Everything is complicated

25. En bricka i hans spel

Jasons perspektiv

Allt trasslade in sig i en stor knut men jag förstod fortfarande vad hon menade. Hon kollade på mig med stora ögon och backade. Jag kollade fortfarande på henne med frågande ögon.
"Jasmine bor du i fosterfamilj?" Frågar jag igen och hon skakar på huvudet chokat.
"Strunta bara i det" får hon ur sig och vänder sig om men jag tar tag i hennes hand så hon dras tillbaka. Hon vägrar att möta min blick och låtsas inspektera sina skor istället.
"Det är så sjukt mycket jag vill veta och det är så sjukt mycket frågor som snurrar runt i mitt huvud, men jag håller mig, jag håller mig genom att inte fråga dig en såmaskinen frågor och t.ex vem den där mannen var och lappen som ramlade ur ditt skåp, jag ställer inga frågor om kvällen där du var helt förstörd, jag ställer inga frågor alls för jag vet att du inte mår bra, jag vet hur sjukt jobbigt det kommer bli för dig om alla dessa frågor kommer in i ditt huvud så jag säger ingenting för jag vill att du ska må bra, men snälla Jasmine jag behöver veta denna fråga bor du i fosterfamilj?" Säger jag med en desperat röst som får henne att möta mina ögon. Dem är tårfyllda och jag ser att hon kämpar allt hon kan genom att inte låta tårarna falla.
"Ja det gör jag, jag bor i fosterfamilj, Isadora är inte min riktiga syster och Miranda och Fredrik är inte mina riktiga föräldrar, du vet den där kvällen du ställde en massa frågor om mig till Isadora och hon svarade inte?" Frågar hon och håller fortfarande kvar blicken i mina ögon. Jag nickar långsamt på huvudet på att jag kommer ihåg kvällen och visar sen att hon ska fortsätta. "Hon vet om mitt förflutna, det var inte meningen att hon ska veta det för hon är alldeles för liten för att veta om såna saker men hon råkade höra när Miranda och Fredrik pratade om mig, hon var tyst för hon vet att jag inte är hennes riktiga syster och hon vet att mitt liv är en enda stor röra, hon vet om allt och det sårar mig djup att hon ska behöva se mig så, det sårar mig att varje gång hon kollar på mig kommer hon se mitt förflutna" tårarna rinner ner och en snyftning lämnar hennes läppar när hon sagt klart sina ord. Hon kollar ner i marken igen och jag tar ett djupt andetag. Jag vet hur svårt det var för henne att släppa ut dem där orden och jag vet att hon inte litar på mig någonstans men jag är glad att hon sa det. Jag vet inget om hennes förflutna och jag tänker inte fråga henne en massa frågor om det heller. Jag respekterar att hon har haft det svårt och att hon inte vill prata om det. Men jag vill bara att hon ska må bra. Men jag vet att det är svårt nu när hennes tankar bara är runt Isadora som just nu ligger i koma och ingen vet varför. Jag drar in henne i en kram och håller hårt om henne. Hon snyftar ännu en gång och jag kysser henne mjukt vid hjässan.
"Tack" mumlar jag ut och jag ser hur hon lyfter huvudet lite för att kolla på mig.
"För vad?" Frågar hon och kollar djupt in i mina ögon.
"För att du berättade" hon ler svagt och lindar sig in i min famn igen. Jag ler mjukt för mig själv.

Jasmines perspektiv

Jag ångrar djupt inom mig att jag sa någonting alls om min fosterfamilj. Jag litar inte på honom någonstans och aldrig kommer jag lita på honom heller. Han är en fuckboy som behandlar tjejer fel för hans egna nöje. Jag vet att han och jag inte alls är någonting och jag vet inte ens vad vi håller på med men jag är inte så säker om jag vill har någonting med honom. Jag känner en massa fjärilar som fyller min kropp varje gång han är nära och jag känner den långa varma kittlande känslan så fort han rör mig. Men jag vet att jag bara är en bricka i hans spel och även fast han säger att han bryr sig om mig vet jag att han aldrig kommer göra de. För Jason Smith bryr sig inte om någon annan än sig själv och så kommer det för alltid att vara. Han beter sig som en helt annan människa när han är runt mig, han har helt enkelt dubbelmoral:// Hans famn får mig att känna mig trygg även fast jag inte ska göra de. Vad håller jag ens på med? Jag skulle ju hålla mig borta från honom! Aja han kommer ändå glömma bort mig inom kort och ta hem en ny tjej varje natt, och där blir mitt hjärta krossat igen. Jag vet att han kommer krossa det. Han har inga känslor, det är bara sån han är. Han berättar aldrig någonting om sig själv. De är som om han har någonting att dölja. Jag förstår verkligen inte hur jag ens kunde låta honom komma in i mitt liv. Jag hatar honom de gör jag men jag känner mig samtidigt så trygg i hans famn. Sättet han håller om mig på. Sättet han kysser mig. Sättet han bryr sig om mig på. Men allt är bara en ända stor lögn. Hela han är skit. Jag skulle aldrig ens låtit honom kyssa mig den gången på altanen och jag skulle aldrig låtit honom kyssa mig på vägen. Men det känns så bra att ha honom i min närhet. Det känns så bra att ha hans läppar tryckta mot mina. Hans värme ger mig hopp och trygghet. Ååå Jasmine varför är du så dum!? Varför är du så dum i huvudet!? Det verkar kanske som att han bryr sig om mig och att han finns där för mig men det är säkert bara några trick för att få mig i säng. Aldrig kommer jag att falla för Jason Smith!
Eller?