KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 35 - Konfrontation, mys och Titanic

Selmas perspektiv

Med irriterade fingerrörelser letar jag upp Claras telefonnummer i min mobil. Det ska bli väldigt intressant att få höra vad hennes ursäkt är. Jag förväntar mig en otroligt tunn ursäkt och några 'det var inte meningen, jag älskar dig' kommandes efter ursäkten. Normalt är jag inte den som konfronterar folk, oavsett hur dumma de än är mot mig men Oscar tyckte att detta skulle vara en bra sak att göra. Då kommer Clara förstå att hon inte bara kan göra vad som helst mot folk trots att hon är avundsjuk eller vad hon nu är. Samt kommer hon förmodligen få upp en större respekt för mig om jag gör det. Det var iallafall det Oscar berättade för mig.

Jag håller inne hennes nummer och ringer upp henne. Mitt hjärta dunkar fortare än vanligt och jag svettas om mina handflator. Jag är otroligt nervös. Hon svarar efter endast en signal vilket chockar mig lite. Normalt brukar det ju ta flera. Hon satt säkert redan med sin mobil i högsta hugg. Kanske gossipade hon med en annan av hennes vänner.

"Hej älskling" säger hon med den mest tillgjorda rösten jag någonsin hört. "Varför ljög du för mig?" säger jag iskallt. Hon flämtar till på andra sidan luren. "Vad snackar du om hjärtat? Jag skulle ALDRIG ljuga för dig" utbrister hon med en extra betoning på 'aldrig'. Jag himlar med ögonen vilket får Oscar att börja skratta. Han sitter på sängen bredvid mig och han sitter tillräckligt nära för att höra vad hon säger.

"Du vet vad jag menar" säger jag och suckar irriterat. Hon flämtar till ännu en gång och famlar med orden. "Okej, det var inte meningen hjärtat, jag berättade bara det jag hade hört, skulle aldrig göra något för att göra dig ledsen, det vet du!" säger hon med en tillgjord röst. Jag skakar på huvudet och suckar åter igen. "Du är bara för otrolig" säger jag och suckar åter igen. Hon gör mig så irriterad. Om man nu ljuger för någon och den kommer på en får man ju ändå stå för det man har gjort.

"Vet du gullet, jag är lite upptagen just nu, kan vi inte prata om det i skolan istället?" frågar hon och jag gör allt för att kväva mitt skratt. Att hon ens tror att jag vill prata med henne i skolan mer när hon nästan förstörde mitt och Oscars förhållande. "Aja, jag och Oscar ska ändå gå och ha lite mysigt nu så" säger jag och lägger på samtalet mitt i allt. Både jag och Oscar brister ut i totalt gapskratt.

"Hon är helt otrolig ju" säger Oscar med ett leende lekande över hans rosa läppar. Jag lägger ner min mobil på nattduksbordet och nickar medhållande på huvudet. "Det kan man lugnt säga" lägger jag till och suckar med ett leende på läpparna. "Såå, dethär med att vi skulle ha det mysigt..var det på riktigt eller bara något du sa?" frågar Oscar och vickar på sina ögonbryn. Jag himlar med ögonen och småskrattar lite. "Jag var seriös men jag syftade nog lite mer på mysigt som i att se en film tillsammans?" säger jag och petar med mitt finger på hans näsa. Han fejkar en ledsen min och lägger sina armar i kors. "Meh" säger han och jag reser på mig för att hämta min dator.

Oscar tar av sig sin hoodtröja så att han nu endast är klädd i ett par gråa mjukisbyxor. Inte för att jag klagar direkt men det hela kom som en liten chock. Jag tittar häpet på honom då jag inte direkt var beredd på att se det när jag hade vänt mig om igen. "Vadå?" frågar Oscar med ett retligt leende på sina läppar. "Du sa ju att vi skulle ha det mysigt, då får man ju ha en passande outfit för det också" lägger han till och jag himlar med ögonen. Själv har jag på mig ett par mjukis shorts och ett linne så jag väljer att ha kvar den outfiten.

"Vilken film är du sugen på att se?" frågar jag och sätter mig ner i sängen. Jag lutar ryggen mot sänggaveln och Oscar sätter sig alldeles intill mig. Han funderar ett tag innan han svarar på min fråga. "Titanic" säger han kort och enkelt. Först nickar jag och sedan letar jag runt på min dator för att hitta filmen.

Ungefär fem minuter senare har jag hittat en bra sida som visar filmen och jag trycker på play. Datorn lägger jag en bit ifrån mig och Oscars arm letar sig över mina axlar. Mitt huvud lutar jag emot hans axel och filmen drar igång.

Medan introt av filmen spelas sitter jag och funderar en hel del. Varför kunde jag inte bara prata med Oscar först innan jag antog att det Clara sa var sant? Då hade jag sluppit må så dåligt under flera dagar i rad och jag hade sluppit göra Oscar ledsen. När jag tittar på det från hans perspektiv förstår jag genast hur jobbigt han måste ha haft det. Jag själv hade nog blivit helt förkrossad om jag hade fått uppleva det. Herregud vad jag är en hemsk person.

"Du Oscar.." säger jag och han vänder sitt huvud mot mig. Hans tindrande ögon tittar rakt in i mina och jag sväljer högt. "Förlåt för att jag inte kom till dig direkt och frågade om det som Clara sa" säger jag och suckar skamset. Det är nästan riktigt pinsamt, vem gör ens så? Vem bara antar innan man har fått reda på sanningen? "Men älskling, jag tycker att vi ska lägga det bakom oss okej? Gjort är gjort men jag har förlåtit dig!" säger han och kramar om mig en smula hårdare än tidigare. Jag tvingar fram ett leende och suckar sedan. "Det känns fortfarande lite jobbigt" säger jag och han kysser mig på hjässan. "Jag älskar dig" viskar han i mitt öra och jag ler.

Efter en bit in i filmen plingar min mobil till och den lyser upp det mörka rummet. Jag sträcker mig efter den och ser att jag har fått sms från William. Direkt lägger jag ner mobilen på nattduksbordet igen och fortsätter att titta på filmen. "Vem var det?" frågar Oscar och tittar ner på mig. "En från klassen bara" säger jag och rycker oberörd på mina axlar. "Ska du inte svara?" frågar Oscar tillsammans med ett litet skratt. "Nej, du är mycket viktigare än honom"

Jag vänder mig upp mot Oscar och våra läppar möts i en perfekt kyss.

//

Om ni tyckte om detta kapitel skulle jag bli så glad om ni ville rösta och/eller kommentera något! Det ger mig mer motivation till att fortsätta skriva! <3

Kram