KILLEN I TREAN | OE

Kapitel 23 - Surprise

Selmas perspektiv

Denna dagen har rent ut sagt gått åt helvete. Jag vaknade 10 minuter innan min första lektion skulle börja. Lyckades dra på tröjan på helt fel håll och tog även på ett par strumpor som hade stora hål i sig. Detta upptäckte jag inte förrän jag stressat in till klassrummet och satt mig ner bredvid Jessica. Mitt hår - som jag kvällen innan duschat - hann jag inte borsta ut så gick med tovor i håret under den första delen av skolan. 

När jag försökte ringa både Felix och Oscar så svarade de inte. Felix har dessutom klickat mig större delen av dagen. Ingen av dem svarar heller inte på mina sms. Jessica var tvungen att gå efter lunch så hade ganska tråkigt de sista tre lektionerna efter lunch. Inte nog med det så satt jag och skrev på en svenska uppsats den sista lektionen och hade skrivit över 2000 ord. När jag nästan var färdig råkade jag trycka till en knapp på tangentbordet så ALLT jag hade skrivit raderades. Och min lärare sa åt mig att jag var tvungen att skriva en helt ny som ska vara klar i övermorgon. 

Jag sov ungefär tre timmar inatt och är därför även väldigt trött idag. När jag skulle ta ut matteboken till den andre lektionen slog jag även i mitt huvud i skåpsdörren. 

Under lunchen tappade jag hela min macka, med smör och allt, på mig så hela jag blev kletig. Det fanns inget papper kvar i matsalen så jag var tvungen att ta mig hela vägen till toaletterna för att kunna tvätta av mig. Och alla glodde på mig som bara den. 

Med andra ord. 

Denna dagen har gått käpprätt åt helvete.

Det gör ont i mig att inte en enda av mina vänner eller familj har svarat på mina sms eller samtal under hela dagen. När väl Jessica hade lämnat mig i skolan slutade även hon att svara mig. Jag kan se på deras snapchatkartor att de har varit inne på sina snapchats ganska nyligen så de måste ju ha sett mina meddelande. 

Irriterad, ledsen, sliten och allt möjligt liknande tar jag mig upp för trappan upp till ytterdörren. Precis innan jag ska sätta in min nyckel i låset lyckas jag tappa ner min nyckel på trappan. "Helvete" säger jag högt och böjer mig sedan ner för att hämta upp den. 

Efter ungefär fem minuters försök har jag äntligen lyckats ta mig in i huset. Det är dödstyst i huset och det är en väldig tur att det är mitt på dagen. Hade det varit mitt i natten hade jag aldrig gått in i huset på grund av tystnaden. 

Jag hänger av min jacka och sparkar av mina skor innanför dörren. Innan jag gör något annat går jag in på mina sms. Nä, ingen har fortfarande svarat. Jag skriver ett snabbt sms till både Oscar och Felix. 

Selma;
Tack för svaret. Det värmer. 

Jag suckar ledsamt och lägger sedan ner min mobil i bakfickan. "Hallå?" ropar jag högt. Någon borde väl vara hemma, eller? Jag vet ju att både Max och Felix har slutat och ingen av de har sagt något om att inte komma hem direkt efter skolan. 

När jag inte får något svar går jag in till vardagsrummet för att titta på en serie. Det är det enda jag har lust till att göra nu. 

När jag kommer in till vardagsrummet får jag en rejäl chock. Hela rummet är pyntat med ballonger formade som hjärtan och på bordet står massvis med blommor. Jag kan även se massa kakor och godis på bordet. Inte nog med det, hela min familj och alla mina närmaste vänner står här inne i en halvcirkel. Du måste skämta med mig. 

"Men what?" säger jag förvånat och kan inte låta bli att le. Jag ler ett leende större än någonsin. "Surprise!" ropar alla i rummet och jag för upp båda mina händer mot mitt ansikte. "Varför?" frågar jag förvånat. Felix kommer fram till mig och kramar om mig. "För att du har haft en liten tuff period nu de senaste veckorna och vi vill bara bevisa för dig att du förtjänar att vara älskad" säger han och avbryter sedan kramen. 

Jag känner hur små tårar bildas bakom ögonlocken. Lyckotårar. Inget annat. 

Jag får en kram av var och en i rummet och min chock stannar fortfarande kvar. "Om det är okej så lånar jag gärna Selma ett tag?" säger Oscar plötsligt och jag tittar oförstående på honom. De andra nickar med stora leende på sina läppar och Oscar tar tag om min hand. Han för mig upp till mitt rum och det jag sedan får se får mitt hjärta att bulta snabbare än någonsin. "Du måste skämta med mig Oscar" säger jag medan jag tittar runt i mitt rum. 

Sängen är fyllt med röda rosenblad och flera hjärtformade ballonger är uppsatta i rummet. "Vad har jag gjort för att förtjäna detta..? Och dig?" säger jag och kramar om honom. "För att du är en sådan underbar person, och vi behöver fler av sådana som dig i vårt samhälle" säger han och kysser mig på hjässan. 

Jag lutar mig bakåt och ler mot honom. Han lutar sig närmre mig igen och låter hans läppar komma i kontakt med mina och mötas i en perfekt kyss.