KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 6 - Klass EK18a

Det sjukt irriterande ljudet av min väckarklocka hörs och det tar inte lång tid innan jag är uppe på fötter. Idag är första dagen för mig på gymnasiet och man vill ju göra gott intryck på sina nya kompisar och absolut inte komma försent. Jag tittar på min mobilklocka. 07.03. Perfekt. Då har jag ungefär 45 minuter på mig innan vi måste gå.

Uppropet börjar 8 och Felix har lovat att han ska följa med mig till skolan och visa vart uppropet ska vara någonstans.

Jag går in på Spotify på mobilen och sätter på min 'go to list'. På listan finns artister och band som Little Mix, Fifth Harmony, Zara Larsson, Ariana Grande, Shawn Mendes och många fler. Jag sätter mig på pallen framför mitt sminkbord och sätter igång med min dagliga sminkrutin bestående av foundation, concealer, mascara och eyeliner. När jag är tillräckligt nöjd med dagens smink lägger jag även på ett lager läppbalsam över mina ljusrosa läppar.

Okej, över till dagens outfit. Jag tittar på min mobil och enligt prognosen ska det vara ganska varmt idag. Jag sätter på mig ett par svarta shorts, ett basic grått linne och tar även en svart kofta ovanpå. Mitt hår flätar jag till två inbakade flätor. När jag är färdig med allt tittar jag på klockan igen. 07.25. Perfekt. Än så länge har allt flutit på denna dagen.

Jag lägger mobilen i min bakficka och går ner till köket för att äta frukost. Mamma och Andreas har redan stuckit iväg till deras jobb så det är bara vi ungdomar kvar i huset just nu.

Till frukost fixar jag en toast och havregrynsgröt med hallon och blåbär. Jag häller upp mjölk på gröten och apelsinjuice i ett glas. Därefter sätter jag mig ned vid köksbordet och hugger in på min frukost.

"Godmorgon" säger Felix och gör mig sällskap i köket. Jag tuggar upp maten i munnen innan jag svarar honom. "Godmorgon". Även Max har vaknat och kommer in till oss för att käka frukost. "Är ni nervösa inför första skoldagen då?" frågar Felix och sätter sig framför mig vid bordet med sin macka. "Lite kanske" svarar Max och öppnar kylskåpet. "Inte särskilt, jag tror det kommer gå bra, det känns så iallafall" säger jag och ler.

Några minuter senare står jag redo och klar i hallen och väntar på Felix. "Är du redo?" frågar han och kommer ut från badrummet på nedervåningen. "Yes box" säger jag och öppnar ytterdörren. "Hejdå Max, vi ses efter skolan, ring mig om det är något! Älskar dig!" ropar jag och får ett hejdå och älskar dig tillbaka.

"Du verkar ha en väldigt bra relation med din lillebror" säger Felix när vi börjat vår gång mot skolan. "Jodå, de tycker jag väl att jag har". "Så gulligt att du har lagt märke till det" säger jag och ler för mig själv. "Jag tycker familjerelationer är väldigt viktigt, det är ändå familjen som på många sätt gör en till den man blir" säger han. "Det har alltid varit viktigt för mig, så när mamma och pappa gjorde slut blev jag helt förkrossad och det tog lång tid innan jag återgick till den glada Felix jag är" säger han och jag märker på honom att han blir lite småledsen. "Åh Felix, jag förstår det, verkligen"  säger jag och tittar medlidande på honom. "Fast nu är det bra, jag menar nu har jag ju fått lära känna dig - vilket jag inte hade gjort om det inte blev som det blev" säger han och lägger armen om mig. Han är verkligen världens underbaraste kille och brorsa.

Vi kommer fram till skolan på nolltid - eller det känns iallafall som det. "Juste, här är mitt nummer, ring mig om det är något" säger Felix när vi kommit fram och han ger mig en kram. "Ni 1or ska samlas där borta" han pekar bort mot en klunga längre bort och jag nickar. "Okej tack, vi ses senare!" säger jag och försvinner bort mot klungan av alla nya 1or. Vissa står och pratar men de flesta står tysta för sig själva.

