Dramione | Det där emellan

36

{Hermione}

Jag vaknade med ett ryck. Hade jag försovit mig? Vad vad klockan? Men genast kom jag på att vi inte hade några lektioner idag, så jag slappnade av och drog täcket högre upp över axlarna. Klockan var åtta på morgonen, och det sommarljuset sken in genom rutorna.
-Du är vaken, sade Ginny lättat som just vänt sig emot mig.
-Japp, svarade jag och tittade mig omkring bland de sovande gryffindor- eleverna.
-Jag vaknade för en halvtimme sen men har inte orkat gå upp, stönade Ginny och rätade på sig. Jag skrattade.
-Varför vaknar du så tidigt? log jag och satte mig upp i sängen.
-Tro mig, jag önskar att jag inte gjorde, sade Ginny och drog på sig en munkjacka. Jag gjorde detsamma.

Stora Salen var konstigt full på första-årselever som satt och ivrigt åt frukost och presenterade sig för varandra. Någonting jag kunde sakna. Jag och Ginny slog oss ner bredvid Dean och Seamus.
-Godmorgon, sade dem och log mot oss. Jag nickade och lade upp en fralla på min tallrik.
-Vet ni hur mycket Fred och George tjänade på sin skämtbutik denna sommaren? frågade Seamus entusiastiskt och tittade på oss.
-Inte ens jag vet det, skrattade Ginny och ryckte på axlarna. Men rösterna domnade snabbt bort då jag kände hur en blond lång figur kom in i salen. Jag tittade rakt fram för att kunna se honom i ögonvrån, och kunde bara känna vilken attraktiv entré han gjorde.
-Oj just det, jag har inte all tid i världen! Ska möta Harry i vid behov rummet! Han ville tydligen... visa mig något, sade Ginny hastigt och började resa sig upp.
-Åh, jag går med! Ska åt samma håll, utbrast Seamus och reste sig upp. Medan dem gick ut ur salen kunde jag känna hur Draco tittade mot mitt håll.
-Dean, du får fem galloner om du håller armen runt mig och låtsas prata gulligt med mig nu, väste jag mellan tänderna och tittade ner i maten. Dean skrattade till men la armen runt mig och låtsades viska i mitt öra. Jag fnissade och lutade huvudet mot hans axel, medan jag i ögonvrån kunde se hur Draco hade kommit närmre mig men nu stannade upp. Jag fortsatte säga saker till Dean med leende på läpparna för att iaktta Dracos rörelser. Han tittade tomt på oss, men vände sig sorgset om och började gå bortåt.

{Draco}

Gråten var på väg, jag kände det. Jag slängde en sista blick på Hermione och Dean Thomas som satt och gullade med varandra innan jag gick ut ur salen. Jag kände mig så oerhört svag. Jag hade förstört allt den här sommarn minsann. Jag svalde om och om igen för att ta väck den stora klumpen i min hals som skulle få mig att fälla tårar, men den kom tillbaka efter en bråkdels sekund. Jag svängde in mot killtoaletten medan jag rättade till slipsen och kände hur det sved i mina ögon. Gråten kom, den kom verkligen. Mitt fel. Allt är mitt fel. Jag lutade mig över handfatet och såg in i min spegelbild. Allt jag såg var en hopplös kille full med skam. Tårarna rann ner för mina kinder och vidare ner i handfatet medan mina axlar skakade. Jag var så oförklarligt förkrossad.
-Malfoy? sade plötsligt en röst som skrämde hela mig. Jag vände mig hastigt om och såg Seamus Finnegan smyga ut ur ett av båsen. Jag flämtade till och riktade min trollstav mot honom.
-Vad händer? frågade Finnegan uppskrämt och backade några sakta steg.
-Obliviate, sade jag tyst och Finnegan stannade upp i sina rörelser. Innan han kom till medvetandet sprang jag ut ur toaletten medan jag torkade mig om kinderna. Nu hade jag skruvat till det ännu mer. Jag hade gjort så att Seamus inte kom ihåg vem jag var i över huvud taget.

SNÄLLA KOMMENTERA!
Vet inte riktigt hur detta kommer bli. Men är det värt att jag lägger upp fler delar eller känner ni er klara med denna fanfic? Snälla kommentera och rösta gärna också :)