Everything is complicated

30. Ilska, smärta, sorg

Jasons perspektiv

Det varma vattnet säljer över kroppen, varenda muskel i hela kroppen slappnar av. Hela natten har jag legat som en kratta, bokstavligen. Jag kunde verkligen inte sova, alla mina tankar bara snurrade runt i huvudet och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill hjälpa Jasmine men jag vet inte hur. Hon är förkrossad men jag vet inte varför. Hon har ett leende på läpparna men det är inte alltid det är äkta. Jag vet inte ens om hon vill va med mig. Jag vet inte ens om jag vill vara med henne. Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande. Allt jag gör är att ligga runt med tjejer. Men helt ärligt så har jag inte varit med en annan tjej sen jag träffade Jasmine. Alla mina tankar dras till henne. Jag får inte känslor och det vet jag. Jag har inga känslor för någon och jag vet att jag aldrig kommer kunna få det heller. Men jag vet att jag behöver Jasmine i min närhet. Hon gör mig galen. Hennes hud mot min, hennes läppar mot mina, hennes värme, hennes trygghet, allt. Hon är speciell. Ingen annan tjej är som hon.

Jag kliver ur duschen och virar en handduk runt midjan. Jag går längst hallen tills jag kommer till mitt rum och ser att Jasmine fortfarande sover. Hon sov dåligt i natt så jag vill inte väcka henne. Hon behöver den här sömnen. Hon syns knappt i den stora sängen vilket är urgulligt. Hon är ihop kurad till en liten boll och hennes hår ligger perfekt utspritt på kudden. Hennes mun är halvt öppen och kinderna är rödrosiga. Hon är verkligen så sjukt vacker. Aldrig har jag sett en sån här vacker levande varelse förut. Aldrig.

När jag kommer ner till köket så ser jag genast en lapp på köksbordet.
"Hej gubben, jag behöver åka in till jobbet idag, jag vet att jag jobbar natt och har gjort det ett tag men de visar sig att de behöver mig på dagen med. Jag ville inte väcka dig, men du tro inte att jag såg den gulliga tjejen på ditt rum:)) är det hon du har pratat om de senaste veckorna? Och tro inte att jag inte såg hur du höll om henne, du höll henne som om du var rädd att hon skulle försvinna från ditt liv. Vi pratar sen när jag kommer hem, jag är väldigt nyfiken på hur hon är. Pussar o kramar// mamma<33"
Jo men mamma tänk så försvinner hon från mitt liv, vad ska jag göra då? Mamma är verkligen gullig och jag vet att hon kommer att tycka om Jas. Mamma är den underbaraste kvinnan jag känner. Hon är så sjukt stark och finns alltid där för sin familj. Jasmine och mamma är väldigt lika. De är båda sjukt starka men även sårbara. Men de visar aldrig sin sårbarhet. De visar bara sin styrka. De är sjukt underbara båda två. De har samma gnista i ögonen och samma lyckliga leende. De är de snällaste på hela jorden.

Jag hinner knappt kolla igenom mobilen innan jag ser hur Olivers namn dyker upp på skärmen. Jag svarar snabbt och trycker mobilen till örat.
"Smith?" Hörs hans röst från andra linjen.
"Mhm" vad mitt ända svar och jag kan se hur han ler på andra sidan linjen. Varför vet jag inte men jag vet att han gör det.
"Jag har ju för fan ringt dig 7 fucking tusen gånger, o du svarar nu?" Hans röst lät roande och jag drog bort mobilen och kollar om han har ringt innan.
"Oliver?" Min röst är raspig och trött.
"Mhm" svarar han och suckar lätt.
"Du har ringt två gånger" irriterad var jag att han ringde så här tidigt på morgonen men han menar ju inget illa så jag får väl bara försöka låta trevlig.
"Samma sak ju Smith" suckar han men fortsätter snabbt därefter.
"Vad vill du?" Man kunde höra irritationen i rösten men varför helt ärligt ska jag bry mig.
"Hej Smith trevligt o prata med dig också" mumlar han sarkastiskt men fortsätter snabbt sin mening efteråt för han vet att han verkligen börjar gå mig på nerverna." Vi ska till hallen ska du me?" Säger han men fortsätter snabbt efteråt igen. "Det var längesen nu, släpp det, han är okej" mumlar han för han vet att det är ett känsligt ämne.
"Du vet hur jag tänker Oliver så lägg av" avslutar jag med och lägger på i luren.

