Everything is complicated

15. Han bryr sig inte...

Jasons perspektiv

Vafan gjorde jag för fel egentligen? Jag förstår verkligen inte? I ena sekunden så låg hon tryggt i mina armar och i nästa så skriker hon på mig att jag ska lämna henne ifred.
Jag går ut ur huset och låser dörren efter mig. Min mamma jobbar ofta så hon är inte hemma mycket alls. Vi ses knappt längre känns det som. Jag sätter mig i bilen och startar den snabbt. Jag måste verkligen prata med henne! Skärp dig Jason! Varför bryr du dig ens om henne?! Det gör jag inte heller! Jag bryr mig fan inte om någon så hon är ju fan inte speciell! Fast det är ju just det hon är! Hon är annorlunda och det är något med henne som jag dras till! De flesta jagar mig som ett par gamla höns men inte hon! Hon är speciell. Jag skakar av mig tankarna och fokuserar mig på vägen istället. Mina fingrar satt och trummade på ratten och vägen till skolan kändes helt plötsligt mycket längre än vad den brukar göra. Kylan utomhus är kall och vintern börjar komma fram. Trädens stammar flyter med vinden och löv flyger runt i den höstliga kylan. Jag parkerar bilen på den vanliga platsen och ser killarna stå en bit bort med en varsin cigg i munnen. Jag satt kvar i bilen lite längre än vad jag brukade göra av någon anledning. Jag drar upp bildörren i en snabb rörelse och går med stadiga steg ut ur bilen. Jag går sedan fram till killarna och lutar mig mot den hårda cement väggen.
"Eyy Jason här" säger Oscar högt och kastar en cigg till mig. Sedan så kastar han tändaren jag fångar dem snabbt med ena handen och sätter ciggen mellan läpparna. Jag tänder den och röken bildas snabbt i mina lungor. Jag tar ett bloss och låter röken glida ur min mun. Min blick dras till något på parkeringen som är ingen annan än Jasmine. Killarna babblar på som vanligt men jag koncentrerar mig bara på henne.
"Jason vad tycker du?" Frågar Alex men jag reagerar inte så mycket på det och ignorerar hans fråga.
"Smith?" Frågar Oliver men sedan märker de alla vad jag kollar på och de börjar flina. Jag vaknar upp av att han säger mitt efternamn. Adam slår till mig på axeln och busvisslar och jag vaknar snabbt upp ur mina tankar och vänder blicken till killarna.
"Hon är ju JÄVLIGT snygg om jag får säga de själv" flinar Adam och ger mig en utmanande blick. Jag slår till honom snabbt och kollar ilsket på honom.
"Jason kanske redan har paxat henne för sig själv" hackar William på och jag kollar ännu ilsknare på honom. Han lyfter upp händerna i försvar och de andra börjar skratta. Jag putar till honom i bröstet och går ifrån de. Jag tar ett sista bloss och slänger ner ciggen på marken. Jag styr mina steg till korridoren där Jasmines skåp ligger. Korridoren är full proppad men så fort de ser att jag ska gå igenom korridoren trycker sig alla mot väggarna. Jag flinar för mig själv och drar en hand igenom håret. Tjejerna som står i korridoren börjar fnittra och viska saker till varandra. Jag vänder ingen uppmärksamhet till dem utav fortsätter bara gå. Jag hör hur klockorna ringer och folk börjar snabbt sippra sig ut ur korridoren. Jag ler smått för mig själv när jag ser hur Jasmine stressar ihjäl sig och tappar sina böcker på golvet. Mina steg börjar ökas och ju närmre jag kommer ju större blir leendet på mina läppar. Hon tar snabbt upp sina böcker från marken och ska precis öppna skåpet igen när jag stänger igen de bakifrån henne med min hand. Jag känner hur hon snabbt stelnar till av min snabba rörelse och hon fortsätter bara att stå med ryggen emot mig. Jag flinar för mig själv och lutar mig fram till hennes öra.
"Saknat mig?" Viskar jag i hennes öra och jag ser smått hur hon himlar med ögonen. Hon vänder sig i en snabb rörelse så vi bara är några centimeter ifrån varandras ansikte.
"Jason snälla bara låt mig vara!" Säger hon smått irriterad och kollar med sorgsna ögon på mig. Varför är hon ledsen?
"Inte förens du förklarar varför!" Säger jag tillbaka och lutar mig fram en bit. Hon trycker in sig mer mot skåpen och kollar ner på mina läppar men hon kollar snabbt upp i mina ögon igen. Jag flinar lätt åt henne för påverkan jag har på henne när jag är nära.
"För jag vill inte ha något med dig att göra!" Hennes tänder är sammanbitna när hon säger det och hennes blick flyter ner i någon sekund till mina läppar.
"Inte tillräckligt bra svar" säger jag ärligt tillbaka och ler mitt sneda leende.

