Everything is complicated

2. Träffen

Jasmines perspektiv

Jag börjar gå mot mitt skåp då jag känner en hand på min axel, jag vänder mig om och ser Olivia. Hon kramar om mig "hej, följ med mig" säger hon bara innan hon drar med mig. Hon stannar plötsligt och framför mig så står det en blond tjej. Hon är lite längre än mig men inte så mycket. Hon ler vänligt mot mig och lägger huvudet på sned.
"Hej, du måste vara Jasmine, Olivia har pratat mycket om dig..." hinner hon säga innan jag kollar frågande på Olivia som står med händerna ihop knutna och kollar ivrigt på oss båda.
"Hej" ler jag tillbaka.
"Okej Jasmine, det här är Julia" börjar Olivia och jag nickar och ler mot Julia. "Julia är en utav mina närmaste vänner och jag tänkte eftersom du är ny och allt så kan du behöva några du känner här" avslutar hon sedan sin mening.
"Tack" säger jag med en mjuk röst och börjar le mot dem båda två.
"Ehh kom nu" säger Julia strax där på och tar armkrok med mig och Olivia. Vi börjar gå mot matsalen skrattandes åt varandras meningar om samtalsämnet. Olivia och Julia har ju inte samma smak på killar om man säger så.
"Vad är din smak då?" säger Julia till Olivia med höjda ögonbryn.
"Snygga killar" säger Olivia stolt och både jag och Julia brister ut i skratt och Olivia hänger strax på därefter. Vi går in i matsalen och sätter oss vid ett utav borden. Olivia börjar skratta åt något Julia sa vilket slutade med att vi alla skrattade högt tillsammans. Alla matsalens blickar vändes åt vårat håll, men när de såg att vi alla bara skrattade åt varandra såg jag att några ynka människor även fick ett litet leende på läpparna.

Vi satt och pratade om hur våra lektioner hade varit och vilka lektioner vi ska ha efter rasten då dörren slås upp och fram kommer 6st killar. Dem knuffas och retas med varandra. Två utav dem börjar låtsas brottas och alla skrattade i mun på varandra åt hur dumma de två såg ut. En utav killarna är killen som jag gick in i igår. Han kollade åt mitt håll och log ett snett leende samtidigt som han blinkar med ena ögat. Jag känner hur mina kinder hettas till. Jag kollar snabbt ner i marken för att dölja det då Olivia och Julia börjar fnysa och prata exakt samtidigt.
"Det där är killarna som ALLA tjejer dreglar över" fnyser Olivia och kollar åt deras håll.
"Men man ska bara hålla sig borta ifrån dem, dem utnyttjar bara en och sen så lämnar dem en bara!" Påpekar Julia efter Olivias mening.
"Killarna som bråkade heter Oscar och Adam, Oscar är den blonda och Adam är den med mörkbrunt hår, men dem är ju allihopa jävligt snygga ändå eller hur?" Säger Julia och både jag och Olivia börjar garva.
"Dem är ett år äldre än oss, killen med blont hår och fräknar heter Erik och den andra brunetten med blå ögon heter Oliver, killen som gick och skrattade åt dem med blont hår heter Alex och sist men inte minst killen som blinkade åt dig är den kände Jason som alla tjejer vill ha, men han vet du ju redan vem det är!" Säger Olivia och putar till mig lätt på armen. Jag kollar allvarlig på henne för jag visste att nu så kommer Julia att ställa frågor.
"Vad?" Frågar Oliva och gör en gest med händerna som gör så att Julia får ett litet lätt slag i ansiktet. Julia börjar skratta vilket Olivia också gör. När jag ser att Julia inte fick ont så börjar även jag att skratta.

Jag småspringer i korridoren till lektionen jag är sen till. Jag kollar ner på mina papper så att jag har allt när jag går in i någon. Jag studsar bak lite och hamnar på golvet. Jag kollar upp på personen och gissa vem som står där. Mannen, myten, legenden själv Jasooon (notera ironin). Han får snabbt ett leende på läpparna. Ugh varför ska han vara så snygg?!
"Förlåt men jag måste till lektionen" får jag ur mig snabbt när jag ska resa mig upp. Notera ska, för han går närmare mig vilket slutar med att jag faller ner på marken igen. Han granskar mig från topp till tå. Han biter sig svagt i läppen och kollar på mig med lust i ögonen.
"Du vet att det är fult att stirra" får jag ur mig. Han flinar bara sexigt och fortsätter att stirra.
"Det är svårt när en så sjukt snygg tjej står framför fötterna på mig" säger han med en road röst.
"Brukar de där funka på tjejer?" Frågar jag honom med ett höjt ögonbryn. Han flinar och skrattar svagt till. Helt ärligt så är jag inte ens i närheter av andra tjejer. Jag faller inte för players (alltså en sådan som står framför mig) och jag har definitivt inte flera lager ton smink på mig. Jag gillar inte direkt att shoppa och andra saker men det är för att jag aldrig riktigt har tiden till det. Jag har under 9 år i fostersystemet behövt lida så det är inte direkt så jag har skaffat några vänner och jag har defensivt inte haft någon fritid. Jag kollar upp frågande på honom och han öppnar sin mun lite lätt.
"Jag är Jason!" Säger han med sitt leende och sträcker ut sin hand. Jag ignorerade hans hand och reste mig själv upp.
"Jahaja vad trevligt!" Mumlar jag när jag går förbi honom. Jag börjar gå längst korridoren när jag hör någon prata igen.
"Du vet att det är nu du ska säga ditt namn?" Frågar han och börjar le lite lätt.
"Varför då?"Säger jag mest på skämt vilket han förstår och börjar skratta. Han rycker på axlarna till svar när jag vänder mig om och går iväg. Jag får ett litet leende på läpparna samtidigt som jag sakta den här gången börjar gå mot lektionen.

