KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 47 - Hänga? Ja tack

Selmas perspektiv

När jag vaknar upp nästa dag har Felix lämnat sin säng och sitt rum för den delen också. Jag suckar irriterat och gnuggar mina händer mot mina sömniga ögon. Det blev inte så mycket sömn för min del under natten så det kommer verkligen bli intressant att se hur mycket vettigt jag får gjort idag. Förmodligen inte något alls. Ibland kan det vara ganska skönt att inte ha något planerat alls och bara dra runt hemma men just nu hade jag gärna haft något planerat. Min sorg angående Oscar lär ju inte direkt försvinna genom att jag inte har något att göra. Det hade kanske kunnat hjälpa mig lite ifall jag hade kunnat få komma på andra tankar. 

Men vad jag skulle kunna göra vet jag verkligen inte. För problemet är det att jag faktiskt kanske inte egentligen orkar göra något speciellt. 

Motvilligt reser jag mig upp från Felix säng. Jag virar hans täcke om min halvnakna kropp innan jag sedan går ut från hans rum. Innan jag går ner till nedervåningen för att fixa någon form av frukost går jag in till mitt rum och plockar fram min mobil som ligger på laddning vid mitt nattduksbord. När laddsladden är av ser jag några notiser på den låsta skärmen men ingen av notiserna är en notis från Oscar. Jag hade väl egentligen inte förväntat mig något svar av honom men jag hade verkligen hoppats att han kanske skulle ha ringt mig eller iallafall skickat ett sms. 

Men allting blir ju inte som man hade hoppats på. Livet fungerar ju inte så direkt även fast man kanske önskar att det vore så. Men om man hade fått uppnå allt man hade hoppats på så hade det inte längre funnits någon uppskattning för något längre utan då hade man ju förväntat sig det bästa hela tiden. Vilket i slutändan hade blivit ganska tråkigt. 

Jag tittar mig själv i min stora helkroppsspegel som finns i mitt rum och suckar högt. Man ser verkligen på mig att jag har haft en sömnlös natt. Jag har stora påsar under ögonen och mitt hår står åt alla håll och kanter. Jag hade faktiskt kunnat fixa till mig lite efter att jag har käkat frukost eller något. Då har jag iallafall något planerat för dagen och slipper gå och dra hela dan. 

Jag suckar och drar mig sedan nedåt till köket för att fixa frukost. Innan jag ens har hunnit in till köket stöter jag på Felix i hallen. "Godmorgon syrran" säger han och ler brett mot mig. "Godmorgon" säger jag och ler tillbaka. Han drar på sig sina ytterskor och sin jacka innan han plötsligt stannar upp och vänder sig om mot mig igen. 

"Vänta lite..är det där mitt täcke?" frågar han förvånat och granskar täcket som är lindat runt min kropp. Utan att svara nickar jag på huvudet och leendet på mina läppar bara växer och växer. Han drar sin hand fundersamt genom sitt hår och skakar sedan på huvudet. "Du är otrolig, du hade liksom inte kunnat ta ditt täcke?" frågar han och lägger sina armar i kors över bröstet. Mitt svar är exakt som det förra, en skakning på huvudet medan mina läppar formar ett brett leende. "Ditt täcke är mysigt" säger jag och skrattar till lite. 

"Aja, jag ska sticka ut med Oscar och grabbarna, om det blir tid för ensamtid för mig och Oscar så kommer jag prata med honom".

Jag ler tacksamt mot honom och sedan försvinner han ut genom ytterdörren och jag tassar vidare in till köket. Det börjar bli en aning jobbigt att bära med hans stora, vita täcke hela tiden så jag småjoggar in till vardagsrummet och lägger ner det på soffan innan jag plockar fram frukost. Det är egentligen ganska varmt här inne men med ett täcke blir allt lite mysigare. 

I kylen står en full skål med fruktsallad och i frysen finns vaniljglass. Jag vet att det kanske inte är så jättebra att äta glass till frukost men jag tycker att jag förtjänar det nu så då är det ingen tvekan om saken. Jag plockar fram en ganska stor skål från skåpen i köket och börjar sleva i både fruktsallad och glass. Att dricka tar jag bara vatten och sedan går jag in till vardagsrummet där jag ploppar ner i soffan. Felix täcke virar jag åter igen runt min kropp och gosar ner mig i soffan med min väldigt nyttiga frukost. 

Jag knappar runt lite bland de olika TV-kanalerna och fastnar för någon film som jag väljer att titta vidare på. Under tiden filmen spelas på TV:n får jag ett, eller ja, flera sms från William. Så mitt fokus är inte direkt på filmen utan istället på att svara William. 

William;
Tjaaa

Selma;
Helloo :)

William;
Vad händer? :)

Selma;
Myser i soffan bara, du?

William;
Inget! Vill du hitta på något senare idag?

Selma;
Ja absolut! Hade behövt komma på andra tankar nu så det hade vart kul :)

William;
Så kul! Ska vi ses hos mig vid 14? Om du vill det alltså? :)

Selma;
Ja det blir bra! Vi ses då :)

Men det Selma inte vet är att det inte alls kommer att bli så kul som hon tror...