Everything is complicated

20. Ingen är perfekt

Jasons perspektiv

Jag vaknar av att solljuset lyser rakt i mitt ansikte. Jag känner hur Jasmine kramar om mig hårt och trycker sitt huvud mot mitt bröst. Jag ler mot henne och börjar leka med hennes hår. Hur kan någon människa på denna jord vara så vacker som hon är? Hon är så sjukt perfekt. Jag vet att ingen är perfekt men helt ärligt är hon perfekt. Det finns saker i hennes förflutna som jag kanske aldrig kommer få reda på, saker som hon tycker det är fel på henne, men för mig är hon perfekt, hon har sina brister men hon är ändå perfekt. Jag koller ner mot henne och helt ärligt kan jag inte förstå varför någon som hon skulle vilja ha mig. Jag är helt jävla fuckt up. Allt är fel på mig. Hela jag är helt fuckt up. Men jag kommer göra allt i min väg för att hon ska vara trygg. Jag vet att jag inte brukar bry mig om någon. Men det är något med henne som jag dras till. Hon är annorlunda och jag gillar det verkligen. Jag slingrar mig försiktigt ur hennes grepp och lyfter mig med mina armar från sängen. Hennes fräknar var nog de gulligaste jag någonsin hade sätt. Jag kysser Jasmine lätt på munnen och går mot dörren. Jag går nerför trapporna och in till köket. Jag häller upp ett glas vatten och häller i mig det snabbt. Jag går mot deras kyl och öppnar den samtidigt som jag drar min hand genom håret. Jag tar fram olika grejer ur kylen och börjar laga frukost.

Jasmines perspektiv

Jag vaknar av att jag märker kylan omringa min kropp. Det känns tomt. Jag öppnar ögonen och ser att Jason är borta. Han ligger inte bredvid mig och håller om mig utan han är borta. Jag reser mig snabbt upp och går mot garderoben. Jag tar fram ett par shorts och en hoddie. Jag borstar lätt igenom mitt hår och sätter upp det i en messybun. Jag går vidare ut till hallen och nerför trapporna.

