Everything is complicated

36. begrava känslorna i sprit och tjejer

Varför ska jag vara så komplicerad?

Han håller sig intill mig, jag kan nästan känna hans hjärta slå mot mitt. Pulsen ökar men jag har ingen aning om varför. Jag vet att jag har känslor för honom o jag vet säkert varför jag är så komplicerad, men det är för allas bästa att ja inte har någon tajt relation med någon egentligen för det kommer bara sluta med att jag skadar någon. Jag vill verkligen inte dra in någon i min skit, mitt liv är ett rent livslevande brinnande helvete o fler folk kommer bara att brännas om de kliver in i mitt liv. Så det är bäst för alla. Jag väcks ur mina tankar när hans händer klider nerför min rygg till den lägre delen av ryggen. Jag bakar snabbt bak och han kollar på mig med ett flin som säger "va vare jag sa", men ändrar snabbt sitt ansiktsuttryck när han ser min min.
"Vad har hänt?"
Jag svarar inte utan kollar bara ner i golvet.
"Emm asså jag ska nog bara gå" säger jag snabbt och vänder mig om. Han tar tag i min handled och drar mig tillbaka.
"Sluta fly Jasmine, snälla" jag förstod va han menade, att jag måste sluta fly från mina problem, men de e just det. Jag flyr innan de hinner bli problem, smart plan va? Hah de tycker ja me;)
"Jag flyr inte, jag undviker" säger jag och undviker hans blick.
"Undviker vad, mig?" Frågar han och försöker fånga upp min ögonkontakt med honom. Jag nickar och sväljer hårt i halsen.
"Varför då Jas, snälla tala om de för mig för om jag minns fel har jag inte gjort dig något fel" att jag har känslor för dig. Men det var absolut inte vad jag sa.
"Jag vet att du inte gjort något fel så varför låter vi det inte bara vara så, för om vi inte gör något kan inget gå fel eller hur?" Får jag ur mig och kollar upp på honom. Han kollar helt oförståeligt på mig o jag fortsätter
"Jag vet att jag är komplicerad Jason, jag vet. Men de är så jag måste vara för att inte lyckas skada någon okej där har jag sagt det, nu vet du! Du har ingen aning om mitt förflutna så du vet inget. Jag är inte arg på dig okejj? Så du kan bara gå till några andra tjejer nu och bara låta mig vara" han lyssnar på varje ord jag just sagt men de verkar inte som att han bryr sig om de orden.
"Du verkar verkligen inte fatta även hur många gånger jag måste säga de till dig, jag vill ha dig, ingen annan jag vill ha dig" han går närmare och jag står kvar på samma plats.
"Hur vet jag att du ens talar sanning?" Jag står kvar på samma plats och kollar ner.
"Det kan du inte veta" jag förstod inte riktigt vad han menade med den meningen.
"Men tänk så vill inte jag ha dig?" Jag undviker fortfarande hand blick.
"Jadu det skulle jag bara fått acceptera, men de skulle krossat mig, men då vill jag höra dig säga det, jag vill höra dig att du inte vill ha mig o sen vill jag att du ska kolla mig rätt i ögonen" när han sagt de orden kollar jag upp och möter hans ögon. Just nu skulle jag kunnat säga orden och jag skulle slippa honom helt, han skulle inte kunna bli skadad, men vill jag verkligen inte ha honom i mitt liv? Nej Jasmine nu får du inte vara självisk, du får inte tänka på dig själv utan tänk på hans bästa, inte ditt. Jag kollar honom rätt in i ögonen och säger det. Mina ögon blir fyllda med tårar och han kollar rätt igenom mig. Jag sa det. Jag sa det rätt till honom. Hans ögon ändras direkt och går från lysande mjuka gröna ögonon till iskalla ögonon. Det är som att han inte ens kollar på mig utan rätt igenom mig. Han vänder sig snabbt om och går sin väg ut från korridoren. Jag följer hans ryggtavla tills den försvinner ur min syn. Jag blinkar tillbaka tårarna snabbt och vänder mig om och går ut från skolan. Jag släpar mina skor längt marken. Sanden flyger från marken. Jag går bara utan att veta vart jag ska. Jag vet inte ens vad jag känner, jag kan inte höra mina tankar. Inget, jag känner inget.

Jag går och hör ljudet från ett par skjutdörrar. De åker upp framför mig och jag känner doften. Doften från sjukhus. Jag går in och känner den hårda ytan under fötterna. Jag går och går och kommer fram till hennes rum. Jag går in och ser hennes lilla kropp längst sjukhussängen. Hennes hans ligger öppen vid sängkanten. Jag går fram och tar hennes hans i min. Jag kysser den lätt, och då kommer tårarna rinnandes. Jag kan inte hålla dem inne längre. Hur mycket smärta kan ens en människa få ta?