Jag tycker ärlig talat att Felix är supergullig som redan nu är så överbeskyddande eller så, trots att vi knappt känner varandra och träffades igår.

"Okej, då så alla nya 1or, vi tänkte ha ett upprop nu och sedan kan alla som blivit uppropade följa efter de mentorer som vi hänvisar er till" säger en person som står på någon upphöjning. "Vi börjar med EK18a". Perfekt, tänker jag, min klass det första de börjar med.

"Filip Magnusson, Lova Pålsson, Maja Hultgren, Moa Lundqvist, Clara Svensson, Selma Persson, Filippa Klasson, Markus Berglund, Oskar Tomasson, William Mattsson, Saga Sundhem, Arvid Zetterqwist, Klara Wilnér, Fredrik Gustafsson, Emil Ström, Wilma Olsson, Isac Johnsson, Carl Martinsson, Sandra Gustafsson och Louise Pettersson"

Jag följer efter den mentorn som vi blir tillsagda att göra och det gör även alla andra som har blivit uppropade. Alla vi går in genom dörren till skolan och in i korridoren. Tillslut kommer vi till klassrummet vi ska samlas i. På den stora, vita tavlan står det 'VÄLKOMMEN EK18a' med stora bokstäver.

Det ligger lappar utplacerade på bänkarna och alla börjar leta efter sitt eget namn. Nästan direkt hittar jag min plats och jag sätter mig ner. Jag läser på lappen som ligger på platser bredvid. Jessica. Jag hoppas verkligen hon är schysst. Nästan precis efter jag läst på hennes lapp kommer en tjej och sätter sig ner på platsen bredvid mig. "Hej" säger jag och ler mot henne. "Hej" svarar hon och ler tillbaka. "Jag antar att du redan läst på min lapp men jag heter Jessica" säger hon och småskrattar. "Selma". "Är du taggad på gymnasiet?" frågar hon och jag nickar. "Ja, jag hoppas verkligen det är som man sett i alla filmer typ" säger jag och hon nickar instämmande. "Det hoppas jag med!".

Vår mentor harklar sig högt för att vi som snackar ska vara tysta och lyssna på henne. "Dåså, välkommen EK18a! Det ska bli väldigt kul att följa er väg genom gymnasiet!" säger hon och låter henens blick svepa över klassrummet som är fyllt med förväntansfulla elever.

"Nu tänkte jag att vi skulle köra lite namnlekar så ni kan få koll på namnen, sedan får ni ert schema och skåp och därefter är vi klara för dagen!" säger hon och lägger ner några papper på hennes bord framme vid tavlan.

någon timme senare

Nu är jag och Jessica påväg hem från första dagen på gymnasiet. Vi har lärt känna varandra jättebra och vi har kommit fram till att vi är lika på väldigt många sätt. Vi bor även väldigt nära varandra och kan därför göra varandra sällskap påväg till och från skolan.

"Vad tycker du om vår klass då?" frågar hon när vi inte längre kan se skolan bakom oss. "Jorå, den verkar bra, Durå?". "Jag håller med".

Vi går och pratar hela vägen tills det är dags för oss att skiljas åt och gå åt vars ett håll. "Hejdå, vi ses imorgon" säger jag och kramar om Jessica. "Det gör vi!" svarar hon och kramar tillbaka.

—-
Hej guys!!

Hoppas ni har en amazing dag :)) och hoppas att ni gillade detta (långa) kapitel!!!

Om ni gillade kapitlet så får ni gärna rösta & kommentera, så blir jag glad 😊

BTW så fick jag 692 följare igår!!!! Asså shit tack verkligen!! Sjukt att jag är 8 ifrån 700 tho...

// cuddlyfoooer aka Greta