När jag kommer ner går jag mot köket. Jag gnuggar mina händer för mina ögon och när jag tar bort händerna igen så skräms jag ihjäl. Där står han med världen finaste leende. Han stod bara i mjukisbyxor och hans hår låg rufsigt på huvudet. Ugh vad snygg han är. Hans starka mage syns mycket väl med hans magrutor. Hans armar flexade och visade verkligen musklerna. Hans perfekta ansiktsdrag syntes verkligen perfekt. Och hans leende var det vackraste som fanns.
"Vad gör du här?" Frågar jag förvånat över att han stod i mitt kök. Jag trodde faktiskt att han hade stuckit men om jag ska vara ärlig så spred sig det en glädje inom mig att han var kvar.
"Vill du att jag ska gå?" Frågar han med ett flin på läpparna. Jag spärrar upp ögonen och skakar genast på huvudet.
"Nej nej, jag trodde bara att du hade stuckit" säger jag medans jag går fram till honom. Han ler mot mig och drar in mig i hans famn. Jag ler mot honom och han lutar sig fram så våra läppar snuddar vid varandra.
"Jag kommer aldrig lämna dig" säger han med en mjuk röst innan han trycker sina läppar mot mina. Vi båda ler i kyssen och han trycker sig närmare mig. Jag greppar tag i hans hår och börjar leka med det lätt. Jag drar mig ifrån honom och han kollar frågandes på mig. Jag flinar och vänder mig om så jag står mot spisen där han lagade något. Hela jag fylls av glädje när jag ser att det är pannkakor. Jag hoppar lätt till av glädje och jag hör hur Jason skrattar smått bakom mig. Jag vänder lätt på pannkakan och ser att det var den sista. Han hade redan radat upp en massa på en tallrik. Jag gick och ställde tallriken på bordet och började duka fram men när jag skulle ta ner tallrikarna så nådde jag inte. Jag ställde mig på tå men nådde inte heller. Jason kommer upp bakom mig och tar ner tallrikarna lätt som en plätt. Jag stirrade bara surt på honom men kunde sen inte motstå att le. Han flinade och putade med läpparna som om han ville att jag skulle kyssa honom som tack, och det var det jag gjorde fast bara inte på munnen. Jag kysser honom på kinden lätt och han kollar förvånat på mig. Jag skrattar bara åt hans reaktion och han låtsades spela ledsen. Jag fick förbi honom och jag kunde känna hans blick bränna i min nacke. Jag gick ut från köket för att gå upp och byta om när jag känner hur fotsteg följer efter mig. Jag börjar springa upp för trappan, jag hinner precis uppför trappan när han grabbar tag i min handled. Jag skrattade smått till och han log mjukt mot mig. Han lyfte upp mig runt hans midja och gick mot en utav väggarna. Han trycker upp mig mot väggen med mina ben slingrande runt honom. Han lutar sig fram mot mig och stannar framför mina läppar.
"Jag får alltid som jag vill" flinar han innan han kysser mina läppar hårt. Jag älskar känslan av hans läppar mot mina. Hans händer är stadigt placerade på mina höfter medans mina är placerade runt hans nacke. Jag trycker honom allt närmare mig och han trycker sina läppar allt med passionerat mot mina. Han börjar röra på sig och styrde sina steg mot mitt rum. Han slickade på min läpp för inträde till min mun, och eftersom jag ville reta honom lite öppnade jag inte munnen. Men han lyckades ju alltid på något sätt. Han flyttar sina händer till min rumpa och håller dem stadigt där ett tag innan han klämmer till. Jag flämtar till och öppnar munnen lätt, då tar han tillfället att sticka in sin tunga i min mun. De rör sig i synk med varandra och jag känner hur han flinar stolt över sig själv. Han öppnar dörren till mitt rum och går med raka steg in i rummet. Han stänger dörren bakom sig och trycker upp mig mot den. Han drar sina fingrar försiktigt igenom mitt hår och jag sätter mina händer på hans bröst. Jag känner hur alla hans muskler spänner sig under mina händer. Han är verkligen sjukt stark. Jag börjar röra mina händer över hans kropp och när jag når hans revben vid sidan av hans bröst stelnar han till. Han spänner sig men han slappnar av sen när min hand varit där en stund. Han flyttar oss från dörren till sängen. Han lägger försiktigt ner mig i den och kysser mina läppar lika förväntansfullt. Jag ler mot honom och jag känner hur han själv inte kan motstå att le. Jag trycker hans läppar mer mot mina läppar. Han stödjer sig på sina armar för att han inte ska slänga hela sin tyngd ner på mig. Han börjar kyssa mig längst käkbenet, ner till halsen, sedan ner till nyckelbenet. Jag ler för mig själv av att han just nu är här med mig. Han drar sin ena arm under min rygg och trycker mig emot honom. Jag möter hans glittrande gröna ögon och han flinar med sitt perfekta ansikte. Jag lutar mig fram så jag kysser honom. Precis när han hunnit besvara den så hör vi någon från nedervåningen. Ingen av oss reagerar i början men sen när vi hör,
"Jasmine vi är hemma!" Hör jag hur Fredrik ropar. Jason drar sig snabbt ifrån mig och jag kollar förvirrat runt för om jag verkligen hörde rätt och det gjorde jag. Jason kollar lurigt på mig och flinar sen stort och jag förstår vad han tänker göra. Han lyfter sig snabbt upp från sängen.
"Ååå nej Jason du skulle bara våga" hotar jag honom med men han ignorerar mig bara.
"Oo jo tro mig jag vågar" motsvarar han och vänder sig mot dörren.
"Nej Jason jag kommer påriktigt att döda dig" säger jag med en mörk ton men han skrattar bara. Jag springer fram till honom men innan jag hunnit greppa taget om honom springer han ifrån mig. Han springer igenom korridoren tills han kommer fram till trappan. Han kollar bak mot mig och flinar innan han går nerför den. Jag skyndar mig fram till honom men då ör han borta. Ååå han kommer ju gå fram till dem. Jag vet faktiskt inte varför jag inte vill att de möts, de är nog bara pågrund av att något känns fel. Jag kutar snabbt nerför trappan och ser ingen Jason i hallen. Ingen Jason i vardagsrummet. Ingen Jason i lekrummet med Isadora. Jag skyndar mig in mot köket och där står han med hela familjen runt omkring. Eller ja, familj och familj de var snarade de ända som fanns för mig när jag hade det svårt och de kommer jag aldrig kunna tacka dem mer för.

