Ett nytt liv

"Multitasking"

Leah pov

- Z-Zoey? Sa jag försiktigt och försökte tränga undan mina egna demoner inuti mig så jag kunde hjälpa Zoey med hennes. Hon kollade försiktigt upp på mig och när hon såg mig började hon gråta om igen.

Jag gick fram till henne och satte mig ner bredvid henne, mitt hjärta brast i tusen bitar av att bara se henne i detta tillstånd. Vilken jävel kunde göra så här mot henne?

- L-L-Leah.... sa hon stammande.

- sccchhhhhh, du behöver inte säga något, sa jag tröstande och tog henne i min famn. Hon lutade sig på mig och jag kramade om henne. De närmaste 20 minutrarna satt vi bara där i tystnad och tog hand om våra egna inre demoner.

Zoey satte sig upp lite och torkade bort tårarna. Hon kollade på mig med så mycket sorg och ångest men framför allt med samförstånd. Hon förstod.

Jag kramande om henne länge innan jag släppte henne motvilligt.

- j-jag förstår n-nu, sa hon hest och kvavt.

- men du behöver inte acceptera det, sa jag och kollade medlidande på henne. Hon mötte inte min blick utan bara nickade.

- kom, sa jag och tog med henne försiktigt in till badrummet. Hon vägrade se sin reflektion i spegeln vilket jag kan förstå, istället tog jag med henne längre in i badrummet, fram till duschen.

- ta en lång, varm skön bad så ska du veta att det kommer kännas bättre, sa jag betryggande och kramade om henens axlar lite lätt. Hon nickade innan hon tog av sig sina kläder och hoppade in i duschen.

Jag slängde en blick på klockan som visade att Brandon förväntade mig vilken sekund som helst nu. Jag sucka och kollade ner på mig själv, klänningen vart lite skrynkligt och mascaran hade runnit ner enligt spegeln jag tittade på.

Rummet fylldes med imman från det varma vattnet och jag längtade till att hoppa in i en av bara tanken.

- gå, hörde jag plötsligt Zoey säga.

Förvirrat kollade jag frågandes på henne.

- jag vet att du måste genomföra ett uppdrag, jag hörde några prata om det. Jag tänker inte fråga vart eller vad du ska göra men jag klara mig själv, sa hon menandes. Jag log tacksamt innan jag stängde igen mig badrumsdörren och gick ut ur hennes rum.

Jag gick snabbt in till mitt rum och fixade mitt smink på nytt igen och klänningen kunde jag inte göra något åt utan att försökta jämna ut det med händerna lite lätt.

Jag gick ut ur mitt rum och mot trapporna, några snabba steg upp och jag var på tredje våningen. Dock såg jag ett bekant ansikte komma ut ur en skrubb med någon tät bakom sig.

Dylan?

Vad gjorde han här? Han såg trött ut, hans hår var ruffsigt men inte så ruffsigt som dem brukade vara normalt utan som om någon var anledningen bakom det. Han såg själv förvirrad ut, han undrade säkert vad jag gjorde här men visste han inte?

Jag slängde en blick på tjejen som stod bakom honom, hon stirrade intensivt på mig som om jag vore ett konkurrent men till vad? Även henne hår var lite ruffsigt men det såg konstgjort ut av någon anledningen. Sedan såg jag hennes läppar där läppstiften hade fläckat till lite runt hennes mun.

Återigen åkte mina ögon till Dylan, den här gången på hans hand innan de åkte till hans hals där man fortfarande kunde tyda en svag färg av rosa, samma nyans som tjejen bakom Dylan hade. Det var inte förens jag såg sugmärket på hans nyckelben som jag kunde sätta allting samman.

Jag vet inte varför jag kände som jag gjorde, jag visste inte ens vad det var jag kände. Men jag hade så många överväldigade känslor att jag knappt själv kunde uttyda dem. Ena sekunden kände jag sorg medan jag kände mig besviken. Varför jag kände så visste jag egentligen inte, det kanske berodde på att jag förlitade mig på honom och lät honom läsa mig som en öppen bok och en halvtimme senare ser jag honom med en annan. Jag antar att jag bara hade förväntat mig för mycket utav honom.

Jag vände mig om snabbt och gick därifrån, ville inte att de skulle se mig så som jag själv såg mig, korkad för att ha förväntat mig nåt mer. Jag gick till rummet vi var i innan och öppnade dörren utan att knacka.

Rummet var helt kaos! Olika föremål låg på golvet varav några hade gått sönder i bitar. Lampan hade övervältas och fanns på golvet med några andra saker som fotografier och krukor.

- Leah... hörde jag någon säga från ett hörn i rummet. Jag vände mig hastigt om mot hörnet där ljudet kom ifrån och såg Brandon stå där lutandes mot väggen utan tröja fifflades med en fickkniv.

- vad har hänt här? Frågar jag förbluffad över hur kaotiskt rummet var.

- har du aldrig hört talas om att knacka innan? Frågade han lugnt innan han sköt ifrån sig själv från väggen och började gå mot mig.

- har du aldrig hört talas om att inte kidnappa folk? Snäppte jag till, att han ska vara så irriterande!

Han skrockade till lite lätt innan borstade förbi mig. Han stängde igen dörren efter mig och vände sig om mot mig lutandes mot dörren.

- har du aldrig hört talas om att inte lekta med eld? Frågade han road och sköt sig själv från dörren och började gå mot mig. Av ren magkänsla började jag backa undan. För varje steg jag tog bak tog han ett steg fram.

- har du inte hört talas om att vara en gentleman?! Fick jag ur mig precis som min rygg kom mot väggen på andra sidan rummet. Fan! En djävulskt flin formade sig i hans läppar som han tog ytligare ett steg fram då jag inte längre kunde backa. Jag var fast. Ytligare ett steg närmare och det var inte ens några få decimeter skillnad mellan oss.

- du sa? Frågade han roat som han tog ytligare ett steg fram samt la ena handen mot väggen på min högra sida vilket ledde till att det nu bara var några få millimeter skillnad mellan oss som fick mig att jag sätta andan i halsen. Han var för nära.

Jag måste ta kontroll, jag har alltid övertaget. Men inte i detta fall...

- h-har du i-inte hört talas om a-att vara en g-gentleman, sa jag stammandes och svor under tystnad för att jag stammade.

- jag kan vara precis så gentle som du vill att jag ska vara, sa han flinandes och bet sig själv lite lätt på läppen.

Jag hatar mig själv för att jag reagerade som jag gjorde på hans ord och beröringar, vad är det för fel på mig? Vart är mitt övertag?

Jag svalde klumpen i halsen och försökte få ur mig något, vad som helst, jag ville ha kontrollen, jag ville vara den som fick honom att känna sig precis som han fick mig att känna mig. Men lyckan var inte på min sida.

Han flinade igen med sitt djävulska flin när han insåg att han äntligen hade lyckats med att få mig att hålla käften för en gång skull.

- Cat got your tongue? Frågade han road och jag kunde inte säga något, det var blankt i mitt huvud. Hans ögon åkte fram och tillbaka från mina ögon till läppar. Jag svalde hårt och försökte hålla mig lugn. Mina ögon var fastklistrad hos hans ögon, jag vågade inte ens kolla någon annanstans , det hjälpte inte direkt med att han var tröjlös.

Rummet kändes så kvavt, varmt och trångt helt plötsligt. Hans doft fyllde min näsa och jag hade aldrig tänkt på hur gott han luktade innan. Jag blundade och andades djupt. Plötsligt ringde det till.