Jasmines perspektiv

Ååå varför ska han vara så sjukt attraherande!? Min blick flyter ner tills hans läppar igen men jag avbryter mig snabbt med att kolla upp igen.
"Inte tillräckligt bra svar" motsvarar han och ler sitt sneda leende som vem som helst skulle dö för. Varför måste han vara så himla gullig för? Han kommer bara såra dig Jasmine så skärp dig! Det är för sitt eget bästa, du klarar inte mer smärta så låt de va! Men de är inte så jävla lätt när han hela tiden ska dyka upp! Eller när han står nära mig så pirrar de till i hela kroppen, ugh jag hatar påverkan som han har på mig!
"Gå bara tillbaka till dina andra tjejer Jason, för jag är defensivt inte någon av dem!" Man hörde ilskan i min röst när jag sa det och helt ärligt så är jag arg och sårad för jag vet att allt han gjort för mig bara har varit fake. Jag vet att han bara leker med tjejer och sen när han fått dem i säng så lämnar han. Det gjord mig sårad av att tänka på honom på de sättet men jag får väl bara acceptera att det är sån han är. Han kollar på mig frågande och jag vänder mig snabbt om och slänger in mina böcker i skåpet och tar ut geometri böckerna. Jag slänger igen skåpet hårt och vänder mig om för att gå men Jason stoppar mig genom att sätta en utav hans händer vid min midja. En rysning gick igenom min kropp så fort han nuddade vid mig. Han kollar ner på mig men jag vägrar att kolla upp mot honom.
"Jag förstår bara inte varför du lämnade?" Säger han men det låter med som en fråga.
"Både du och jag vet hur du är Jason så spela inte dum, jag vet hur du behandlar tjejer och jag klarar inte mer smärta just nu så snälla bara låt mig vara! Jag ber dig" min röst spricker i slutet och han märker det. Han kollar oroligt ner på mig men jag sliter mig ur hans grepp snabbt och går med stadiga steg till nästa lektion.

Hela dagen idag så har jag och Jason helt ärligt bara ignorerat varandra hela tiden vi sätt varandra. Jag går nu tillsammans med Julia och Olivia till matsalen. De kollade alltid till hur jag mår och jag kan förstå dem för jag skulle också gjort det om jag vetat att något hänt med dem som de gjorde för mig på festen. Jag har ju heller inte berättat något för dem om de. Jag klarar bara inte av att prata med någon om såna saker. Min tillit har jag tappat helt för andra för länge sedan så jag pratar aldrig riktigt om mig själv med andra. Jag kan bara inte lita på folk, för jag vet att vilken sekund som helst så kan personen svika dig. Svika dig på ett sätt som smärtan aldrig lämnar dig. Jag vet att Julia och Olivia är världsbäst men jag kan bara inte. Jag kan bara inte lita på folk överhuvudtaget. Det går bara inte. När vi tagit vår mat så sätter vi oss vid samma gamla bord som vi alltid suttit vid.
"Sååå" utbrister Olivia direkt när vi suttit oss. Jag kollar frågande på henne och Julia får ett litet leende på läpparna.
"Vad?" Frågar jag oförstående och de båda spricker upp i ett leende.
"Ja hur går de med Jason?" Frågar Julia spänt och jag sätter köttbullen jag har i munnen i halsen.
"Jason? Inget händer med Jason" svarar jag när jag fått ner köttbullen i halsen. De Båda ger mig en "är du seriös blick" och kollar allvarligt på mig.
"Men jag lovar inget händer mellan oss, han bryr sig inte om någon och jag bryr mig inte om honom, punkt slut!" Påpekar jag med en allvarlig röst och kollar på de seriöst. Jag kanske sa en liten vit lögn där om att jag inte bryr mig honom men helt ärligt så är han den mest irriterande människan jag vet. Varför kan han inte bara låta mig vara? Jag vill ändå inte ha något med honom att göra!
"Okeeeej" svarar Olivia tveksamt och kollar osäkert på Julia.
"Men vad tycker du om Nate då? Han e ju ändå jävligt snygg!" Påpekar Julia och låter drömmande på rösten och både jag och Olivia skrattar till av hur hon lät på rösten. Jag rycker bara ovetande på axlarna och de båda nickar. Jag hör hur ett helt gäng rusar in i matsalen. Allas uppmärksamhet vänds åt hållet där ljudet kom ifrån och gissa vilka som kommer in där. Jason börjar låtsas brottas med Alex och de andra i gänget står bara och garvar åt de. Jason slutar med sina rörelser och ser ut över matsalen. Hans blick söker någon och så fort hans ögon kommer i kontakt med de så slutar hans rörelser helt. Jag bryter snabbt ögonkontakten och kollar ner på maten igen. Jag ser i ögonvrån hur han och gänget går fram till en tjejgrupp som sitter vid ett bord och fnittrar åt varandra. Och tjejgruppen är ingen annan än Josefin och hennes gäng. Man kan säga att de är skolans "populäraste tjejer" eller mer så är alla lite rädda över dem för om man bråkar med Josefin så får man lida rejält. Jason går fram till Josefin och lindrar sina armar runt henne och hon börjar fnittra högt åt hans rörelser. Jag ser hur han viskar något i hans öra och helt ärligt så brast mitt hjärta lite där...