"Vilken tönt jag är va?"
"Den vackraste tönten"
Stella, en storstadstjej från Stockholm åker utomlands med sina kompisar strax efter studenten. Där stöter hon på Dante, en medlem i gruppen Hov1.
Vad händer när man faller för någon som hela Sverige k...
16:27 Emma Nej, hon kunde inte, så det blir bara du och jag
16:29 Stella Okej, ses inne i stan kl 18?
16:30 Emma Perfekt
Jag var redan nyduschad och sminkad, så jag satte mig bara i soffan och tog det lugnt en stund. Jag hade en del jag behövde plugga så jag passade på och göra det när jag ändå hade tid.
Som vanligt tog jag tunnelbanan in och fick gå sista biten till restaurangen. När jag vände på huvudet och kollade över gatan såg jag Dante. Det var som att allt stannade, hela universum stannade. Jag stod bara där och kollade på honom. Han såg likadan ut. Samma hår, samma kläder, samma leende. Alla känslor jag hade haft kom tillbaka. Det jag trodde var över, var inte det. Jag visste inte att jag fortfarande kände så mycket som jag gjorde för Dante. Jag insåg hur mycket jag fortfarande älskade honom. Hur ont det gjorde av vetskapen att han hade någon annan, att han inte var min längre. Jag hade haft fel, jag hade inte dansat vidare i livet, inte än, inte på länge. Han såg mig aldrig, han gick bara vidare. När skulle jag se honom nästa gång? Och ännu viktigare, älskade han fortfarande mig?
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
Gillas av corneliaas, prinzaugustt och 1 127 andra
stellaengdahl champagne? taggad: emmadahlgren
Visa alla 43 kommentarer
corneliaas åh önskar jag kunde vara med er! emmadahlgren ❤️
"Jag såg Dante"
"Va? Vart?"
"På vägen hit, på andra sidan gatan"
"Såg han dig?"
"Nej, han gick bara vidare"
"Hur kändes det?"
"Ärligt? Hemskt"
"Du saknar honom" Jag tog ett djupt andetag och funderade lite innan jag svarade.
"Ja"
"Vad ska du göra?"
"Vad kan jag göra? Han har flickvän"
"Du måste prata med honom, han kanske saknar dig också"
"Han har gått vidare, det var flera månader sen nu"
"Det vet du inte Stella" Jag ryckte på axlarna.
"Du vet, jag trodde jag var över honom"
"Jag vet Stella, men du måste prata med honom" Jag nickade.
"Jag vet"
6 maj 2019
"Stella, hej!" Mamma mötte mig vid dörren när jag kom in.
"Hej mamma" Sa jag och kramade om henne.
"Hur mår du gumman?"
"Bra, jag mår bra. Hur mår du?"
"Åh, med mig är det bara bra"
"Vad bra" Jag tog av mig skor och jacka och gick sen in till vardagsrummet där Isac satt med mobilen i soffan. Jag kollade upp och log mot mig när jag kom in.
"Och vem skriver du med då?" Sa jag och flinade mot honom. Han himlade med ögonen.
"Hej på dig också" Jag kramade om honom och satte mig ner bredvid honom.
"Nej men ärligt, hur går det med kärleken? Har du träffat någon?"
"Inte direkt" Sa han.
"Inte direkt huh?"
"Käften" Han gav mig en dryg blick och jag höll upp händerna.
"Jag försöker bara vara trevlig"
"Försök vara trevlig på ett annat sätt"
"Sorry"
"Maten är klar!" Ropade mamma från köket. Vi reste oss upp och gick ut till köket.
"Precis som när vi var små" Skrattade jag och puttade till honom i midjan. Vi satte oss ner runt bordet, alla på samma platser som vi hade när vi var små. Det är sådant man gör automatiskt, sådant som sitter i ryggmärgen.
"Hur går det i skolan Stella?"
"Jo, det går bra. Samma som vanligt" Jag ryckte på axlarna och tog en tugga av maten.
"Tänk att du ska bli sjuksköterska" Mamma log.
"Mm, tänk att jag ska det" Jag flinade mot henne.
"Och du börjar andra ring, herregud, ni växer upp för fort" Jag och Isac kollade på varandra och skrattade åt henne. Sådant har man hört hela livet.
"Det var jättegott"
"Åh, vad bra"
Vi åt upp maten och satte kvar ett tag vid bordet och pratade. I vår familj fanns det alltid saker att prata om, allt från politik till mode. Som de snälla barn vi är hjälpte både jag och Isac mamma och pappa att plocka undan disk och matrester. Det var inte så mycket kvar dock eftersom vi hade ätit mammas kända lasagne, och den var inte att leka med. Efter all undanplockande tog vi fram en kortlek och bestämde oss för vänd-tia. Pappa delade ut korten och som vanligt blev han lika besviken när han fick dåliga kort.
"Så kan du inte göra!"
"Kan jag väl?"
"Nej, vi har kört samma regler i tio år. Inga mellanstick"
"Äh" Suckade pappa surt och jag skrattade smått åt honom.
"Skratta bäst som skrattar sist" Jag himlade med ögonen.
"Du är bara en dålig förlorare" Sa jag till pappa.
Vi spelade några omgångar innan jag kollade på klockan och insåg att jag behövde åka hem. Såklart så vann jag de flesta, och pappa kom sist, precis som förväntat.
"Jag skjutsar hem dig"
"Det behövs inte, jag kan ta tunnelbanan"
"Nej, det är för sent"
"Klockan är tio pappa"
"Precis, jag skjutsar"
"Okej okej, tack" Jag kramade om Isac och mamma och vi gick sen ut till bilen. Ute duggregnade det så jag småsprang ut till bilen. Inte för att man blir dyngsur av duggregn, men det kändes bara bra. Vi satte oss i bilen och jag satte direkt igång musiken, kan man ens åka bil utan musik? Pappa diggade med i vissa låtar, de han kunde, samtidigt som han körde. Det tog runt en kvart att åka hem, det var ju inte direkt rusningstrafik om man säger så.
"Tack för skjutsen, vi ses pappa"
"Det gör vi, ha det så bra"
"Ni med" Jag kramade om honom innan jag gick ut och stängde igen dörren. Han stannade kvar och kollade att jag kom in genom porten innan han åkte iväg igen. Jag kände hur tröttheten slog till och gick direkt och gjorde mig iordning och la mig i sängen när jag kom in i lägenheten.
——————————————— Del 52, check! Hope you like it :) Kram
