Everything is complicated

33. Iskalla ögon

"Jasmine..." mer hinner han inte säga förens jag avbryter honom.
"DRA ÅT HELVETE JASON!" Skriker jag åt honom och smäller igen dörren till badrummet. Aldrig trodde jag att jag skulle se en sån här sida av honom.

Jasons perspektiv

Vafan gör jag? Vad tänker jag på? Hon har ju inte gjort något fel. Men hon är så jävla envis, det är ju i för sig bra men ååå det är så irriterande. Det var ju inte meningen att skrämma henne men jag är eller va verkligen på riktigt dåligt humör. Jag vet även att jag har problem med ilskan men inte trodde jag att jag skulle bli arg på henne.
"Jasmine kan du snälla öppna" hon har låst in sig där de senaste 5 minutrarna och jag börjar verkligen tappa tålamodet, snart kommer jag sparka in dörren. Hon vägrar att säga ett ord också. Toppen situationen kan ju inte bara bli bättre. Men sedan hörde jag hennes vackra röst, men inte det ordet jag ville höra.
"Försvinn!" Hennes röst är darrig det kunde man höra på långt håll.
"Nej Jasmine, jag tänker inte gå fören jag har sätt med egna ögon att du är okej" även fast jag vet innerst inne att hon är allt annat än okej. Men allt jag vill är att hon ska må bra, jag ville aldrig...
"Snälla Jasmine, öppna, snälla förlåt mig" jag lutade pannan mot dörren väntandes på svar, bara något svar, ett ljud, ett ord, en rörelse men inget hände.
"Jas, snart kommer jag sparka ner dörren och du vet mycket väl att jag är kapabel till det" jag hör en rörelse innanför dörren och sedan ett klick ljud. Jag öppnade dörren snabbt att hon inte ens hunnit röra sig från platsen hon låste upp dörren. Jag kollade på henne och sökte efter hennes blick men hon undvek den till varje pris.
"Jag ville inte att du skulle förstöra något i ditt hus, din mamma skulle väl inte bli så glad då?" Jag log lätt med tanke på att det var de ända hon tänkte på när jag sa att jag skulle sparka in dörren.
"Snälla förlåt mig babe, jag blev bara arg och jag kunde inte kontrollerna min ilska, jag är verkligen inte arg på dig, du har inte gjort något fel jag lovar" hon reagerade inte på något ord jag sa utan hon stod på exakt samma plats utan någon rörelse.
"Snälla Jas kan du kolla mig i ögonen" hon kollade upp lite med huvudet innan hon flackade med blicken och möter mina ögon. Hennes blick var kall men varm på samma gång. Hennes ögon hade ändrats på något sätt, de är inte glittriga längre, färgen har försvunnit, de har inte kvar de där glittriga stjärnorna i ögonen längre.
"Förlåt mig jag är så led..." innan jag hinner säga klart min mening avbryter hon mig genom att ta ett steg emot mig och öppnar munnen. Hennes ögon var kalla som is.
"Jag är inte rädd för dig Jason!" Hennes röst var stadig och hon tog ännu ett steg emot mig.
"Men Jasmine de kanske du ska vara" Jag kollade henne rätt i ögonen och hon förstod inte vad jag menade. Jag tog ett steg emot henne och hon följde varje rörelse jag gjorde.
"Jag är inte rädd för d.." varför säger hon så när hon vet att jag någon gång inte kan kontrollerna mig och kanske skada henne.
"Jasmine jag är rädd, jag är rädd att jag någon gång ska skada dig, jag är jätte rädd för att jag någon gång inte kan kontrollera mig och skada dig" mina ögon kollade in i hennes med oro och sårbarhet.
"Det kommer du aldrig göra, du kommer aldrig att skada mig, lita på dig själv" hon gick ett steg emot mig men jag backade bara ett steg. Hon förstår inte, hon förstår inte att jag har skadat andra förut som jag bryr mig om.
"Jag skadade dig senast i köket Jas, så snälla sluta säga att jag aldrig skulle skada dig" hon kollade frågande på mig.
"Du har inte skadat mig Jason, du skadade mig aldrig jag lovar, jag mår bra, du har inte skadat mig"hon tog tag i min hand men av någon anledning så är hennes ögon fortfarande iskalla.
"Hur kan du vara så säker på att jag inte kommer skada dig?" Hon log lätt och svarade sedan...
"Jag bara vet" jag kramar om henne hårt och mjukt. Jag fattar inte hur hon kan lita på mig så mycket att hon var den som skyddade mig i samtalsämnet när det var jag som hade gjort fel ifrån början. Jag fattar inte hur hon kunde vända på smeten så att det var hon som skulle bevisa för mig att jag mår bra. Varför bryr hon sig om mig? Jag klarar mig det har jag alltid gjort på egen hand.

Under dagen hade jag mest grubblat för mig själv om allt som hänt. Jag hade kört hem Jasmine för Miranda och Fredrik hade kommit hem från sjukhuset så hon ville umgås med dem. Imorgon ska Jasmine till skolan... Miranda och Fredrik tycker väl sådär om den idéen och jag hatar den ännu mer för jag vill inte att hon ska behöva känna en press nu. Men om hon vill göra det så ska hon få göra det som hon känner är rätt. Hon ville helst bara glömma bort allt det som hänt och fortsätta med livet som vanligt. Hon vill att allt ska vara normalt för Isadoras skull. För när Isadora vaknar vilket hon kommer att göra kommer allt bli bra igen. Just nu ska Jasmine bara göra det bästa av situationen och vänta på att Isadora ska vakna. Skolan får Jasmine att tänka på andra saker och glömma bort smärtan. Det får henne att fortsätta med livet. Men jag är rädd att hon ska fortsätta med livet så mycket att hon glömmer bort det i de förflutna. Hon glömmer bort hur känslorna känns. För Jasmine har blivit kall. Hon har stängt ute sina känslor och är kall på utsidan men varm på insidan men vad händer när hela hon blir kall?

Jag hade inte pratat med Jasmine om varför jag var arg men hon måste väl ändå inte få reda på det. Men vad håller jag och Jasmine på med egentligen!? Jag har aldrig varit med en tjej på det här sättet förut. Jag har bara legat med tjejer och sedan dumpat bort dem och aldrig mer pratat med dem igen. Men nu så är Jasmine den ända jag kan tänka på hela tiden. Hon är den ända som snurrar i mina tankar. Varför? Jag vet inte. Men jag vet att jag INTE gillar henne. Första gången jag mötte henne trotsade hon emot mig. Ingen har någonsin vågat säga emot mig men hon gjorde de på mindre än en sekund. I en börjar var jag arg riktigt jävla arg men sen så började jag få upp intresse. Hon var den första tjejen som inte jagat efter mig som en hund. Vilket var konstigt men hon är annorlunda. Hon är ett byte för mig. Ett svårt byte som kommer t lång tid för att få henne på fall. I vanliga fall så skulle jag bara kunna gå fram till tjejen och få med henne hem. Fast oftast behövde jag bara sitta still och tjejerna kommer fram. Men inte Jasmine hon vill inte ha mig. Jag vill ha henne, bara henne. Så de kommer ta tid att få henne på fall. Så vi tar steg för steg. Hon är verkligen annorlunda och det är därför jag vill ha henne. Jag vill ha henne för hon inte bryr sig om vad andra tycker, för att hon är sig själv och låtsas inte vara någon annan och framför allt för att hon står upp för sig själv. Hon är ett intresse, inte bara för mig utan för andra också men det är jag som ska få henne. Det är jag som ska kämpa för henne. Det är jag som ska få henne på fall.