Ett nytt liv

"A formal event"

Jag gick så som en dam gick med huvudet högt och ryggen rakt i mina högklackar med armarna i krok med Brandon bredvid. Då och då råkade jag trampa fel och var tvungen att ta stöd från Brandon för att inte ramla.

- vi är ambassadörer från Nauru, kan du snälla försöka se lite mer ut som en? Viskade Brandon till mig från sidan som jag återhämtade mig från min tredje gång jag trampade fel.

- Nauru? Vad är det? Frågade jag som jag rätade till klänningen lite diskret och log mot ett par som gick förbi.

- ett land Leah, sa Brandon och suckade besviket.

- vart lig...

- jag vet inte okej, det är Dylan som gör efterforskningarna, sa han och kliade sig nervöst i bakhuvudet. Jag skrocka till, han ska döma mig för att jag inte visste att Nauru var ett land?

- jag skulle säga, vart ligger maten, sa jag skämtsamt och började göra min väg mot bordet som hade entrérätterna framdukade. Jag såg i min ögonvrå att Brandon blev lite röd men han harklade sig och följde strax efter. Jag kunde inte låta bli att småle lite.

Jag plockade upp en tandsticka som hade spetsats till en mini smörgås och stoppade den i munnen. De var pyttesmå.

- vi är här på uppdrag, sa Brandon som han också tog upp en smörgås.

- betyder inte att vi inte kan njuta oss av det här för ett tag, sa jag och plockade upp en till och stoppade den i munnen.

- du har rätt, sa han och börja småflina. Sedan från helt plötsligt bugade han sig ner och räckte fram sin hand.

- får det lov att vara en dans? Jag började fnittra, han såg ju urlöjlig ut! "Och innan du säger nej så måste jag påminna dig om att du är min fru." Tillade han och flina. Jag himlade med ögonen men kunde inte ro för att le.

- jag antar att jag inte har ett annat val då. Sa jag som jag tog tag i hans hand och nigande. Han svepte med mig ut till dansgolvet som en långsam låt spelades i bakgrunden.  Jag placerade mina händer vid axlarna på honom som hans placerade sina vid min midja. Vi svajade med den lugna takten som musiken hade. Jag placerade mitt huvud på hans axel som hans grepp om min midja vart stadigare. Jag kunde se de andra paren dansa som oss. För en sekund glömde jag allt, jag glömde uppdraget vi var på, jag glömde mitt skitiga liv, jag glömde problemet som väntade mig hemma och jag glömde de negativa känslorna och tankarna jag ständigt hade. Jag var här nu, jag var långt ifrån det negativa i mitt liv. Jag levde mitt liv i nuet istället för i det förflutna. Allt kändes bra, det kändes rätt.

- klockan 9, kolla diskret, viskade Brandon plötsligt i mitt öra. Jag fattade inte vad det var han menade. Brandon svängde mig försiktigt men bestämt till sidan så jag nu kunde förstå vad det var han menade. Mina ögon landade på Jake som stod längre fram och pratade med ett äldre par. Jag kände mig en aning sårad. Det var klart att han bara var här för uppdraget, han hade inte känt det jag hade känt sekunden tidigare.

Jag drog ifrån lite så jag kunde få ett bättre syn på honom, han verkade vara ensam.

- han verkar vara på väg mot övervåningen, sa jag som jag såg honom gå mot trapporna. Jag försökte inte att låta mina känslor höras, även om jag var mer sårad än jag skulle vilja erkänna så var jag professionell när det väl kom till det. Han puttade lite lätt ifrån mig och virvlade sin hand över mitt huvud, vilket fick mig att göra en oväntad piruett. Sedan höll han ett stadigt grepp om min hand som han drog med mig mot trapporna. Jag försökte att se normal ut, som om det här vore vilken dag som helst i vår man-och-hustrurelation.

- nämen kolla vilka vi har här! Sa en äldre dam som kom gåendes mot oss med sin man i armkrok. Jag log artigt mot henne.

- ni påminner mig så mycket om oss när vi var i er ålder! Vilka älskar fåglar ni är! Sa kvinnan igen och mannen bredvid henne började skratta med. Jag skrattade med lite artigt och visste inte riktigt vad jag skulle säga.

- det var väldigt vänligt av er att säga men tyvärr har vi någonstans att vara just nu, sa Brandon och slingra sin hand runt min midja. Jag ville hoppa till av förvåning men hejdade mig själv. "Sofia, älsklig" sa Brandon och kollade menandes på mig. Det tog ett tag för mig att klicka.

- oh, självklart, sa jag och rätade till klänningen lite grann. "Det var väldigt trevligt att träffas..."

- Mr. Pierre, Herman Pierre och Agata Pierre, sa mannen och introducerade sig. Jag nickade och log precis som Brandon gjorde. Vi ursäktade oss och fortsatte vår väg mot trapporna.

- unga par nuförtiden, kan inte hålla sig för bara några timmar, sa mannen till sin fru skämtsamt. Jag hörde dem skratta för sig själva som jag själv insåg att mitt ansikte blev helt röd.

- inte hålla sig va? Sa Brandon tyst så bara jag hörde som vi var påväg uppför trapporna. Hela hans ansikte lyste upp i ett flin.

- om de bara visste, sa jag och skakade på huvudet, dels för att bli av med rodnande men också för att förhindra Brandon från att se mitt röda ansikte. Tyvärr misslyckades det för hans flin blev endast större.

Vi var på övervåningen nu men fick ingen syn på Jake. Brandon höll fortfarande mig i handen, men han var troligen inte medveten om det.

- vart kunde han ha gått? Sa Brandon som han kollade runt.

- jag vet inte men han måste ju vara här någonstans.

- sant, tar du höger så tar jag vänster? Frågade Brandon som han vände sig om och gjorde ögonkontakt med mig. Jag svalde, jag hade inte träffat Jake sedan seriemördar-skandalen inträffades. Poliserna hade fått så mycket motreaktion för mordet då det visade sig vara en vanlig mord och inte en seriemördare som de hade påstått till medierna.

- eller vill du ta det tillsammans? Frågade han när han såg hur obekväm jag vart. Jag knäppte mig ut ur tänkandet och kollade på honom.

- nej det går bra, sa jag och försökte le övertygande. "Jag tar höger och du tar vänster".

Missade gårdagens uppladdning, hoppas det var lugnt 😬
Vill tacka er alla som röstar och kommenterar! Ni gör min dag 💕