21 augusti 2019
Dagen då jag och Dante firade ett år tillsammans. Ett år av kärlek, tårar och skratt. Ett år, som trots all smärta, har varit det bästa året i mitt liv.
"Men vart ska vi?" Jag log lite och kollade frågandes på Dante. Han hade planerat något, men jag visste inte vad.
"Du får se"
"Sluta vara så hemlighetsfull"
"Det vore ju inte en överraskning annars" Sa han och flinade mot mig. Jag himlade med ögonen och drack upp vattnet jag hade i glaset innan jag gick ut till Dante i hallen och tog på mig skorna.
"Okej, klar" Jag slog armarna runt hans hals och kollade på honom. Mina läppar bildade ett litet leende, samma sak på Dante.
"Du är det bästa jag har"
"Och du är det bästa jag har" Sa jag och kysste honom.
Vi stängde igen dörren, låste och gick ner för trappan. Dante tog tag i min hand. Jag kollade på honom och gav honom ett leende. Fan vad fin han var. Vad hade jag gjort för att förtjäna honom?
Solen lyste när vi kom ut och värmen slogs mot en. Det var bara maj, men oj så varmt det redan var.
"Hit ska vi" Dante pekade snett mot höger och jag följde med. Vi gick i kanske tio minuter innan vi kom fram till hamnen, där vi suttit första kvällen vi träffades "på riktigt", även där vi hade kysst för första gången. Det låg en filt med kuddar på kanten, och en picknickkorg vid sidan. Jag hade redan på vägen förstått vart vi skulle, men det gjorde ingenting. Det var lika fint ändå. Jag fick ett stort leende på läpparna.
"Älskling. Har du fixat detta?" Jag vände mig mot honom.
"Ja, med lite hjälp" Han blinkade med ögat. Jag la armarna runt hans hals och kysste honom.
"Fan vad fin du är alltså" Han log mot mig och jag kysste honom igen.
"Jag älskar dig"
"Jag älskar dig också" Han tog min hand och vi gick ner och satte oss. Dante drog korgen närmre sig och tog fram lite olika saker. Dricka, bröd, vindruvor, choklad, ja, lite allt möjligt.
"Vart tror du den ska?" Jag pekade mot en båt som åkte borta på vattnet och tog en klunk av drickan.
"Någonstans långt bort" Jag gav Dante ett leende och lutade mig mot honom. Han la armarna runt mig och så satt vi, en bra stund. Dante pussade mig på tinningen samtidigt som vinden blåste i mitt hår.
"Jag förtjänar inte dig"
"Det är klart att du gör. Varför säger du så?"
"Du är så bra, för bra. Jag älskar dig så mycket och jag är livrädd att jag ska såra dig"
"Dante" Jag tog hans hand.
"Jag älskar dig. Det är det som spelar roll" Han log mot mig. Jag lutade huvudet mot hans bröstkorg och stängde ögonen. Det blåste svagt, vilket var skönt.
Gillas av dantelindhe, emmadahlgren och 2 369 andra
stellaengdahl vacker tönt
taggad: dantelindheVisa alla 106 kommentarer
corneliaas finaste ni
prinzaugustt äntligen!!
rosoravplastt nej vad fin
channelorange ❤️❤️
dantelindhe 🦋❤️Det hade börjat blivit mörkt. Vi la oss ner på filten och studerade stjärnorna. Dante låg med armen runt mig och pekade och förklarade olika stjärntecken.
"Där är Karlavagnen"
"Den kunde jag faktiskt" Sa jag och skrattade. Han pussade mig på tinningen.
"Det där är Orion"
"Hur kan du allt det här?"
"Jag älskade astronomi när jag var liten"
"Varför?"
"Jag kunde komma bort i en helt annan värld av att sitta och studera stjärnorna"
"En helt annan värld?"
"Ja, när det var som jobbigast så ville jag bara komma bort" Jag vände på huvudet mot Dante och han gjorde detsamma mot mig. Jag kollade in i hans ögon, hans fina ögon.
"Jag får aldrig förlora dig, inte igen"
"Det kommer du inte"
"Lovar du?"
"Jag lovar"
VOCÊ ESTÁ LENDO
den vackraste tönten | D.L
Fanfic"Vilken tönt jag är va?" "Den vackraste tönten" Stella, en storstadstjej från Stockholm åker utomlands med sina kompisar strax efter studenten. Där stöter hon på Dante, en medlem i gruppen Hov1. Vad händer när man faller för någon som hela Sverige k...