Han presenterar sig trevligt och artigt.
"Trevligt att träffa er Mr and Mrs Dawson, mitt namn är Jason" säger han och sträcker fram handen mot dem. Jag stelnar till när han säger mitt efternamn, jag vet ju att dem inte heter samma sak som jag gör men Jason vet ju inte det. De tar trevligt emot hans hand och ler vänligt mot honom. De säger inte vad de egentligen heter vilket är en lättnad för mig då jag verkligen inte orkar förklara en massa saker och jag är dessutom inte redo än att göra det. Jag har aldrig någonsin berättat för någon om mitt förflutna. Det är såklart att alla mina fosterföräldrar har vetat om det men det har aldrig varit jag som sagt något, det har alltid varit socialen. Isadora vet också om att jag inte är hennes riktiga syster även fast hon är så liten. Hon hade råkat höra någon gång om när Fredrik och Miranda hade pratat om mitt förflutna så varje gång någon nämner mig för henne eller pratar om mitt förflutna blir hon bara tyst. Jag väcks ur mina tankar när jag hör Fredrik säga något.
"Det är verkligen trevligt att träffa dig Jason" säger han mot Jason innan han vänder sin blick mot mig och blinkar med ena ögat. Jag skrattar bara till lätt innan jag vänder mig mot Jason. Jag går fram till Jason och tar hans hand i min och ska precis dra ut honom från köket när Isadora kommer in springandes.
"Jasoooooon" ropar hon ut högt och kramar om Jasons ena ben. Jag blir först lite chokad men kommer sen på att de har träffats innan. Han satt ju hela kvällen och bara lekte med henne. Hon sträcker upp sina armar mot honom och han lyfter upp henne i sin famn. Han börjar kittla henne lätt på magen och hon börjar skratta gulligt. Jag ler mot de samtidigt som Isadora vänder sig om mot mig. Hon ser mig och öppnar genast munnen och ler stort.
"Jasmjinnnnnn" skriker hon högt och ler. Vi alla börjar skratta åt hennes reaktioner. Hon sträcker sig långt mot mig och jag tar in henne i min famn. Hon pussar mig på ena min kind och kramar om mig hårt. Hon viskar sedan.
"Ljag har sjaknat dig" viskar hon och jag ler mot henne.
"Men jag har saknat dig mest" viskar jag tillbaka och lämnar så pussar över hela hennes ansikte. Hon börjar skratta innan jag släpar ner henne på golvet. Hon tar genast tag i min och Jasons hand och drar oss ut från köket.
"Komj ljag vilj visa er en sakj" säger hon och drar oss med till hennes rum. Hon sätter sig ner på marken och jag sätter mig bredvid henne. Jason sätter sig bakom mig och ler mot oss. Jag vänder mig om mot han och ler mjukt tillbaka. Isadora börjar visa upp en massa saker hon fått från hennes mormor och morfar. Jag känner hur ett par armar slingrar sig runt min midja och drar mig bakåt. Jason drar in mig i hans famn och håller ett starkt grepp om min kropp. Han lutar sig fram och lämnar en kyss på min kind och drar sina fingrar igenom mitt hår.
"Jag har så jävla svårt att motstå dig just nu" viskar han vilket gör så att en rysning sprider sig igenom min kropp. Jag rodnar lätt och vänder bort huvudet men han flyttar bara tillbaka mitt huvud med hans hand innan han viskar igen,
"Du är så sjukt söt när du rodnar" han kramar om mig lite till och vi båda vänder sina blickar till Isadora. Om vi kunde stanna tiden här och nu bara för en stund skulle det aldrig skada.