Everything is complicated

16. Sluta bara bry dig då

Jasmines perspektiv

Åååå jag vill verkligen inte gå upp!? Det irriterande ljudet tjuter i mina öron och de slutar inte! Jo Jasmine kanske för att du måste stänga av det. Men jag orkar ju inte... jo kom igen Jasmine de här klarar du! Kom igen kom igen snart når du den... o så slutade ljudet. Jag suckade och la mig ner i sängen igen. Jag drog täcket upp till hackan och kramade om kudden jag hade i famnen. Ååå inte skoooolaaaaaa!!! Jag reser mig upp sakta och då menar jag väldigt sakta. Jag går in till badrummet och en stor gäsp formas i min mun. Så fort jag vänder mig till spegeln så blev jag lite rädd. Vad fan är det där? Jo Jasmine de är du. Nää fyfan! Va hemskt, hur kan man se ut såhär? Men vafan de är ju du Jasmine som blir rädd för dig själv... Jag lutar huvudet framåt och sköljer det med kallt vatten. Jag tar fram borsten ur lådan och borstar igenom håret långsamt. Jag placerar lite mascara längst ögonfransarna och sätter lite concealer under ögonen så jag inte ser helt död ut. Mitt hår sätter jag upp i en messybun och gör min väg till garderoben. När jag öppnar den så märker jag snabbt hur allt ligger över allt... de går ju fan knappt att gå in i den. Aja de får vi fixa nån gång. Jag sätter på mig ett par blåa högmidjade jeans med hål vid knäna och den en vit stickad tröja. När jag precis ska stänga dörrarna till garderoben så ser jag Jasons tjocktröja och mjukisbyxor på golvet. Ugh jag glömde o lämna dem... men vad ska jag göra? Jag kan ju inte ba gå fram till honom i skolan o ba " hej e du Jason kommer du ihåg mig jo men här e dina kläder" då kommer ju typ alla tro vi har legat eller nått. Men de kan ju fan inte va kvar här iallafall. Ugh vi får ta de någon annan gång de med. Jag plockar med mig mobilen påväg ner. Jag dunkar ner varenda steg jag tar för jag orkar knappt lyfta mina egna fötter. Jag släpar mina steg nerför trappan och glider längst golvet in till köket. Mitt på köksbänken så ligger de en lapp. "hej! Hoppas du sovit gott<3 vi ville inte väcka dig men vi åker iväg en stund. Isadora har tjatat jätte mycket på att få träffa mormor och morfar för de var så längesen så vi tänkte åka dit i helgen eftersom det är fredag. Men vi blir borta i helgen så se till att ha roligt o du får gärna bjuda hem några vänner om du vill<33 de är bara o ringa om det är något.
mvh Miranda, Fredrik o Isadora"
Jag vet faktiskt att Isadora har tjatat länge efter dem pågrund av att de bor några timmar härifrån. Jag har ju aldrig träffat dem så, men dem är säkert jätte trevliga. De låter iallafall jätte trevliga. Jag tar en frukt i handen och går ut mot hallen. Jag ätter mig ner på golvet och knyter mina skor. Helt ärligt så har jag gjort det sen jag var liten. Min balans är inte bäst så jag har liksom alltid suttit på marken och tagit på mig skorna. Jag tar snabbt på mig jackan och går iväg till skolan.

De flesta gångerna jag mött Jason i korridorerna så har vi bara ignorerat varandra och han håller ju ändå bara på med en massa tjejer i korridorerna så varför skulle jag ens bry mig. Fast det sårar ju lite eftersom han verkade bry sig så mycket men jag antar väl att visa bara är jävligt lätt lurade eller så är vissa bara jävligt bra på skådespeleri. Dörrarna går trögt upp och mina sega steg leds in i skolan. Vid mitt skåp så står Julia och Olivia där redan. De skrattar högt så man kan på långa vägar höra vart de är.
"Heeeej" utbrister jag och slänger mig på de båda två. De båda hoppar till lite av de plötsliga rörelsen men kramar tillbaka mig sen.
"Hallojsan" svarar Julia och Olivias mobil plingar lätt till. Jag och Julia vänder våra blickar åt hennes håll men hon märker inte att vi kollar på henne. Hon börjar stor le för sig själv och både jag och Julia kollar på varandra frågande. Men man visste direkt vad det var.
"Vem är killen?" Frågar jag och kollar på Olivia med en flin. Hon kollar sakta upp och ser att jag och Julia kollar undrandes på henne.
"Vad?" Hon kollar på oss och rycker bara på axlarna är hon säger det.
"Vem är killeeeeen?" Utbrister Julia som har slut på tålamod.
"Ingen de finns ingen kille" svarar Olivia men hon börjar genast att flina vilket avslöjar att hon ljuger.
"Men kom igeeeen" utbrister jag med som också har slut på tålamod. Jag vill ju veta vem killen är men jag har ju en liten aning, Aleeeexxxxx ;)
"Vi alla har våra hemligheter" flinar Olivia vilket får både mig och Julia att utbrista i en hög suck. Olivia skrattar men innan hon vet ordet av det så har både jag och Julia hoppat på henne innan hon hunnit reagera.
"Ge hit mobilen" gnäller Julia och försöker ta hennes mobil.
"Aldriiiigggg" skrattar Olivia samtidigt som jag ställer mig lite mer tillrätta och drar mobilen ur hennes hand. Olivia hoppar snabbt på mig men Julia stoppar henne. Jag lipar lätt till Olivia och hon lipar tillbaka men kan sen inte hjälpa att le själv efter att mitt leende smittat av sig på henne. Jag kollar ner på mobilen och jag behöver inte läsa så mycket mer än "jävligt snygg du e idag;) syns sen bby" jag tjuter ut ett högt pipande ljud och Julia läser snabbt meddelandet. Hon börjar också tjuta och hoppa, vi riktar våra blickar mot Olivia som står och försöker spela sur.
"Sååå berättaaaaa" skriker jag ut av glädje så allas uppmärksamhet vänds mot mig. Julia kollar förväntansfullt på Olivia och hon börjar le samtidigt som hon rodnar.
"Ja men vi ska ses sen efter skolan, de är typ de!" Utbrister Olivia fast i en viskning.
"Bli inte gravid bara" skrattar Julia vilket får mig att skratta med henne samtidigt som Olivia rodnar ännu mer.
"Pax för att bli moster till barnet" utbrister jag och Julia skrattar högt vilket slutar med att Olivia inte kan hålla sig för skratt. Olivia rycker åt sig mobilen och vi börjar gå till lektionen över hypade.
"Det är fest ikväll tjejer"skriker Julia över hypad ut över korridoren och jag och Olivia börjar jubla.

