KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 41 - Blixt och dunder och fest

Selmas perspektiv

Lärarnas varningar om stormen kom i rätt tid. Det var i ungefär precis samma sekund som vi skyndade genom min ytterdörr som de smällde till uppe i himlen. Sedan kom regnet och efter det lystes himlen upp av enorma blixtrar.

Jag har, enda sedan jag var liten, alltid avskytt stormar. Att det är så är förmodligen inte så konstigt. Jag är ju långt ifrån ensam om att ha den enorma skräcken för stormar som jag faktiskt har. Det är ganska vanligt att man i någon grad ogillar när det blåser upp till storm och för mig är de det absolut värsta som finns.

Vi är ett helt gäng hemma hos oss. Mamma och pappa har inte kommit hem från sina jobb då de har valt att stanna där för att vänta ut stormen. Felix har bjudit hem sitt gäng vilka är Oscar, Omar och Ogge. De sitter uppe på Felix rum och spelar datorspel. Datorspel är för mig ganska ointressant så själv sitter jag nere i vardagsrummet och tittar på en film på TV:n. Min lillebrorsa är hemma hos någon av hans kompisar så det är bara jag och Felix gäng som är hemma hos oss nu.

Gång på gång hörs skrik från övervåningen. Ord som yes, haha där fick du och idiot är några av de orden som jag har hört blivit utskrikna flest gånger. Jag kan inte låta bli att skratta åt dem och det sköna är att jag vet att de inte hör mig eftersom de är så inne i sitt spelande samt att vardagsrummet ligger på bottenplan och Felix rum är på våningen över.

Jag scrollar runt lite på min mobil då jag har börjat tröttna lite på filmen som visas. Plötsligt hörs en oerhört högljudd smäll utanför fönstret och hela himlen lyses upp. På bara några sekunder blir det kolsvart i hela huset. Jag rycker till och flyger nästan fem meter upp i luften efter den högljudda smällen. Ett öronskärande skrik lämnar mina läppar och jag kurar ihop mig till en boll i soffan. Som sagt, jag hatar hatar hatar stormar. Speciellt när det även blir kolsvart där man befinner sig. Det är så oerhört obehagligt.

Killarnas skratt på övervåningen slutar tvärt och sedan hörs dundrande steg rusandes ner för trappan och in till mig i vardagsrummet. "SELMA?!" Ropar Felix oroligt. "ÄR DU OKEJ?" fortsätter han med en lika orolig röst som tidigare. En svag ljusstråle från någons mobil syns plötsligt och Felix lyser med ficklampan rakt mot mig. Till en början lyser lampan mot mig så att den bländar mig så jag vänder mig om.

Killarna börjar gå emot mig och Felix sätter sig ner bredvid mig i soffan. Ganska direkt efter har även Oscar satt sig ner bredvid mig. "Är du okej?" Frågar Felix och lägger sin ena arm om mina axlar. Jag rycker på axlarna och suckar högt. "Ja det antar jag väl men jag avskyr stormar" säger jag och biter mig löst i läppen. Omar, som står någon meter ifrån soffan vi sitter i, skrattar till lite. Jag glor irriterat på honom och han håller upp händerna ovanför huvudet som något slags 'sorry'.

"Lägg ner Omar, det är inte kul, alla är rädda för olika saker, du avskyr ju ormar, vad skulle du säga ifall vi skulle börja asgarva när du blir attackerad av en orm?" säger Oscar och lägger sin hand på mitt lår. "Precis" lägger jag till och lägger mina armar i kors över bröstet.

"Okej okej sorry då, det var inte meningen att göra någon ledsen eller så" säger han och suckar. "Det är lugnt" säger jag och lutar sedan mitt huvud mot Oscars axel.

"Jag hämtar levande ljus, killar ni kan väl sätta er ner så länge?" Säger Felix och reser sig upp från soffan igen. Han går iväg mot förrådet i hallen och ljuset försvinner med honom. Jag kan höra hur Omar och Ogge försöker sätta sig ner i fåtöljerna som står intill soffan men jag kan dessvärre inte se dem. Det enda jag känner just nu är Oscars hand mot mitt lår och hans axel mot mitt huvud.

Efter några minuter är Felix tillbaka med ljus. Han ställer ner dem på bordet och rummet lyses upp en del. Det är fortfarande mörkt men nu är det mycket bättre. "Blixten har väl slagit ner i huset eller något" säger Felix och sätter sig ner bredvid mig igen. "Usch" säger jag och suckar.

"Vad gör vi nu då?" Frågar Omar och jag rycker på axlarna. "Vi kan snacka om er fest imorgon? För den är väl imorgon?" Frågar jag och Oscar nickar på huvudet.

Det börjar närma sig 3ornas student och inför varje student hålls det en avslutningsfest för alla 3or. Dessvärre får absolut inga i de yngre klasserna komma på festen så jag kommer inte att gå på den.

"Ska ni gå med någon då?" Frågar jag och alla killarna nickar ivrigt på sina huvuden. "Vi ska gå med varandra" säger Ogge och jag ler. Det är kul att de fyra har en sådan bra sammanhållning som de faktiskt har. Sedan känns det också väldigt skönt att Oscar inte ska gå med någon annan tjej utan att han går med grabbarna.

Jag tittar upp leendes mot Oscar. Han lutar sig ner mot mig och låter våra läppar komma i kontakt med varandra. Stön hörs från alla möjliga håll i rummet.

"Get a room" säger Felix och knuffar till mig lätt på sidan. Jag fnissar till men fortsätter att kyssa Oscar. Min älskade Oscar. 

//
hoppas att ni tyckte om kapitlet! 
kan meddela att det ganska snart kommer bli lite drama i denna boken igen ;))
kram