Ett nytt liv

"Teasing"

- jag är här! Sa jag i rytm till låten som spelades i vagnen när jag öppnade dörren och steg in.

- jag märker det, sa han innan han snurrade på stolen så hans ansikte nu var mot mitt håll och slängde upp båda bena på bordet.

- Leah.... sa han och höjde på ena ögonbrynet och kollade bekymrat på mig, jag visste redan vad det här handla om så jag kunde inte låta bli att himla med ögonen och stå där otåligt.
Han verkar ha förstått att jag vet för sekunden efter försvann hans bekymrade min och ersattes istället med hans kända flin.

- hur gick det idag? Sa han med en road röst.

Jag kunde återigen inte låta bli att fnysa till och satte mig på närmaste stolen, utan att be om tillåtelse, och slängde mina ben över varandra vilket gjorde så att min kjol åkte upp en aning för mycket för att vara acceptabelt. Hans ögonbryn åkte upp återigen men denna gång för att han var road.

- jag tror nog du vet mycket väl att idag gick skit med tanke på blodet, sa jag och vände på min hand så handryggen var mot honom.

Han kollade på min hand och log roat.

- du vet vad det innebär va? Sa han och reste på sig och stod framför mig, hela hans kropp lutandes över min med bara några få centimeters mellanrum.

- mycket väl... sa jag och kollade in i hans gröna ögon lika intensivt som han kollade på mina.

- utan insamling från dig kommer jag inte kunna ge dig några pengar och vi vill väl inte att du ska blir utsparkad från din skithåla du kallar hem? Sa han och började gå mot sitt kontor där han plockade upp en ministaty av vårt logo som han lekte runt med mellan hans fingrar.

- det är därför jag gör mitt bästa, sa jag och reste på mig vilket gjorde så att kjolen åkte ner tillbaka till acceptabel längd och började sakta men säkert gå mot honom.

- om du inte har råd med skithålen vet jag inte vad du ska göra med ditt liv, det här är din ända källa för pengar och jag skulle hata att ta det ifrån dig, sa han och vände sig om mot mig igen och smekte min kind.

Jag hatar att han alltid ska påminna, jag menar, jag är väldigt medveten om hur mitt liv ligger till tack.

- men du vet hur du ska få in pengar den här månaden ifall du inte lyckats samla ihop något va? Sa han och hans kända flin och ansiktsuttryck var tillbaka. Jag kunde inte låta bli att himla med ögonen.

- jag tror nog jag vet... sa jag och tog tag i hans hand som höll i ministatyn, jag tog ministatyn och slängde den tillbaka på hans kontor bänk, stod på mina tår och lutade mig framåt. Hans händer åkte snabbt runt min midja och drog mig mot honom.

Istället för att möta hans läppar som han hade förväntat sig vände jag på mitt huvud mot käkbenet och började sakta men säkert lämna ett spår med kyssar längs hans käkben. Ett lätt morr lämnade hans läppar när jag sög extra hårt på hans känsliga punkt som låg strax under öronsnibben.

Jag bet lite lätt på örat och viskade lågt, "du vill väl inte att Ari ska få reda på det här?" Sa jag och flina när jag hörde ett lågt irriterad stön lämna hans läppar. Jag drog tillbaka och flippade över mitt hår och såg så oskyldig ut som möjligt.

- puss vi ses! Sa jag i hög pipig röst, på ett försök till att härma Ariana, innan jag vände mig om och började gå mot dörren med svingande höfter. När jag kom mot dörren höll jag tag om den och vände mig om mot Jake som fortfarande kollade intensivt på mig.

- och föresten, oro dig inte för hur jag kommer skaffa dem pengarna jag behöver, du vet trots allt redan att jag är bra på sånt, sa jag och blinka till med ena ögat och öppna dörren innan jag lämnade husvagnen med en chockad Jake som inte hade hunnit ta in allt som precis hade hänt. Jag har trots allt alltid övertaget.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Klockan var runt halv tre på natten och jag gick snabbt mot min husvagn som jag vet låg några block iväg från där jag var för tillfället. Det var mörkt och belysningen på just denna, och resten av kvarterets, gata var sämst. Jag drog åt mig jackan när en kall vindsvep svepte förbi. Jag gick med raska steg dem sista stegen till mitt "hus". Innan jag hann dit hann jag se ett gäng med grabbar mellan 20-30 år stå och dricka, när dem såg mig började dem ropa men jag ignorerade dem och gick så snabbt jag kunde så dem inte hann komma ikapp.

Nu var jag äntligen framme och jag kände på handtaget, den var öppen. Förvirrat öppnade jag dörren då ingen brukade komma hit för att plundra, det finns trots allt inget att ta. Jag steg in och möttes av mörker. Tveksamt stängde jag igen dörren och tog tag i kofoten som var gjord av järn. Den var tung nog för att få någon till koma om man fick ett slag av den.

Jag gick sakta mot knappen som skulle tända alla belysningar jag hade om jag tryckte på den. Utan att tänka igenom min plan en gång till tryckte jag på knappen och den dåliga belysningen lystes upp i vagnen. Mina ögon skannade snabbt igenom vagnen men dem hann inte skanna allt då mina ögon direkt åkte till soffan där han befann sig. Jag hoppade till förskräckt och fick ögonkontakt med dem ögonen igen. De hasselbruna ögonen.

Några gissningar på vem det kan vara? Rösta och kommentera så blir jag jätteglad!💕