Hela dagen har jag seriöst varit as hypad fast de är ju pågrund av Olivia och Alex. Men nu så är skolan slut och jag är påväg till mitt skåp. De första jag ser när jag går igenom korridoren är hur Jason står och hånglar med något tjej mot skåpen. Jag ökar min takt och så fort Jason ser mig komma gåendes så drar han ifrån och kollar på mig med lustfyllda ögon. Jag ignorerar honom och fortsätter mot mitt skåp. Okej Jasmine bara glöm honom, du har nu fått flera bevis på att han inte bryr sig så skit i honom. Jag öppnar mitt skåp och en lapp flyger ut ur skåpet. Jag kollar på lappen innan jag tar upp den från marken. Jag viker upp lappen och mina ögon vill inte fastna på ett ända ord som stod på lappen. Jag förstod inte orden. Men jag kände definitivt igen orden. De var mycket bekanta med mig.

Jasons perspektiv

Jag ser i ögonvrån hur Jasmine kommer gåendes igenom korridoren. Jag drar mig bort från tjejen som jag inte minns namnet på och granskar Jasmine noggrant. Jasmine är den ända jag vill känna min läppar mot. Hon är den ända jag vill känna min hud mot. Mina ögon fylldes med lust och jag kollade lustfyllt på henne. Skärp dig Jason hon vill inte ens ha dig. Hon vill inte ha något med dig att göra. Jag skakar snabbt av mig tankarna och kollar på varenda liten rörelse hon gör. Hon är så sjukt vacker så det är sjukt. Det är verkligen något som är speciellt med henne. Hon öppnar sitt skåp sakta och en lapp flyger ur hennes skåp. Om någon kille ens vågat skriva en lapp till henne kommer han att d... om någon ens lagt ögonen på henne så e personen körd. Hela hennes kropp stelnar när hon kollar på lappen. Hon kollar på lappen men hennes blick fastnar aldrig riktigt på det som stod på lappen. Hennes blick visar rädsla och en oro väcktes inom mig. Innan jag vet ordet av det så har hon smält igen skåpet och är påväg ut. Jag springer snabbt till henne och hennes steg ökar.
"Jasmine" hon svarar inte utan fortsätter.
"Jasmine stanna" jag hör hur låga snyftningar lämnar hennes mun. Hon smäller upp dörrarna och en hög smäll hörs från de. Hon frustrerar högt och börjar skrapa skorna arg i marken. Hon slår knytnäven in i tegelvägen och en otroligt stark oro väcktes ännu en gång inom mig.
"Vad har hänt, gick de bra?" Hon ignorerad mina frågor och jag försöker ta tag för att kollar till hennes hand. Jag tar tag i den och djupa sår var bildade på den.
"Jasmine lugna dig okej" försöker jag med när ett högt arg skrik lämnar hennes läppar. Hon drar till sig sin hand och bryr sig inte ett skit om att hennes han är skadad. Jag vet att hon inte vill ha något med mig att göra men jag kan bara inte låta bli att vara nära henne.
"Stick!" Skriker hon ut mot mig och jag ställer mig mer bekvämt på min plats.
"Nepp inte förens jag fått hjälpa dig för jag tänker defensivt inte lämna dig skadad och om du ens tänkte de så känner du mig inte!" Säger jag lugnt tillbaka till henne vilket får henne att dra handen frustrerar igenom handen.
"Jason gå nu!" Varnar hon men jag rör mig inte ens ur fläcken.
"Gå bara tillbaka till dina jävla tjejer" säger hon lågt vilket får mig att reagera.
"Vilka jävla tjejer Huh? För du är nämligen den ända jävla tjejen jag tänker på och du är den ända jävla personen jag vill vara nära hela tiden, så säg mig Jasmine vilka tjejer?!" Utbrister jag och hon stelnar till när jag precis sagt min mening.
"Jag orkar inte Jason, bara gå!" Säger hon med en låg stämma.
"Vad orkar du inte!?" Hon kollar upp på mig med tårar i ögonen och sorg i ögonen.
"Jag orkar inte bli sårad okej?!" Skriker hon på mig jag kollar ner på henne oroligt.
"Jag orkar bara inte, Jason jag vet hur du är så bara lägg av för jag vet att du inte bryr dig ett jävla skit!" Hon vänder sig om och börjar gå ifrån mig men jag hinner ikapp henne.
"Lägg av Jas för både du och jag vet att jag innerst inne att jag bryr mig om dig så lägg bara av" Hon stannar tvärt och kollar på mig förvånat innan hon sänker sin blick igen.
"Sluta bara bry dig då" säger hon knappt hörbart men jag hörde och det gjorde så jag stannade upp i mina egna tankar och innan jag vet ordet av det så försvann Jasmine. Toppen Jason, du tappa bort henne!