Jasons perspektiv

Hela dagen har jag egnat mig till att göra de vanliga eller aa de vanliga för ett tag sedan. Jag började slå så hårt jag kan mot den. Hallen var tom och bara ljudet från mina slag hördes. Jag hade inte varit här på ett bra tag. När jag kom in här kom alla minnen tillbaka, allt. Jag slog ut all ilska på de första slagen, sen slog jag bara, jag hoppas på att slå tills min kropp gre upp men den stunden verkar inte komma så just nu slår jag bara, bara för att slå.

Timmarna gick och kvällen närmade sig. Jag gick in i det stora huset där musiken dunkade högt i högtalarna. Flera människor stod och dansade och flera stycken var redan stupfulla. Jag tar tag i en flaska och halsar i mig den. Jag går framåt och kommer till baren. Jag tar en mugg och drar i mig den igen o sen en till. Jag går ut till dansgolvet och ser en tjej stå och röra sig framför mig. Jag ställer mig bakom henne och börjar röra mig i takt med henne. Hon vänder sig om och jag känner inte igen henne alls. Perfekt en ny tjej. Jag trycker mina läppar mot henne och hon svarar snabbt tillbaka. Hon börjat smeka hennes händer över hela min kropp och jag lyfter upp henne. Hennes ben lindas runt min midja och jag börjar gå upp för en trappa med henne. Hon drar och sliter i min tröja, jag ler nöjt och öppnar en dörr till ett rum. Jag slänger henne på sängen och stänger dörren med foten och låser den. Jag drar av mig tröjan och ser hur hon inspekterar min kropp. Jag lägger mig över henne och kysser henne igen. Hon drar av tröjan och börjar hålla på vid min byxkant. Men jag kan inte.
"Vänta sluta, jag kan inte" hon kollar frågande på mig.
"Varför då bby?" Hon kollar på mig och kysser mig sedan hårt igen.
"Men lägg av sa jag" säger jag och ställer mig upp. Hon följer efter och tar mina händer så de rör hennes kropp, hon kysser mig ännu en gång men jag trycker bort henne.
"Jag kan inte, jag tänker bara på någon annan" hon höjer handen och slår ett hårt slag över min kind och säger något jag inte hör. Hon slänger upp dörren och slänger igen den efter sig. Jag sätter mig på sängkanten. Jag lägger huvudet i händerna.
"Vafan håller jag på med?" Säger jag högt för mig själv. Jag ställer mig upp och tar tag i min tröja. Jag kan verkligen inte sluta tänka på henne. Vafan ska jag göra?

Jag går ner längst trappan och slänger i mig ännu en drink. Jag vinglar fram längt golvet tills jag ser en tjej stå vid en vägg. Okejj då kör vi ett nytt försök. Jag går genast fram till henne o kysser henne. Hon kysser tillbaka och hon hoppar genast upp och slingar sina ben runt mig. Jag trycker henne mot väggen, men snabbt blir jag bort dragen. Jag vänder mig om och ser Oliver och Alex. De står med ilskna ansiktsuttryck och tar ett hårt tag i mig och drar mig ut.
"Vafan gör ni? Jag hade ju henne, va gör ni?" Frågar jag berusat och irriterat. De svarar inte först vi är ute. Oliver börjar genast skrika på mig.
"Vafan tror du att du håller på med?" Han skriker svin högt kan du bara vara tyst tänker jag i huvudet.
"Kan du sluta skrika?" Ber jag med irriterad röst.
"Varför går du runt här och är påväg att ta fleras oskulder på den här festen och inte är med Jasmine" så fort Alex nämde hennes namn frös min kropp.
"Skärp dig förfan Jason" säger Oliver och slår till mig lätt på käften. Om jag inte just nu tänkte på Jasmine hade jag slagit tillbaka dubbelt så hårt. Jag kollar argt på honom och han kollar ursinnigt tillbaka.
"Hon vill inte ha mig" säger jag med sammanbitna tänder. De gjorde ont att säga det där.
"Vi vill bara skydda dig, o de här var ditt gamla ja, det är inte du nu. Du har förändrats till det bättre, så vi tänker inte låta dig gå runt och knulla en massa random tjejer" säger Alex och tar tag i mig.
"Varför inte?" Frågar jag bittert.
"För vi vet att det är på grund av Jasmine du gör det, inte för dig själv för du vill ha Jasmine Jason, tro inte att vi inte vet det" säger Oliver och bär över min arm runt hans axel. Jag svarar inte utan låter de bara. Varför vill hon inte ha mig?