KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 11 - Stalker

Selmas perspektiv

Jag vaknar upp från min underbart sköna skönhetssömn av att det spänner och värker i hela huvudet. Det känns som om en hel orkester repar i mitt huvud just nu och om ni vill veta så låter det katastrofalt dåligt. Med ett ynkligt stön flyttar jag upp mina båda händer mot huvudet och börjar massera tinningarna, dessvärre utan något resultat. 

Det hugger till i min mage och jag känner något som är påväg ut från min kropp. I ren panik slänger jag av mig täcket och sätter av med full fart mot toaletten. Jag sätter mig ner på knä framför toaletten och låter sedan kroppen göra sitt. 

Jag hör hur någon går med snabba steg utanför och sedan öppnar dörren. "Oj Selma hur är det?" hör jag hur Felix säger oroligt bakom mig. Han kommer närmre mig och lyfter upp mitt hår och håller undan det från toaletten. "Jag vet inte, jag mådde dåligt direkt när jag vaknade" säger jag och reser mig upp på fötter. Jag trycker på toalettknappen och tvättar sedan av hela mitt ansikte i handfatet. 

"Det är inte så att du haft lite för kul med han killen i skolan eller?" säger han och jag vänder mig om mot honom så våra blickar möts. "Felix, det är inte kul, det är nog bara migrän" säger jag och lägger armarna i kors. Han småskrattar lite men slutar när jag slår till honom lätt på armen. "Okej okej, men stanna hemma idag då och vila upp dig, och ta det lugnt med killarna" säger han lite smått retligt. "Felix" säger jag och suckar, dock kan jag inte undgå från att le. 

"Krya på dig sis" han lägger armarna om mig och jag kramar tillbaka. "Tack Felle". Det störande trycket i huvudet får mig att gny till och jag släpper kramen för att gå tillbaka till min sköna säng. Precis när jag stängt igen min dörr efter mig och lagt mig ner under mitt täcke kommer Felix in till mig. Han håller en våt handduk i handen och kommer fram till mig. "Här, det kanske får ditt huvud att kännas bättre" jag tar emot den och ler tacksamt mot honom. Jag placerar den lilla handduken på min panna och låter sedan mina ögonlock slås igen långsamt. Halvsovande hör jag hur han försiktigt tassar bort mot min dörr.

Han stannar till vid min dörröppning. "Förresten Selma, du ser skitbra ut även utan smink" säger han och jag öppnar ögonen försiktigt. "Menar du det?" säger jag svagt och när han nickar sprids ett leende över hela mitt ansikte. "Tack Felix, du är bäst". Jag stänger igen mina ögonlock igen och hör hur min dörr stängs igen försiktigt, nästan helt ljudlöst. 

Mina försök till att somna går inte som planerade och det hjälper inte att jag blir störd var och varannan sekund av att alla i min familj, förutom Felix eftersom han redan varit hos mig, vill veta hur det är med mig och se till att jag mår skapligt bra för att klara mig själv. Mina svar är endast nickningar då jag ej har kraft till något annat form av svar. 

Inte förrän jag hör hur den sista personen kliver ut genom ytterdörren och låser efter sig lyckas jag tillslut falla in i drömmarnas värld. 

Vad som har känts som flera timmars sömn visar sig bara vara en timme. Jag suckar lite lågmält när jag tittar på min klocka på mobilen. Det känns redan bättre, både i huvudet och i magen, men jag känner mig fortfarande lite smått hängig. Jag rycker ur mobilen från laddaren och börjar kolla igenom vad som har hänt på Snapchat och andra sociala medier. Jag tittar på några klipp på YouTube innan jag får en liten rolig tanke. 

Jag klickar mig ur från YouTube och går istället in på Instagram där jag söker mig in på Oscar's profil. Jag tittar igenom hans bildflöde och speciellt de bilderna i endast shorts faller mina ögon för. Jag ska precis tänka att mitt stalkande går perfekt när jag av någon anledning råkar dubbelklicka på en av bilderna och ett hjärta poppar upp på skärmen. Förskräckt spärrar jag upp mina ögon och tittar efter när bilden har lagts upp. FÖR TRE ÅR SEDAN. 

herregud. herregud. herregud. så pinsamt. 

