Ett nytt liv

"Struck"

- vem kan det ha varit?!

- vad menar du med "vem kan det ha varit"?

- har du inte sett nyheterna?! Brutalt mördad! Allt jag gjorde var att trycka på revolvern!

- ibland vet du inte själv när du går över gränsen Leah, sa han roat.

- tycker du det är är kul? Inser du inte vad det här innebär?!

- sluta skrika på honom hela jävla tiden! Jag börjar fan bli trött på dig, stå för det du gjorde hur svårt kan det vara?

- blanda dig inte i det är Ariana, jag vanar dig, sa jag med fingret pekat mot henne.

- prata inte så mot henne, sa han irriterat.

- Leah andas, hörde jag Zoey viska från min sida.

Jag tog ett par djupa andetag och kände den röda färgen från ansiktet försvinna en bit.

- vad ska vi göra nu då för att fixa det här? Sa jag så lugnt jag kunde.

- varför kommer du inte på med något? Sa Jake återigen roat.

Jag lovar att det här är hämnd för förra gången jag var i hans vagn. Irriterad sucka jag och tvingade fram ett leende.

- jag ska tänka på saken, sa jag innan jag stampade iväg och slängde igen dörren efter mig. Så fort jag kom ut kände jag den kyliga vinden omfamna mig och min varma röda ansikte kyldes av på sekunder. Väl ute försökte jag lugna ner mig själv genom att andas djupa andetag.

- de jävlarna, hörde jag Zoey säga bakifrån mig när hon var på väg mot mig. Jag kunde inte låta bli att le lite kort innan jag vände mig om och stod ansikte mot ansikte med henne.

- vad fan ska jag göra Zoey? Vem fan var det där? Jag kommer fan åka dit för det! Sa jag och pekade förbryllat med armen åt Jakes vagns håll.

- nej! Vem sa det?

- hörde du inte på nyheterna? Polis redning, sa jag den sista meningen långsamt så hon insåg vad jag syftade på.

- ja än sen? Jake kan säkert köpa till sig polisen, sa hon nonchalant.

- hörde du inte honom där inne? Han kommer aldrig att göra det!

- han sa bara så för att den bitchen Ariana var där, sa hon återigen nonchalant och himlade med ögonen.

- jag tror inte det... sa jag och kliade lätt på nacken.

Hennes nonchalanta humör försvann ganska snabbt och ersattes istället med hennes seriösa.

- Leah var har du gjort?

- jag kanske kan ha vänt ner honom....

- du gjorde VAD?! är du dum i huvudet? Varför gjorde du det? Jag trodde du inte hade nånting emot honom, sa hon den sista delen lägre än vad hon sa dem andra.

- jag var inte på humör för det! Plus jag ville inte åka dit och bli utskälld av Ariana, jag skulle inte stå ut med att höra hennes röst länge till.

- ja nu gjorde du det här definitivt svårare för dig själv....

- ja jo tack jag tror någ jag har märkt det, sa jag och himlade med ögonen.

- men seriöst nu då, vem tror du det var?

- jag tror nog vi båda misstänker en och samma person....

- the sly cobras...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

- tänk mer ordentligt bara!

- men jag kommer inte ihåg! Jag försöker mitt bästa här! Sa jag och slängde ner mig själv på sängen.

Zoey suckade några meter ifrån mig och slängde ner sig själv i soffan som fanns i min vagn.

- rörde du honom eller inte? Finns det något chans för dem att lista ut att du var där?!

- jag vet inte! Skrek jag rätt ut och förde mina händer till mitt ansikte och drog lite lätt i håret av frustration.

Efter ett tag tänkandet slog jag upp mig själv ur sängen och kollade intensivt på Zoey som satt orolig i soffan och tänkte efter hon själv, hon sig min plötsliga rörelse och kollade även hon nu intensivt på mig.

- j-jag tror jag drog mitt finger över hans ärm när jag fick runt honom för att b-blocka utgången....

- Leahhhhhhhh!!!!! Sa hon irriterad och drog även nu frustrerat händerna över ansiktet.

- f-förlåt.... det var inte meningen.... sa jag och kände klumpen i halsen forma sig och stenen i magen lägga sig i magen.

Tystnad var återigen fyllt i vagnen och jag försökte att inte bryta ihop, jag kände underläppen börja darra och ögonen börja vattnas, jag svor under tystnad innan jag försökte blinka bort tårarna och tänka på något annat, jag gråter aldrig.

Jag hörde Zoey resa sig upp ur soffan och börja gå mot mig. När jag insåg vad hon skulle göra välkomnade jag henne in i min famn och vi kramades om varandra, det här var allt jag behövde, en lugnande kram från min bästa vän för att kunna sluta tänka på allt skit som händer i mitt liv.

Helt plötsligt hör jag brevinkasten i min vagn öppnas och strax efter kommer en brev in. Jag stod förlamad och kollade på brevet.

- vill du att jag ska den? Frågade Zoey osäkert.

- jag får aldrig brev.... sa jag som knappt hördes mer än ett viskandet.

- det kanske är hyran från hyresgästen? Försökte hon.

- han kommer in direkt och skriker på mig, han pallar inte hålla på med brev och skit... sa jag fortfarande kollandes på brevet.

- det kanske är en räkning?

- alla vet att jag inte inte betalar mina räkningar, därför har jag inga... sa jag min blick  fortfarande fastklistrad på brevet några meter ifrån mig.

Zoey sucka bredvid mig och bestämde sig för att ta upp brevet. All färg i hennes ansikte försvann direkt så fort hon läste omslaget på brevet.

- vad? Vem är det? Frågade jag nyfiket.

- the sly cobras.... sa hon knappt hörbart.

Ja vad tycks? Hopps ni fortfarande gillar boken, glöm inte att rösta och kommentera så blir jag jätteglad 💕💕