Ett nytt liv

"Grudges"

- han kommer fan få vad han förtjänar den jäveln! Vet du vad? Jag ska fan upp dit nu och säga vilken jävla idiot han är!

Jag reser mig upp och är redo att gå till hans rum innan Zoey tar tag om min hand och ser gråtfärdig ut.

- snälla gå inte! Jag behöver dig här och jag vill inte att du ska hamna i bråk med honom på grund av mig.

- Zoey du förstår inte, han förtjänar det, den lilla jäveln var ändå på väg att få höra mina ord om honom, sa jag innan jag återigen var påväg mot dörren.

- Leah snälla.... jag vill inte att det här ska bli en stor grej, jag vill inte att någon ska råka illa ut pågrund av mig, sa hon tyst och skamset samtidigt som hon slog ner blicken för att inte möta min.

- hur kan du säga så Zoey? Inte en stor grej? Vem vet vad som kunde ha hänt om jag inte hade kommit in? Vem vet vad som skulle ha kunnat hända på grund av honom?! Sa jag och vid det här laget hade jag börjat pladdra på, jag var tvungen att få ut allt från min bröst.

- j-jag...

- jag kunde ha förlorat dig Zoey! Jag kunde ha förlorat dig för alltid! Sa jag den sista delen för mig själv lite tyst och böjde mig ner så jag satt på huk framför henne.

- så snälla säg aldrig mer att det inte är en stor grej, för det är det för mig, speciellt efter senaste gången, sa jag och kände några få droppar falla ner från mina ögon när jag höll om hennes händer med mina.

- du har rätt förlåt mig... men snälla släpp det här för den här gången, sa hon och kollade bedjandes på mig.

Jag sucka och satte mig ner bredvid henne igen.

- visst men bara för den här gången.

- tack så mycket.

Mer än så sades inget mer och vi båda satt där i tystnad tills solen återigen kom upp igen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

- jag vände sakta på mig i den obekväma ställningen och märkte att jag sov på golvet. Gårdagens händelser forsade tillbaka och jag morrade irriterat till innan jag försökte ställa mig upp.

Zoey låg fortfarande där på golvet somnades. Därför tänkte jag inte väcka henne och reste mig upp. Stel i hela kroppen försökte jag röra på mina armar och ben så dem värmde upp för den korta resan in till mitt rum. Jag började stelt gå ut ur Zoeys rum och innan jag gjorde det slängde jag en blick på klockan som visade prick 6 på morgonen. Jag drog upp strumporna som hade glidit ner från mina knän och lämnade rummet.

Med många tankar i huvudet gick jag ofokuserad mot mitt rum.

- Leah!

- Leah!

Jag vände mig förvånad om och såg en andfådd Dylan ropa på mig.

Jag står där förvirrad och väntade på honom tills han hade hämtat andan igen.

- shit vad dåligt du hör.

Jag log lite stelt o bara stod där o kolla på honom tills han sa något.

- jävlar vad jobbigt det där var asså!

Jag höjde på ena ögonbrynet och såg en dörr längre bort stå på glänt. Det var knappt 50 meter bort. Jag kollade återigen på Dylan som hade hämtat klart andan.

- skämtar du med mig eller? Frågade jag och kollade skit seriöst på honom med mitt ena ögonbryn fortfarande höjt.

- vadå då? Frågade han med händerna vid höfterna.