Ett nytt liv

"The sly cobras"

Jag sparkade lätt på stenen framför mig och väntade otåligt tills klockan skulle slå 23:55. Jag suckade återigen efter ett tag och sparka stenen hårt ifrån mig när jag såg skuggan närma sig.

- du är sen, sa jag och släppte inte blicken från en annan stenen som nu låg inom mitt räckhåll.

- j-jag behöver mer t-tid...

Jag kunde inte låta bli att skratta till lite kort, gränden ekade av mitt skratt och jag kunde inte låta bli att fnysa till lite kort innan jag kollade upp mot mannen framför mig och flina.

- tid? Det har du redan fått gott om mannen, fram med pengarna.

Jag stod otåligt där och väntade på att han skulle ta fram pengarna, den svaga belysningen från lyktstolpen var all ljus som fanns i den lilla trånga gränden bakom baren. Mannen framför mig stod där och såg ut att tänka och jag började bli otåligt, tålamod var inte något jag var bra på.

- nå? Jag tänker inte stå här hela kvällen, jag har bättre saker för mig, sa jag denna gång mer irriterad.

- kolla, jag har inte pengarna okej? Du får dem sen när jag har dem, sa han och började sakta men säkert gå härifrån.

- sa jag att det var okej? Stå kvar för fan, tro inte att du kommer komma härifrån utan att ha gett mig mina pengar idag mannen! Jag ska ha dem nu!

- jaså? Vad ska du göra åt det då?

Jag kollade intensivt på honom och såg att skräcken som fanns där för någon minut sedan försvann, han var inte rädd längre, det ska vi ändra på.

- ge mig mina pengar och gå härifrån levande eller så kommer det här inte sluta fint mannen, sa jag och fnös till innan jag började flina när jag tänkte på att jag återigen skulle kunna få ha det kul ikväll.

- jaså det säger du? Få se vad du går för kvinna, han sa ordet kvinna spydigt. Så han trodde asså att jag inte var någon större fara för att jag var en tjej? Vi får se om det.

Jag flinade och började gå runt honom så jag nu var framför utgången och inte han, nu kunde han inte fly någonstans. Jag började gå mot honom och jag såg glimten i hans öga skina till, den glimten som sken till när man var rädd för något. Jag kände min egna glimt glöda till och jag tror inte jag har varit så är taggad på att få mina händer smutsiga.

- kvinna va? Jag ska visa dig vad en kvinna kan göra.

Med det sagt drog jag fram pistolen i sidfickan och rikta den mot hans huvud med ett stadigt grepp om avlösaren. Hans händer åkte direkt upp i luften, strax ovanför huvudet. Paniken i hans ansikte var nog för att veta att jag hade övertaget i situationen, inte för att jag alltid brukade ha det.

- nå? Ska du ge mig pengarna idag eller hur hade du tänkt dig?

- j-jag har i-inte p-pengarna, jag l-lovar! S-snälla ge mig lite mer t-tid! Desperationen hördes tydligt i hans röst och jag kunde inte bry mig mindre. Jag himlade med ögonen innan jag snabbt riktade pistolen mot smalbenet och tryckte på avlösaren.

Ljudet av skottet ekade i den tomma gränden innan ett skrik tog över ekandet som strax följde efter. Han vek sig dubbelt och föll till marken där han satt och höll om sitt skadade ben. Jag gick fram och stod framför honom, pistolen riktad mot huvudet.

- nå?

- .............

- de tog allt, jag skulle ge dig pengarna men dem hann före mig till mitt hus och tog alla pengar jag hade, jag lovar det är deras fel!

- vems?

- the sly cobras....

Utan ett till ord tryckte jag återigen på avlösaren och stampade argt därifrån, idag var ingen bra dag för mig. Utan att slänga en blick bak för att se om jag hade gjort ett bra jobb eller inte började jag gå mot "soptippen", jag träffar alltid mitt i prick.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

- hey du, vänta upp!

Utan att stanna eller reagera till det hon sa fortsatte jag vidare i mitt stampandet påväg mot "chefen".

- Leah! Stanna då för fan!

Argt tvärstannade jag och vände om.

- vad vill du? Jag har bråttom.

- ett hej skulle vara snällt, sa hon och himlade med ögonen.

- rakt på saken Zoey, sa jag menade och hon himlade återigen med ögonen.

- Jake ville träffa dig och sa till mig att säga till dig att träffa honom i hans vagn.

- Nähä det menar du inte? Sa jag och himlade med ögonen innan jag återigen började gå mot hans vagn. "Jag var ändå redan påväg dit!" Skrek jag så hon kunde höra då även hon höll på att gå därifrån.

- försök behärska dig den här gången va? Vi all vet hur det slutade sist du gick in i hans vagn!

Utan att säga något lyfte jag handen och pekade fingret mot henne med ryggen till. Jag hörde fnitter innan jag sänkte handen igen och kunde inte låta bli att själv fnittra till.

Allt jag ville göra var att bara åka hem och sova ordentligt, jag var så trött så det inte var sant men med tanke på dagens händelse tror jag inte att jag kommer hamna i min säng på ett bra tag till.

Vad tycks om boken hittills? Ska jag fortsätta eller inte? Glöm inte att rösta och kommentera om ni gillade den eller inte. Tack till alla er som väljer att läsa den här boken och ger den en chans💕