Jag tar bort gilla-markeringen och stänger sedan min mobil. Generat gömmer jag mitt ansikte i mina händer - trots att ingen är här och kan se mitt knallröda ansikte. Det är verkligen något med mig och att skämma ut mig. Och såklart betyder det lite mer nu när jag tycker Oscar är en väldigt fin kille, både insides och på utsidan. 

"Asså fan" säger jag högt för mig själv och kniper igen ögonen. Plötsligt hörs små, lätta fotsteg utanför mitt rum och jag rycker till när någon trycker ner handtaget och öppnar dörren in till mitt rum. Jag trodde jag var ensam hemma?

"Vad händer?" frågar Max och jag andas lättat ut när jag ser att det är han. "Vad gör du hemma?" frågar jag honom och rätar på mig i sängen. "Vi slutade tidigare idag" svarar han och ler glatt. Jag förstår absolut hans glädje. Finns det något bättre än att sluta tidigt? Nope. "Men varför svor du?" frågar han åter igen och tittar misstänksamt på mig. Jag småskrattar lite och rycker sedan på axlarna. "Det var inget speciellt, lyckas bara alltid skämma ut mig själv lite" säger jag. Han nickar långsamt innan han lämnar mig ensam i mitt rum. 

Min mobil surrar till bredvid mig på sängen och jag rycker till, oförberedd på att den skulle göra ifrån sig något ljud. Jag tar upp mobilen och läser notisen som kommer upp på skärmen.

Instagram:
oscarenestad följer nu dig!

Med stora ögon läser jag det som står på skärmen, om och om igen tills jag tillslut förstår vad jag har läst. Han har alltså märkt att jag gillat en hundra år gammal bild av honom. Kul.

Mobilen surrar till åter igen och nu ser jag att jag har fått ett meddelande från Oscar på Instagram Direct. Nervös klickar jag mig in på mina DM's på Instagram och läser hans meddelande.

oscarenestad:
Stalker I see ;)
*bilaga*

Han har lyckats få en screenshot på att jag har gillat den alldeles för gamla bilden.

sselmaaa:
heheh, det var SÅ inte meningen :/

oscarenestad:
ok, vi säger så :)

sselmaaa:
meh de är sanningen jue

oscarenestad:
jaja, hur är det med dig?

sselmaaa:
jorå, de är väl bättre, sj? :)

oscarenestad:
så bra! det funkar väl :) 

Efter det skriver jag och Oscar inget mer. Jag satt i flera minuter i ett försök att komma på något bra att skriva till honom men jag kom inte på något. Dock tycker jag det är väldigt gulligt av Oscar att han bryr sig om mig och hur jag mår. Efter några timmar kommer även Felix hem från skolan. När han kommer hem har jag faktiskt lyckats ta mig ner till köket för att äta. Han gör mig direkt sällskap i köket och sätter sig ned framför mig med ett glas vatten och en macka. Han tittar på mig med en lurig blick och jag tittar frågandes på honom.

"Vad är det?" frågar jag och tar en tugga av min macka. "Hörde att du stalkat Oscars instagram" säger han med ett brett flin på läpparna. Jag blir alldeles knallröd i ansiktet och gömmer det i mina händer. "Någon som kanske börjar få upp ögonen för Oscar?" säger han med en bebisröst och jag tittar upp på honom igen. "Det var ju inte meningen" säger jag och tar en klunk vatten. "Nej det förstår jag ju, men du stalkade fortfarande honom" säger han och blinkar med ena ögat mot mig. 

Toppen. Snart vet väl hela släkten om att jag råkade gilla en av Oscars supergamla bilder.  

//

Hellloooo it's me :)
Hoppas att ni tyckte om detta kapitel! Jag blev faktiskt väldigt nöjd med det :)) Hoppas ni alla har en bra dag och fortsätter att ha en bra dag! Glöm aldrig att ni är underbara allihop, precis som ni är!