Jag har tagit en paus från thaiboxningen ett tag nu på grund av att jag skadade en utav mina närmaste vänner riktigt jävla hårt. Aldrig kommer jag att kunna kolla honom i ögonen på samma sätt. Visst han har förlåtit mig men jag kommer aldrig förlåta mig själv. Han kunde ha dött och de skulle varit mitt fel. Så många operationer han gick igenom den månaden skadar mig. Hur kunde jag skada en utav mina närmaste vänner som alltid funnits där för mig.

Skälet till att jag började med thaiboxning från första början var på grund av min bror och min pappas bortgång. När de försvann från jorden tog det så jävla hårt på mig. Jag kunde inte göra någonting, för de betyder allt för mig och nu ör de borta. Jag hann aldrig göra dem stolta över mig, jag hann aldrig visa min kärlek till dem, jag hann aldrig ens ta farväl. Allt gick så snabbt att jag inte ens hann att blinka. När jag tillbringade mina dagar i hallen så blev det som om hela världen utanför inte fanns. Jag slog ut min ilska, sorg, smärta genom att träna boxning. Allt försvann och varenda muskel som finns i min kropp fanns där för att hjälpa mig att glömma. För ja jag ville glömma bort min bror och min pappa. Men jag kunde inte. De fanns alltid där. Thaiboxningen hjälpe och hjälper mig fortfarande sjukt mycket. Jag tränar varje dag och har gjort de i två år nu. All min ilska, smärta, sorg, alla mina känslor försvinner när jag får slå ut de. Mina knogar har flera ärr över sig från de sena kvällarna. Hela min kropp är slut från varje träningspass men alltid har boxningen hjälpt mig.

Men en kväll när all min smärta fanns i kroppen, en kväll där all min ilska och sorg täckte min kropp kunde inte en enda tanke gå till verkligheten. Jag gick till hallen med all ilska, all smärta, alla känslor. Jag slog ut alla känslor och höll på i flera timmar. Min kropp verket överallt. Oliver, Alex och Jace var även där den kvällen. De hade gjort allt i sin väg för att få mig att sluta men jag kunde inte. Jag behövde få ut allt. Jace som olyckligtvis skulle gå in och få mig att sluta hamnade på sjukhus. Han hamnade på sjukhus på grund av mig. Alla slag och träffar han fick den kvällen hemsöker mig dag in och dag ut. Aldrig ville jag skada honom. Från en början trodde läkarna att han inte skulle klara sig men han gjorde det för han var stark när jag inte var det.

Den kvällen kände jag inte igen mig själv. Den personen var inte jag. Men det värsta är att de inte bara har hänt en kväll som jag blivit en annan person. Flera gånger har jag blivit en person som dess ögon mörknar och liknar ett svart hål. Flera gånger har ingen kunnat stoppa min ilska. Flera gånger har folk skadats på grund av mig men inte lika farligt som Jace. Aldrig kommer jag att förlåta mig själv för nästan ha tagit hans liv ifrån honom. Aldrig. Ända sedan dess har jag tagit en paus från boxningen. Jag kan inte ens gå in i hallen utan att må dåligt.

När jag kommer in i rummet ligger Jasmine fortfarande och sover. Precis på samma plats som jag lämnade henne på. Jag smyger lätt fram till henne och lägger mig över henne. Jag lämnar många mjuka kyssar i hela ansiktet och hon börjar genast att vrida lätt på sig.
"Vad fan vill du?!" Lämnar hennes mun och man kan höra irrationen i rösten på henne. Ett lätt skratt lämnar min mun och jag lägger båda mina händer på varsin sida av hennes huvud. Hon öppnar ögonen sakta och kollar med ilska på mig.
"Upp och hoppa nu surpuppa" flinar jag och hon blänger irriterat på mig.
"Låt mig fucking sova" man märker tydligt att hon inte är en morgon människa men det är inte ens morgon, klockan är 13:03.
"Dags att gå upp prinsessan" retas jag med henne och hon drar räcket över huvudet.
"Lämna mig ifred!" Säger hon argt. Ännu ett skratt lämnar mina läppar och jag drar ner täcket så jag kan se hennes vackra ansikte. Jag möter hennes ögon och hon kollar djupt in i mina.
"Varför ska jag lämna dig ifred när du ligger i MIN säng" säger jag med ett flin och hon himlar lätt med ögonen. Hon biter sig svagt i läppen vilket får mig att reagera snabbt. Jag kan fan inte motstå henne när hon biter sig i läppen. Jag lutar mig snabbt fram och kysser hennes läppar mjukt. Hon kysser snabbt tillbaka och lägger sina händer i mitt hår. Hon trycker mitt ansikte närmare hennes och vi båda ler i kyssen.
"God morgon prinsessan" mumlar jag mot hennes läppar och hon kysser mig intensivt ännu en gång.