Jag sitter och kollar ut genom fönstret under hela lektionen. Jag vet inte ens vad jag tänker på längre allt har bara trasslat in sig i en stor boll. Stora höstblad faller ner från de färgklädda träden. Lektionen slutar och alla lämnar klassrummet på bara några få sekunder. Jag går med små steg till mitt skåp innan någon drar i mig så att jag vänder mig om. Bakom mig så står Julia och hon ger mig en bamsekram innan hon börjar babbla på.
"Ja juste någon kille på vår skola som är 1år äldre än oss har ordnat en fest nu på fredag" hon tar en paus och andas efter att hon pratat så fort. "Och du måsteeee meeee" avslutar hon sin mening.
"Jag vet inte, jag har mycket att göra o allt..." hon avbryter min mening
"Jag tar INTE ett nej och så är det" säger hon med en allvarlig blick innan hon börjar små skratta.
"Eee Okej" säger jag mest för jag vet att hon aldrig kommer ge sig. Men ååå fester är inte riktigt min grej iallafall inte nu längre. Hon klappar händerna glatt och börjar hoppa runt. Hon fångar allas uppmärksamhet i korridoren och börjar fnittra. Jag skrattar åt hur barnslig hon är.
"Jaaaa och då så kan du jag och Olivia mötas hemma hos mig och fixa oss tillsammans" säger hon glatt. Jag nickar och skrattar åt henne. Hon följer med mig till skåpet innan hon ger mig en kram och stutsar iväg. Jag lägger in mina böcker i skåpet och tar ut min väska och jacka. Korridorerna tömdes och jag gick ut ur byggnaden och känner den kalla kylan träffa min kropp. Jag kurrar ihop mina händer runt min kropp för att värma mig och börjar sedan gå hemåt men kommer inte så långt. Jag hör hur några börjar vissla och min blick drar sig hastigt åt det hållet. Jag ser hur Jason, Alex, Oliver och de andra stå vid deras bilar mitt på parkeringen. De står och fimpar med deras cigaretter och alla har sin blick mot mig. De busvisslar och granskar mig från topp till tå. Ugh fan va irriterande dem ärrrr. Hatar såna killar, asså jag lovar på allt dem är värst...

Jag öppnar försiktigt dörren och går in. Isadora springer snabbt till hallen och hoppar upp i min famn. Jag pussar henne på pannan och släpper ner henne på marken. Miranda dyker upp från tvättstugan och ler mot mig innan hon frågar hur min dag har varit.
"Allt var bra, hur har eran dag varit?"Frågar jag både Miranda och Fredrik. Om jag ska vara ärlig så känns det som om vi alla har kommit varandra riktigt nära. Mina andra fosterfamiljer har aldrig varit såhär. Dem här är annorlunda, dem bryr sig verkligen om sin familj.
"Bara bra" svarar Fredrik från köket.
"Samma här" hör jag Mirandas röst från tvättstugan. Jag ler för mig själv och går upp på mitt rum och lämnar mina saker innan jag går ner till nedervåningen igen. Fredrik frågar mig om jag kan se vad Isadora gör. Jag börjar gå mot vardagsrummet och där ser jag henne sitta på golvet. Hon ler kärleksfullt när jag kommer in i rummet och hon gör en gest som visar att jag ska sätta mig ner. Hon börjar visa sina leksaker och berätta om dem så gott hon kan. Eftersom hon fortfarande är så liten så har hon svårt att säga vissa saker. Jag lyssnar noga på vad hon har att säga. Hon ger mig en utav sina leksaker. Den var tydligen en utav hennes favoriter. Vi börjar leka med alla leksaker. Jag började le åt det faktum att alla i den här familjen är så sjukt snälla.