Everything is complicated

21. Vem är den lycklige?

Jasons perspektiv

Jag vaknar upp av det dumma jävla alarmet. Jag rullar mig över sängen och drar ner mobilen i golvet. Jag tar upp mobilen i handen igen och lyfter mina ben ur sängen. Jag reser mig upp och sätter på mig kläder. Jag går ut från rummet och går nerför trappan. När jag kommer in i köket ser jag mamma som står och lagar frukost.
"Godmorgon" säger hon med en glad stämma och ler mjukt.
"Godmorgon" svarar jag trött med en morgonröst.
"Sovit gott?" Frågar hon och ställer fram frukosten på bordet. Jag ler varmt mot henne innan jag svarar.
"Väldigt, du" Frågar jag och hon ler som ett "bara bra" leende. Jag börjar le dumt för mig själv när jag tänker på Jasmine. Hela hon fick mig bara glad på något sätt. Mamma märker hur jag ler dumt för mig själv så hon sätter sig framför mig och kollar på mig med ett flin.
"Vem är den lycklige?" Frågar hon så jag väcks ur mina tankar. Jag kollar frågande på henne och hon svarar snabbt sen.
"Ja vem är den lycklige?" Frågar hon igen och då klickar de för mig vad hon menar.
"Vadååå?" Frågar jag och tar bort leendet på läpparna.
"Ja, du brukar aldrig vara så här glad och det verkade som om du var i någon helt annan värld, så jag bara antar av denna moderskap jag har att du tänker på någon specifik person" säger hon med en ljus stämma och sätter ihop sina händer och kollar på mig med stora ögon.
"Ja okej, ja det finns ju en person, hon heter Jasmine" säger jag och mamma spricker upp i ett leende.
"Jag visste det!" Utbrast hon och klappade med händerna. Jag ler bara åt henne för hur fjantig hon såg ut nu.
"Hur är hon?" Frågar sen mamma efter en stund och lyssnar noga på vad jag har att säga.
"Hon är perfekt" svarar jag med ett leende och mamma ler varmt mot mig.
"Jag måste få träffa henne!" Säger hon längtansfullt igen och reser sig upp från stolen framför mig. Jag hade fullt med mat i munnen så jag hade svårt att få fram ord, så jag nickade bara och log.
"Men det är en sak jag inte vet" säger jag när jag tuggat ur all mat ur min mun. Mamma kollar på mig med en blick som säger att hon vill att jag ska fortsätta.
"Jag vet inte vad jag känner och det skrämmer mig lite, jag har aldrig känt något för någon förut men med henne väcks det en ny känsla inom mig som jag aldrig känt förut, hon är annorlunda från dem andra tjejerna jag varit med, allt jag gör är att längta efter att få ha henne i min famn" säger jag lugnt mot mamma och hon lyssnar noggrant. Jag gillar inte någon, det vet jag för jag gillar aldrig någon. Men det är något som jag känner när jag är nära henne och det har blivit som ett beroende.
"Du måste inte veta vad du känner nu heller, låt det gå som det går och se vart det leder, men det viktigaste är att du är lycklig när du är med henne" utbrister hon och innan jag hinner säga något har hon börjat prata igen.
"Vem vet jag kanske blir FARMOOOOR!" Tjuter hon ut och jag skakar lätt på huvudet år henne.
"Nu drar vi inga förhastade slutsatser här mamma" säger jag lite ironiskt och hon skrattar bara lätt till innan jag öppnar munnen igen för att säga något.
"Du får vänta ett tag till iallafall" ler jag mot henne och hon hoppar till av glädje. Okej. Det är inte direkt så att jag kommer få ett barn nu men det var ändå gulligt att hon längtade till det. Jag vet faktiskt inte ens om jag vill ha barn eller jo det är klart jag vill ha barn men jag har aldrig riktigt tänkt på det. Jag vill ju få barn med någon jag älskar och det är ju inte direkt så att jag haft några seriösa förhållanden. Jag har aldrig haft känslor för en tjej. Jag har varit med en hel del tjejer men ingen av dem har fått mig att känna något.

