den vackraste tönten | D.L

S E X - L U N C H

30 juli 2018

Efter frukosten bestämde vi oss alla för att hitta på något. Även fast vi inte kände varandra så hade vi ändå väldigt roligt tillsammans. Vi drog först till Kungsträdgården och bara hängde ett tag. Senare, på eftermiddagen, drog vi hem till Axel eftersom han hade störst hus. Där hängde vi ett bra tag. Vi skrattade, pratade, lyssnade på väldigt hög musik och bara hade det allmänt bra. Jag kände Dantes blick på mig flera gånger. Jag hörde att Noel frågade Dante vid ett tillfälle om jag och han var något speciellt, varav Dante svarade att han inte visste än. Och det var ju sant, vi visste inte vad vi var än. Vi hade bara legat en gång. Efter ett tag var det dags att dra hem och jag märkte att Dante följde mig med blicken när vi gick ut till hallen.

"Cornelia, kan vi slagga hos dig eller? Du bor närmast"

"Visst, nu drar vi"

Vi gick ut för dörren och började gå mot Cornelias hus. Hon bodde inte alls långt bort från Axels hus och varken jag eller Emma orkade åka hem och sova.

"Stella, man ser tydligt att ni är intresserade av varandra" Jag kollade på Emma.

"Vad pratar du om?"

"Men skärp dig, Dante kollade fan på dig hela dagen" även Cornelia va nu med i denna diskussion.

"Det vet jag inte..."

"Men det vet vi"

Jag blev glad inombords när jag tänkte på det och jag hoppades att dem hade rätt.

"Cornelia, hur gick det för dig med Ludwig då?" Emma flinade mot henne.

"Jag fick hans snap iallafall" sa hon och blinkade med ena ögat.

Väl hemma hos Cornelia gick jag direkt och tvättade bort sminket och borstade tänderna. Jag la mig sen ner på en madrass som Cornelias pappa hade burit upp från källaren. Innan jag somnade kollade jag igenom mina notiser lite när jag fick ett sms från Dante.

00:14 Dante
Tack för idag. Nästa gång kanske du vill ses själva?

00:15 Stella
Absolut. Godnatt Dante

00:15 Dante
Godnatt <3

Nästan direkt efter somnade jag.

"Cornelia, jag måste dra. Men tack så mycket för att jag fick sova här"

"Det är lugnt, anytime" sa hon och kramade om mig.

"Vi ses!"

"Det gör vi"

Jag gick ut ur huset och gick mot tunnelbanan. Och vem möter jag där om inte Dante?

"Hej!"

"Hej Dante! Vart ska du?"

"Hem bara. Du?"

"Också hem"

"Vill du hitta på något? Jag kan bjuda på lunch" Han log mot mig. Hur kunde jag tacka nej?

"Absolut"

Vi gick på tunnelbanan och åkte in till centrum. Vi satt oss på ett väldigt mysigt lunchställe med hur god mat som helst! Vi satt där i säkert två timmar och bara pratade. Det är rätt otroligt att även fast vi nyss har träffat varandra så har vi hur mycket som helst att prata om. Vi kan prata i flera timmar och det blir aldrig någon stel tystnad. Efter lunchen satte vi oss i solen i Kungsträdgården med varsin glass i handen. Vi fortsatte prata på om allt möjligt. Efter en stund märkte jag hur vi satt varann närmre nu än vad vi gjorde när vi hade satt oss. Jag kollade upp på Dante och mötte han med blicken. Våra ansikten närmade varann och sen kände jag hur Dantes läppar pressades mot mina.

———————————————
Blev en liten kortare del idag. Är heller inte jättenöjd med denna del men jag hoppas att nästa bli bättre!
Kram <3