KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 36 - Karma is a bitch

Selmas perspektiv

Clara är just nu den största definitionen av jobbig och irriterande. Enda sedan jag ringde henne igår har hon spanat mig med sms, snapchats och samtal. Hennes jobb med att få tag på mig gör mig mer och mer irriterad ju längre hon håller på. Jag tror det hela började ungefär klockan halv sju imorse och har fortsatt konstant sedan dess. Klockan är nu halv fyra på eftermiddagen.

Felix har bjudit över ett gäng vänner till oss. Alltså Omar och Ogge. Dock har jag i princip bara suttit och pluggat in de saker som jag har missat i skolan de senaste dagarna. Låter som en rolig lördag, right? Oscar sov över hos oss i natt och självklart som han i min säng. Stämningen mellan mig och honom har lättat och det har börjat gå tillbaka till hur det var tidigare.

När min mage ger ifrån sig ett högt kurrande ljud bestämmer jag mig för att ta en paus från mitt pluggande och käka ett litet mellanmål istället. Med hjälp av mina ben skjuter jag ut stolen jag sitter på och reser mig upp till stående. Jag går ut från mitt rum och småjoggar lite lätt ner för trappan och vidare in till köket. På väg till köket kan jag höra hur Felix och några av killarna fnissar till lite i vardagsrummet. Min mage bestämmer sig för att totalt strunta i vad som nu hände med killarna och leder mig in till köket istället. Så fort jag bara ställer mig framför kylskåpet kurrar min mage högt. Med ett litet leende på läpparna plockar jag ut levertaspejspaketen från kylskåpet och placerar den på diskbänken. Jag plockar fram brödet och börjar bre en dubbelmacka till mig. 

När det väl är färdig slickar jag mig nöjt om läpparna och tar en rejäl tugga av min macka. Hela jag skiner upp som en sol så fort jag tuggat i mig den första biten. Herregud så gott detta var och herregud så hungrig jag är. Jag ska precis vända på klacken och gå in till vardagsrummet där jag har förstått att killarna är, när ett öronskärande skrik hörs. Som av en slump kommer skriket från vardagsrummet och det verkar tillhöra ingen mindre än Felix. Jag tvekar inte en sekund innan jag snabbt som bara den lägger ner mackan på diskbänken och rusar in till vardagsrummet. 

I samma sekund som jag rusar in genom dörröppningen flyger Felix fram alldeles framför mig och skriker till. Mitt hjärta stannar till och jag skriker högre än någonsin. Av en ren skyddsreflex råkar jag slå till Felix med min arm. Jag kan inte riktigt kontrollera min arm så den flyger med full fart och träffar mellan hans ben. Han kvider till och faller ihop till en boll på marken. Min ena hand flyger upp mot mitt ansikte när jag förstår vad jag nyss har gjort. "Shit sorry" säger jag. Det är då jag lägger märke till de andra killarna vid ena hörnet av vardagsrummet. Alla tre skrattar som bara den och Omar har även sin mobil uppe i högsta hugg. Jag antar att de har filmat hela händelsen. Fast, de kunde ju inte direkt veta att jag skulle slå honom mellan benen. Alltså var deras tanke att de bara skulle skrämma mig. 

Jag lägger mina armar i kors över bröstet och vänder mig om mot de andra killarna. Felix ligger fortfarande ihopkurad på golvet. Vilket by the way är rätt åt honom. Han skrämde faktiskt livet av mig. "Vad håller ni på med?" frågar jag. Alla andra tre killarna skrattar fortfarande som galningar och det ser ut som om de kommer kvävas av skratt. Det är inte förrän jag tittar menande mot Oscar som han slutar skratta för en stund. "Vi tänkte bara skrämma dig lite och filma det" säger han. Bakifrån oss, alltså från Felix, hörs flera högljudda kvidningar. 

Jag vänder på mig igen och möter Felix blick. Hans ögonlock är nästan stängda och hans mun är lite öppen. "Kom igen" säger jag och sträcker ut min arm till honom så att jag kan hjälpa honom upp. Han tar emot handen och lite smått vingligt reser han sig upp på fötter igen. "Sorry, men karma is a bitch" säger jag och räcker ut tungan mot honom som en liten treåring. Han slår till mig lätt på armen och de andra killarna skrattar fortfarande. 

Jag kan inte låta bli att flina lite åt Felix. Det var faktiskt ganska roligt ändå att jag lyckades träffa precis på det stället. "Tänk så har du gjort mig steril" utbrister Felix och sätter sig ner på soffan. Jag sätter mig ner bredvid honom. "Nejdå" 

Även de andra killarna vill sätta sig ner hos oss. Dock är vår ena fåtölj helt proppfylld med massa konstiga saker så vi får egentligen inte plats. "Selma du får sitta i Oscars knä" säger Omar och knuffar bort mig från min plats bredvid Felix. Jag tittar först surt på honom eftersom han faktiskt knuffade mig men sedan går jag bort till Oscar som sitter ner i vår andra fåtölj. Jag råkar sätta mig ner lite för fort och med lite för mycket kraft. Oscar ger ifrån sig ett litet stön. Alla andras blickar landar på oss och de flinar mot oss. "Shit Selma, du hade kunnat sätta dig lite lugnare" säger Omar och börjar gapskratta ännu en gång. Jag himlar med ögonen mot honom och ska precis resa mig upp men Oscar drar mig tillbaka ner i hans knä igen. 

"Ojdå, Oscar låter inte ens henne lämna" säger Omar och vickar med ögonbrynen mot oss. Jag tittar mot Felix som har en äcklad min på sitt ansikte. "Kom igen, jag tycker detta börjar bli lite äckligt" säger Felix och stönar äcklat. 

btw så har jag skrivit upp alla mina kommande böcker i min bio (: de kommer publiceras i höst, slutet av året & början av nästa år!

Om ni gillade kapitlet får ni gärna kommentera/rösta :)