När jag kommer till skolan så ser jag snabbt killarna stå en bit framför mig med en varsin cigg i handen. Jag nickar mot dem och de nickar lätt tillbaka. Adam ger mig en cigg och en tändare. Jag tänder ciggen snabbt och blåser några bloss. Alex puttar till mig på axeln och lutar lätt med huvudet åt sidan för att vissa att han vill snacka. Jag går en bit ifrån killarna och Alex kommer strax därefter.
"Hur går det med Jasmine?" Frågar han och jag kollar förvirrat på honom.
"Tro inte att jag inte märkt hur du kollar på henne" säger han med en "tror du att jag är dum eller" blick.
"Du vet att förhållanden inte riktigt är min grej" svarar jag och kollar på honom med intensiva blickar.
"Lägg av" säger Alex bara nonchalant.
"Jag känner inget för någon och så kommer det att förbli" när jag säger den meningen himlar Alex lätt med ögonen.
"Tro mig du gillar henne och ni kommer vara ett bra tag" han blinkade med ena ögat och jag himlade bara med ögonen. Jag orkade inte ens säga emot honom. Jag gillar inte någon så varför skulle hon vara så annorlunda.
"Tror du inte jag har sätt dig och Olivia då?" Frågar jag med ett höjt ögonbryn. Han ler lite för sig själv när jag nämner hennes namn.
"Ni har ju hållet på ett bra tag och jag har inte sett dig med några andra tjejer så jag antar att du verkligen gillar henne" flinar jag emot honom
"Det är för jag har inte varit med några andra tjejer sen jag träffade Olivia" påpekar han.
"Så du gillar henne?" Frågar jag bara för att klargöra saker.
"Ja, ja det gör jag" ler han stort och stolt. Jag slår till honom på skämt på axeln och han flina bara. Vi vände oss om och gick tillbaka till killarna.

När jag kommer in genom korridoren så märker jag hur folk börjar strömma ut från den. Jag styr mina steg stadigt framåt och alla flyttar på sig som är i min väg. Jag ser hur Jasmine står en bit bort från mig och ett flin dyker upp på mina läppar.

Jasmines perspektiv

Jag står och tar ut mina matematik böcker ur skåpet. Jag kollar ner mot mina böcker i några sekunder och när jag kollar upp igen slås mitt skåp igen. Jag hoppar till lätt och kollar smått till sidan. Jason lutar sig emot skåpet framför mig och ler ett stort flin mot mig. Jag ler tillbaka och låser igen skåpet.
"Hej prinsessan" ler han och drar en arm runt min midja så jag kommer närmare honom.
"Jag har bråttom till lektionen" svarar jag halvt för att reta honom men ändå så hade jag bråttom. Jag ler ett snällt litet leende innan jag går iväg flinandes ifrån honom. Men jag hinner inte så långt. Han greppar tag i min midja och drar mig emot honom så min ryggtavla trycks emot hans bröst. Jag känner hur hans andetag träffar mitt öra.
"Försökte du just smita ifrån mig" viskade han i mitt öra. Allt jag ville göra nu var att vända mig om och trycka mina läppar emot hans men jag höll mig. Jag försökte ännu en gång dra mig ur hans grepp men det blev bara hårdare runt min midja. Han vänder mig snabbt om så vi stod ansikte mot ansikte. Jag möter hans gröna glittrande ögon och ett leende smiter sig fram på hans läppar. Han lutade sig fram och var farligt nära nu. Jag vänder bort blicken för att retas ännu mer men jag tänkte inte hålla på att retas hela tiden men bara lite till skadar väl inte. Han vänder tillbaka mitt huvud snabbt och innan jag hunnit göra något trycker han sina läppar emot mina. Jag funderar inte ens en sekund på att sluta för hans läppar var en stor saknad. Han sätter sina händer på min rygg och trycker mig emot honom samtidigt som jag lindar mina armar runt hans nacke. Han börjar röra på oss och jag märker snabbt att vi befinner oss på en utav toaletterna. Han trycker upp mig emot väggen och kysser mig intensivt. Han trycker sig emot mig och pressar sina läppar hårt mot mina innan han drar ifrån.
"Fyfan vad jag har saknat dig" viskar han och jag hinner inte ens svara innan han trycker sina läppar emot mina igen. De rör sig i synk med varandra och mina händer greppar ännu ett tag om hans nacke. Jag trycker han huvud närmare mitt och nu var det inte ens en millimeters avstånd mellan oss. Jag drar hastigt ifrån när jag märker hur någon kommer in. En liten tjej kommer in genom dörren och kollar på oss med stora ögon. Hon viskar ett litet "förlåt" innan hon snabbt går ut igen. Jag skrattar till lite och hans ögon fastnar i mina. Jag biter mig svagt i läppen vilket gör att hans blick dras till mina läppar.
"Jag måste verkligen till lektionen Jason" säger jag i en viskning och han kollar snabbt på mig med stora ögon.
"Meeeen bby" protesterar han samtidigt som jag slingrar mig ur hans grepp. Jag ger honom en snabbt kyss på läpparna och precis när jag drar ifrån trycker han sina läppar emot mina igen. Jag trycker mina läppar hårt mot hans och drar sedan ifrån. Jag lutar min panna emot hans och viskar sedan.
"Jason, jag måste verkligen gå, du vet hur Mr Anders kan vara" flinar jag och han skrattar lätt till. Vi går ut från toan och jag ska precis gå när han drar in mig i hans famn igen.
"Vi syns sen bby" viskar han och jag kollar frågande på honom. Han ler snabbt innan han går iväg längst korridoren.