KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 12 - Mycket att tänka på

Selmas perspektiv

Min mobil plingar till och jag tar upp den från min bakficka. Vi sitter vid ett bord i matsalen och har lunch. Jag ser på den upplysta skärmen att jag har fått ett nytt mejl, från elevkåren på skolan? 

Kära nya 1or,
vi på elevkåren hoppas att ni har haft det bra era första dagar på denna skolan och att ni trivs bra! Vi på kåren har iallafall fått en uppfattning om att alla nya ansikten har något att spendera dagarna med :) Vilket vi är väldigt glada över! På fredag är det dags för den stora insparken och ni små 1or ska sparkar in på skolan på riktigt. Det är såklart frivilligt att komma till insparken på eftermiddagen efter skolan men vi hoppas att så många av er som möjligt kommer! För er som planerar att komma: be ready ;) Ni vet aldrig vad som väntar er på fredag. 
/Elevkåren

Då alla andra runt bordet tar upp sina mobiler förstår jag att de också fått mejlet. "Ska ni gå?" frågar jag och stänger ner mobilen igen. "Jag vet inte, har hört att man kan bli tvingad till att göra hemska saker" säger Clara och rycker på axlarna. "Men va? Tvingad?" frågar Jessica och Clara nickar på huvudet. En del av mig vill verkligen dra dit efter skolan på fredag för det är ju en sak man bara kommer uppleva en gång i livet, men om det är sant att man kan bli tvingad till saker vet jag inte om jag är så taggad på det. 

"Jag tror jag ska gå, det kan ju vara kul, men om man verkligen blir tvingad så vet jag inte" säger jag och tar den sista tuggan av maten på min tallrik. "Är du säker? Vill inte att något ska hända dig" säger Clara och tittar ledsamt på mig. "Asså det är lugnt, jag är 16 och klarar mig själv Clara" säger jag så snällt jag bara kan. Hon nickar men jag märker på henne att något inom henne blev lite smått irriterat. 

"Kom, vi måste dra till matten nu" säger Jessica och vi reser oss upp för att hinna i tid till lektionen. Vi skyndar oss bort mot disken och ställer ner våra tallrikar och annat som vi har använt under dagens lunch. Jag tittar på klockan och blir ännu mer stressad när jag inser att vi har fyra minuter på oss att ta oss till salen. Jag suckar lågt men sedan skyndar vi oss bort till våra skåp. 

Såklart får jag inte upp skåpet på flera försök och svär irriterat för mig själv. "Skynda dig Selma" säger Jessica och börjar gå bort mot salen som ligger längre bort i korridoren. Efter ett antal försök med att få upp mitt skåp hörs det bekanta klickande ljudet och skåpet öppnas. Jag ler triumferande för mig själv men leende försvinner lika fort som det kommer. Jag plockar på mig mina matteböcker och mitt pennskrin innan jag stänger igen skåpet och småjoggar fram till salen. 

"Selma jag vet att detta är er sista lektion men snälla försök komma itid" säger vår lärare och jag ler ursäktande mot henne innan jag letar efter en ledig plats att sätta mig på. Jag sätter mig ner vid samma bort som Jessica och suckar samtidigt som jag släpper ner mina saker på bordet framför mig. "Värsta träningspasset jag genomfört" skojar jag och både jag och Jessica skrattar. 

Jag kommer förmodligen inte ha något bra fokus på denna lektionen alls. Dels så är det sista lektionen för dagen men dels så har jag för mycket att tänka på just nu. 

Jag är verkligen nyfiken på insparken. Hur det kommer bli. Om jag ska gå eller inte. Vad man kan bli 'tvingad' till att göra och hur kvällen kommer se ut. Vilka som kommer vara där, förutom oss 1or då. 

Mitt dagdrömmande störs av lärarens röst som säger mitt namn och försöker få kontakt med mig. "Selma? Kan du åtminstone försöka vara lite mer aktiv under genomgången och inte bara stirra ut genom fönstret?" säger hon och suckar besviket. "Ja, förlåt" säger jag och åter igen ler ursäktande mot henne. 

Det känns som en evighet innan vår lärare säger att lektionen är slut och jag äntligen kan börja dra mig hemåt. Jag tänker bäst när jag ligger i min säng och just nu har jag en del att tänka på. Jessica ska med sin mamma till stan så idag får jag gå hem själv. Eller det är det jag tror från början iallafall. 

"Selma!" hör jag hur någon ropar bakom mig. Jag vänder mig om och ser Oscar komma småjoggandes mot mig. Jag skiner upp i ett brett leende och tycks känna hur det pirrar till lite i min mage. Det beror väl på att jag är hungrig, eller? 

"Jag tänkte göra dig sällskap, om det är okej? Ska gamea med Felle" frågar han och jag nickar. "Såklart". 

"Ska du till insparken på fredag?" frågar han efter ett tag och jag rycker på axlarna. "Just nu vet jag inte, fick höra av någon att man kan bli tvingad att göra typ hemska saker" svarar jag. "Okej det där är bara bullshit, jag är faktiskt med i elevkåren och det har aldrig varit någon på skolans inspark som blivit tvingad, man gör det man vill typ" säger han och en lättnad sprider sig inom mig. "Okej, tack för att du berättade, jag antar väl att jag kommer gå" svarar jag och vi fortsätter vår väg hem. 

//
Hello lovelies <3 Sent upplägg av detta kapitel då jag vart sjuk och inte haft något energi till att skriva. Hoppas ni har haft en bra dag. Min började bra men slutade åt helvete. Guess that's the way of life huh? Anyways, ni är bäst på alla sätt! Glöm aldrig det!