Ett nytt liv

"mishap"

Klumpen i halsen var orubblig hur mycket jag än svalde. Istället för att försöka prata så log jag bara lite stelt i början men återhämtade mig snabbt.

- allt bra? Sa han och log som han tog ett steg närmare mig.

- mhm, sa jag och nickade som jag stoppade in en hårslinga bakom örat. Jag försökte se oskyldig och naiv ut då jag vet att det är sånt killar som han vill ha.

- Mike, sa han och log så alla hans raka vita tänder var synliga, "Mike Reynolds" sa han och räckte fram handen. Jag visste det, jag visste det sekunden jag såg honom, han hade inte förändrats en bit, fortfarande den manipulativa arroganta idioten som jag kände från då.

- Leah, sa jag och log så oskyldigt som möjligt som jag tog hans hand och skakade. Känslan av hans hand på min fick mig att vilja krypa ihop av äckla men jag försökte att hålla min straight face.

- inget efternamn? S han och höjde på ögonbrynet frågandes. Jag skakade på huvudet och fortsatte att le.

- ett mysterium, sa han och såg ut att fundera på saken, "jag gillar ett mysterium" sa han sedan och flinade mot mig. Han höjde på fingret så bartendern kom fram, beställde två shots som troligen bestod av vodka.

- så vad gör en förträfflig ung dam, som dig själv, här helt ensam, sa han och svepa ner innehållet med en klunk, den andra shotglaset skuffade han lätt åt mitt håll som han beställde ytterligare två. Jag ville egentligen inte dricka men när han frågade vad jag gjorde här kom jag att tänka på uppdraget, jag hade helt glömt bort den. Jag tog upp shotglaset och höjde den mot honom, som han höjde sitt andra glas, och svepte i mig innehållet. Shoten bestod helt klart inte av vodka utan var en dryckeblandning som var mycket starkare än så. Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig men kunde inte förhindra några hostattacker efteråt. Han flinade och gled ytterligare en shotglaset mot mitt håll.

Han försöker göra dig full, försök att undvika drickandet och fokusera på uppdraget. Brandons röst igen.

Jag var redan röd i ansiktet av det lätta hostandet men Brandons tillrättavisning fick mig att bli ännu rödare. Trodde han att jag var så dum att jag inte såg vad han höll på med? Han litade inte på mig vilket jag kan förstå men han behöver inte förstöra för mig.

Jag tackade nej till nästa shot han ville att vi skulle ta tillsammans men han lät det inte glida. Istället uppmuntrade han mig till att ta ytterligare ett glas och sa att första glaset alltid är det värsta. Jag kollade runt lite snabbt, märkte att fler folk hade kommit och att dansdelen av klubben var fullproppad. Jag undrade hur länge vi hade stått här och pratat.

Jag nickade på huvudet och sa okej men att det här var sista glaset, han gick helt med på ditt och vi båda svepte i oss innehållet samtidigt. Den här gången hostade jag inte. Han la ner sitt glas vilket även jag gjorde och tog tag om min hand. Han lutade in och varje del av min kropp sa åt mig att dra undan, att gå härifrån. Men jag stod fastklistrad där jag stod. Han lutade in och när han bara var några få centimeter från mina läppar vek han av till mitt öra istället.

- vill du ta det här tull dansgolvet? Frågade han som han drog tillbaka igen, med sitt hånflin välplacerad på sitt ansiktet. Jag svalde nervöst och torkade lite diskret mina svettiga händer på klänningen.

- sure, sa jag efter ett tag och vi båda försvann in till dansgolvet. Jag visste att det inte var någon bra idé. Sannolikheten för att Brandons vakter skulle vara här bland oss var inte så stor, de stod säkert i omgivningen av dansgolvet men inte på.

Vi började dansa, han lika glamoröst som förr och jag lite klumpigt i början men sen återhämtade. Jag tyckte inte ett dugg om det här, jag skulle aldrig ha gett mig an det är uppdraget från första början, jag hade en magkänsla av att det inte skulle gå bra men ändå lyssnade jag inte på den. Men om jag ska vara ärlig fanns det en del av mig, en del som är glad över att det var han utav alla dåliga män i mitt förra liv. Det här skulle ge mig möjligheten till hämnd, till att få honom att känna sig så jag kände mig. Jag ville att han skulle känna sig så rädd som jag gjorde, så hjälplöst och så ensam. Känslor jag inte längre visste var kvar där började komma upp, jag försökte trycka ner dem igen för det här var inte det rätta tillfället för en mental breakdown.

Vi fortsatte dansa på dansgolvet när jag plötsligt började känna mig lite yr. Jag tänkte efter vad det var det senaste jag åt, vilket var en macka, då jag egentligen inte borde känna alkoholen riktigt än. Jag vet att jag inte är lika tålig som jag var då men jag visste att jag tål mer än så här, det var trots allt bara två shots jag tog. Vi gjorde ögonkontakt med varandra och han flina. Han böjde sig ytterligare en än gång mot mig, men den här gången placerade han en kyss på min kind.

Jag blev helt stel i kroppen, det var som om jag blev påkörd av en buss och inte längre kunde röra mig. Jag drog tillbaka igen och kollade på mig med sitt leende, jag avskydde det där leendet. Han tog ett steg närmare mig och stoppade undan en hårslinga bakom örat, sakta men säkert. Jag stod där fortfarande helt stel i kroppen utan att kunna röra mig. Ändå såg det ut som om hela rummet rörde sig upp och ner. Det tog ett tag för mig att förstå att det inte berodde på hans beröring utan på grund av shotsen jag tog. Jag kände paniken i min kropp sakta komma upp och sprida sig. Han kollade på mig men den här gången var det inte snällt, han hånlog och man kunde se ondska i hans ögon, den riktiga Mike Ryan. Han lutade in än en gång mot mitt öra och viskade:

-ingen kommer nu för att hjälpa dig, körsbär.

I'm on a roll today🤪 snälla likea och kommentera om ni gillade kapitlet 💕💕