihop mina grejer till famnen. Jag kastade en sista blick mot slytherins bord och mötte hans blick igen. Mina ögon fylldes av avsky, och det nästan brändes. Han var riktigt irriterande ibland. Jag och Ginny kom ut i den stora korridoren som återigen var täckt av facklor.
-Snälla säg att du stannar över lovet! bad jag och såg på Ginny. Att jag inte frågat henne innan.
-Det gör jag, mamma och pappa tyckte att det var bäst, dem är helt förstörda efter.... ja! Jag gav ifrån mig en lättad suck. Då kommer detta bli en mysig jul.

~Ville bara säga tack för all respons jag fått från många av er som läser, var lite osäker på om jag skulle fortsätta skriva, sedan är jag väldigt öppen för förslag, min fantasi är ofta inte på topp nämligen! Men tack så mycket för kommentarer i alla fall! ~