Ett nytt liv

"Unexpected allies"

- Vad vill ni veta om dem?

Jag vände mig om mot Zoey som andades häftigt. Jag la min hand på hennes och hörde hur hon lugnade ner sig.

- Allt...

- mer specifikt tack, sa jag och himla med ögonen.

Han vände sig om och kollade på mig upp och ner där jag satt på stolen md knäna över varandra och armarna runt bröstkorgen med Zoey bredvid mig.

Han gick mot mig och böjde sig helt plötsligt över mig, med varsin hand på varsin armstöd stolen hade, hans ögon fastklistrade på mina och hans intensiva blick som fick mig att svälja en klump.

Jag försökte att inte visa mig rädd, även om det var exakt det jag kände mig, jag försökte att fortfarande se modig ut och inte oberörd på hur nära han var.

Sedan helt plötsligt från ingenstans började han flina och stod rakt upp igen. Han vände sig mot dem andra två okända männen som även var i rummet och sa något på ett språk som jag tycktes känna igen.

- portali nelle stanze, sa han innan han gick iväg ur rummet.

Den okände mannen började flina så fort han hade gått ut genom dörren och började gå mot mig.

- fan också! Sa jag rätt ut när jag insåg att han skulle vara min eskort runt här. Utan att göra någon motstånd lät jag honom dra mig upp ur stolen och hålla mina händer bakom ryggen på mig.

- Leah! Skrek Zoey när den andra killen drog bort henne från mig.

- Zoey! Skrek jag och började gå mot henne men greppet om mina händer hårdnades och jag blängde på honom.

- du kommer få träffa henne snart, sa han och flina. Jag himlade med ögonen och lät honom dra med mig vart det nu var.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

- skämtar du med mig?

- nej jag är helt seriös, sa han flinandes.

- jag tänker fan inte ha på mig det där! Sa jag och korsade mina händer över bröstkorgen.

- tyvärr så måste du, sa han återigen flinandes.

- ingen tvingar mig! Sa jag och blängde på honom.

- okej, då går jag och säger det till honom, jag hoppas han inte skadar din lilla vän, vad hette hon nu igen, Zoey? sa han roat.

- hotar du mig? Frågade jag fascinerat och höjde på ena ögonbrynet samt började flina.

- om du tar det så, sa han och lutade sig mot väggen.

Efter ett tag tystnad där vi bara stod och flinade mot varandra bestämde jag mig för att göra det.

- visst, men jag gör det inte för att jag blir tvingad, sa jag och drog handen genom håret.

- om du säger det så, sa han och flinade återigen.

Jag himlade på ögonen och vände mig om, drog snabbt tröjan över huvudet och sucka när jag kände blicken borra sig igenom min rygg.

- nå? Dörren är där, sa jag och peka mot dörren. Han harklade sig innan han började gå mot dörren flinandes.

- du har 30 minuter på dig, sa han utan att möta min blick. Jag flinade och börja återgå till att klä av mig och hoppa in i duschen.

Efter 25 minuters dusch kom jag ut fräsch och ren, det hade varit ett tag sen jag hoppade in i duschen. Jag knöt handduken runt min kropp och lät det blöta håret hänga sig över mig.