KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 50 - The end

Selmas perspektiv

"Men Jessica ärligt, jag vill verkligen inte idag, snälla respektera det" säger jag med en smått irriterad röst. Jag hör hur hon suckar på andra sidan luren, vilket gör mig en smula mer irriterad än vad jag var tidigare. "Okej, jag vet att du kanske inte vart så pepp på livet de senaste dagarna men SNÄLLA följ med mig till stan" säger hon och jag biter mig löst i läppen samtidigt som jag tittar ut genom köksfönstret. Vanligtvis brukar jag aldrig tveka om sådana saker som att dra och shoppa med mina vänner men idag..jag vet inte, jag är inte riktigt på humör. 

"Jag vet inte" säger jag efter ett tag och pillar lite med blommorna i fönstret. "Snälla, det kan kanske få dig på andra tankar?" säger hon och jag suckar. "Okejdå, korsningen om fem?" föreslår jag och hon tjuter glatt till i luren. "Absolut! Ses där" säger hon och jag lägger på. 

Jag skyndar mig med att bre en enkel macka och sedan går jag ut till hallen för att ta på mig mina ytterkläder. Med mackan i ena handen lyckas jag precis med att få på mig både mina skor men även min jacka. 

"Jag drar till stan med Jessica" ropar jag ut till hela min familj innan jag sedan försvinner ut genom vår ytterdörr. Under tiden jag går mot korsningen där vi ska träffas så börjar jag äta på min macka. Klockan har inte hunnit bli så mycket än utan hon är bara 10. Egentligen har jag inte hunnit käka någon ordentlig frukost så jag får väl hitta något på stan också när vi har kommit dit. 

Jag är väldigt envis och att Jessica lyckas övertala mig ändå är egentligen ganska sjukt. Men jag antar att detta är ganska normalt ändå. Alltså att lyssna på sin allra bästavän och följa med henne trots att man inte är så övertaggad på det. 

När jag börjar närma mig korsningen ser jag att hon redan står där. Jag är inte ens chockad. Hon stod säkert redan där när hon pratade i telefon med mig. Jag proppar in den sista biten av min macka i munnen innan jag sedan kramar om henne. "Du är en ängel, vet du det?" säger hon efter kramen och vi börjar röra oss in mot stan. "Jo tack, men vad ska vi ens göra på stan? Vi var ju och shoppade ganska nyligen väl?" frågar jag och lägger händerna i mina jackfickor. 

"Bli inte arg nu, men jag tänkte att vi skulle köpa någon gullig sommarklänning till dig" säger hon och jag rynkar på ögonbrynen. "Okej, men varför?" frågar jag oförstående. Hon suckar men säger inget. Jag väntar spänt på hennes svar men får vänta ganska länge innan hon sedan kläcker det ur sig.

"Jo, du vet, Oscar tar ju studenten imorgon..." säger hon och jag stannar till på trottoaren. "Min brorsa också" lägger jag till och fortsätter sedan att gå, men denna gången lite fortare än tidigare. "Vänta, så du är inte arg?" frågar hon förvånat och jag skrattar till lite. "Nej? Varför skulle jag vara det?" säger jag lättsamt. Vi fortsätter att gå ett tag och kommer äntligen fram till stan. Vi tar oss in till första bästa butik och börjar leta efter sommarklänningar. 

"Titta, denna var väl fin?" säger Jessica och håller upp en vit klänning med öppen rygg. Jag ler stort mot henne och hon räcker över klänningen till mig. Med exalterade steg går jag in till provrummet och sätter på mig klänningen. 

"Wow, Oscar kommer tappa hakan när han ser dig" säger Jessica medan jag snurrar ett varv i min snart nya klänning. "Men..jag är dock inte så säker på om jag verkligen vill gå, eller ja, jag måste ju gå på grund av Felix men..du fattar" säger jag med en suck. Jag tittar mig själv i spegeln och granskar mig från topp till tå. Jessica lägger sin ena arm över mina axlar och ler mot mig i spegeln. "Men du, han har ju förlåtit dig" säger hon och jag suckar åter igen. "Ja, jag vet. Men jag känner mig fortfarande så dum" säger jag. 

"Det kommer du nog göra ett tag, så du får försöka acceptera att det som har hänt verkligen har hänt och försöka gå vidare ändå" säger hon med ett försiktigt leende på sina läppar. Jag nickar och börjar sedan ta av mig klänningen. "Du har rätt, det kommer nog bli en ganska bra dag imorgon trots allt" säger jag och kan inte låta bli att småle. 

***

"Om bara några minuter så kommer de ut, är du inte taggad?" säger Jessica och kramar om mig hårt. "Jag vet inte riktigt, lite nervös men lite taggad tror jag" säger jag och ler lite nervöst mot henne. Jag har egentligen inte pratat så mycket med Oscar de senaste dagarna. Och varför jag inte har gjort det är ganska enkelt. Jag vill typ att det ska bli en överraskning för honom att jag är här. Sen hade jag vart här ändå på grund av att min brorsa aka Felix också tar studenten. Men att jag nu är här för båda två, det tror jag inte riktigt att han är beredd på.

Jag, Jessica, mamma, pappa, Max och Oscars familj står nu i väntan på att killarna alldeles strax ska komma utspringandes genom skolans portar. Mitt hjärta börjar klappa fortare och fortare ju längre tiden går. Plötsligt börjar musik spelas och ljudet av visselpipor blir tydligare och tydligare. Snart kommer en hel klunga studenter utspringandes och bland den klungan kan jag både se Felix och Oscar. Vi i 'publiken' (eller vad man ska kalla det) jublar åt de nybakade studenterna. 

Efter att de har hoppat runt ett tag börjar de sedan leta sig fram i folkhavet efter sina skyltar. Felix och Oscar hittar oss ganska direkt och de ler åt sina skyltar. Oscars mamma håller hans och Max håller i Felix. 

Jag kramar först om Felix och han kramar om mig glatt tillbaka. Sedan vänder jag mig mot Oscar som är ganska  upptagen med att krama om sin familj. Tillslut vänder han sig om mot mig och när han ser mig blir det ganska tydligt att han är ganska chockad. 

"Du kom" säger han och ett litet leende börjar sprida sig över hans läppar. Jag rycker på axlarna. "Varför skulle jag inte?" frågar jag och kramar om honom. Och vi kramas länge. När vi avbryter kramen tittar han djupt in i mina ögon. 

"Selma?" säger han och jag nickar med ett leende på läpparna. "Jag älskar dig" säger han och våra läppar möts i en perfekt kyss..

the end

//
GISSA VEM SOM SKA SE FELIX OCH BENJAMIN PÅ SÖNDAG I GBG????????? JAAAGGGG. Jag e så glad hihi, ville bara meddela det