F Y R T I O T V Å - T Å R A R P T 2

1.4K 12 4
                                    

9 december 2018

"Jag måste hem, jag har skola imorgon"

"Okej, ring om det är något"

"Jadå, tack för att jag fick sova över"

"Ingen fara, vi ses"

"Det gör vi" Cornelia kramade om mig och jag gick mot tunnelbanan. Dagar som dessa hade det varit skönt att ha en bil. Att inte behöva ha dömande människor runt en när man sitter med röda och svullna ögon. Klockan var bara fem på eftermiddagen, men det var redan mörkt. Det var väl så på vintern. Snön låg fortfarande kvar, vilket fick mig att tänka på när den kom. På hur kul jag och Dante hade då. På hur mycket jag älskade honom, fortfarande. Jag visste inte hur jag skulle göra med Dante, det kändes svårt att kunna lita på honom när han hade varit otrogen förut, redan innan mig, och vem vet hur många gånger innan det. Jag hade förlåtit honom för det han gjorde mot mig, men nu blev allting bara värre. Såren blev upprivna igen, även fast han inte hade gjort något mot mig denna gången.

Min tanke var att åka hem, men jag ville inte. Jag ville inte vara ensam. Så jag åkte in till stan och satte mig på en bar. Tragiskt kanske att sitta där själv såhär tidigt, men vad skulle jag göra?

"Stella, nu har vi setts många gånger på kort tid" Jag hade börjat känna igen rösten. Jag behövde inte ens vända mig om och kolla vem det var.

"Jacob. Förföljer du mig eller vad?" Jag kollade upp på honom.

"Nejdå, varför skulle jag?" Han satte sig ner bredvid mig och beställde in en öl.

"Så Stella, varför sitter du här helt själv?"

"Det skulle du allt gärna vilja veta va?"

"Jag får en känsla av att det har något med Dante att göra, har jag fel?" Jag svarade inget, jag orkade inte.

"Jag tar det som ett ja" Jag drack upp det sista av vinet och ställde mig upp för att gå.

"Ska du redan gå? Jag som nyss kom"

"Jag känner tyvärr inte för att hänga"

"Jag bjuder på ett till glas, sätt dig" Han klappade på stolen och kollade på mig. Jag tvekade men satte mig ner tillslut. Ett glas vin kunde väl inte skada? Jag ville ändå inte åka hem, eller att vara själv, så Jacob var väl bättre än ingen. Som lovat bjöd han mig på vinet och han fortsatte att prata, mest om sig själv. Jag tänkte mest på Dante och lyssnade inte så mycket på vad Jacob sa, jag brydde mig faktiskt inte om vad han sa heller. Rätt som det var närmade han sig med sitt ansikte och pressade sina läppar mot mina. Jag tryckte bort honom direkt.

"Vad håller du på med?" Sa jag argt och ställde mig upp.

"Vadå?"

"Jag har pojkvän"

"Så vadå?"

"Men hur dum är du?" Jag tog min väska och gick därifrån. Vad höll han på med? Vem trodde han att han var? Jag var tvungen att träffa Dante, nu.

Jag tog pendeln hem till honom. Det kändes som en evighet men tillslut var jag framme och knackade på på hans dörr. Han öppnade snabbt och han fick ett hopp i sina ögon.

"Dante, vi måste prata" Han gjorde en gest att jag skulle komma in, så det var det jag gjorde. Vi gick in till köket och satte oss mittemot varandra.

"Jacob kysste mig" Dante kollade upp på mig.

"Jag satt på en bar och han bara dök upp helt plötsligt. Jag ville inte vara med honom men han bjöd mig på ett glas vin och sen bara kysste han mig. Jag tryckte bort honom direkt och skällde ut honom, sen åkte jag hit"

"Jag ska döda honom" Dante var riktigt förbannad, inte på mig, utan på Jacob. Han reste sig upp och började gå ut mot hallen.

"Dante, sluta" Jag stoppade honom.

"Det här var det han var ute efter hela tiden, att hämnas mot mig" Vi satte oss ner igen. Dante lugnade ner sig lite innan jag fortsatte.

"Även fast du inte har gjort något mot mig nu så blir det ändå svårt för mig att lita på dig med tanke på vad du gjorde för några månader sen, det måste du förstå?" Dante nickade. Det gjorde ont i mig av det jag skulle säga.

"Dante, jag älskar dig, det vet du, men detta funkar inte" En tår rann ner för min kind.

"Vi lever två helt olika liv" Fortsatte jag.

"Spelar det någon roll? Vi älskar varandra" Nu rann tårarna på Dantes kinder också.

"Jag vet Dante, men det går inte"

"Har det med Jacob att göra? Jag skulle aldrig göra något sånt nu, du betyder allt för mig"

"Det med Jacob var bara droppen, vi lever som sagt två helt olika liv. Jag älskar fortfarande dig Dante, men jag tor detta är det bästa för oss båda. Nu kan du fokusera på musiken helt och hållet. Jag klarar inte av att vara ifrån dig en hel turné heller" Hov1 skulle på en vinter/vårturné efter nyår, det var inte officiellt än men det skulle bli alldeles för jobbigt för mig att vara ifrån honom hela turnén, och jag kunde inte följa med eftersom jag pluggade och jobbade.

Jag reste mig upp. Dante tog tag i min hand.

"Jag älskar dig Stella"

"Jag älskar dig också Dante" Vi kysste varandra en sista gång innan jag gick. Tårarna rann på bådas kinder. Det var rätt beslut, det kändes bara inte som det just nu. Det gjorde så ont.

Gillas av axeljiggy, valterjanni och 23 453 andra

Ups! Ten obraz nie jest zgodny z naszymi wytycznymi. Aby kontynuować, spróbuj go usunąć lub użyć innego.

Gillas av axeljiggy, valterjanni och 23 453 andra

dantelindhe sjunger låtar om dig 💔

Visa alla 1 348 kommentarer

ludwigkronstrand ❤️❤️
exempel_66 finaste jag vet
channelorange är allt bra? ❤️
prinzaugustt ❤️
axeljiggy ❤️

den vackraste tönten | D.LOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz