"Vilken tönt jag är va?"
"Den vackraste tönten"
Stella, en storstadstjej från Stockholm åker utomlands med sina kompisar strax efter studenten. Där stöter hon på Dante, en medlem i gruppen Hov1.
Vad händer när man faller för någon som hela Sverige k...
Min blick flög över den tomma lägenheten. Den var som en helt annan lägenhet när möblerna var borta. Som att allt bara försvann. Jag älskade denna lägenhet, den var min första. Jag hade så många minnen här. Bra, dåliga, sorgliga, glada, kärleksfulla, tråkiga, ja, alla möjliga minnen.
Dante kom bakifrån och la sina armar runt mig. Han pussade mig på tinningen.
"Jag älskar den här lägenheten"
"Jag vet, det är en bra lägenhet" Jag nickade.
"Men vår nya kommer bli minst lika bra också"
"Absolut" Jag vände huvudet mot honom och log.
"Jag älskar dig"
"Jag älskar dig också"
Jag lyfte upp flyttlådan och vi gick ut till hallen. Jag vände mig om och kollade ut i lägenheten en sista gång innan vi gick ut och stängde igen dörren. Jag tog ett djupt andetag och vi gick ner för trapporna. Vi packade in de två flyttlådorna vi höll i händerna in i bilen vi hyrt och åkte iväg. Alla andra flyttlådor och möbler var redan i den nya lägenheten, de här två var de sista. Det kändes lite sorgligt att åka ifrån denna lägenhet, det var ändå mitt första egna hem. Den hade så många minnen med sig, och nu skulle jag bara lämna allt. Men det var dags för ett nytt kapitel i mitt liv, vårt liv. Jag och Dante skulle flytta ihop, och det kändes så bra. Kanske var det för tidigt att flytta ihop, kanske inte, men varför vänta när man vet att det är rätt? Jag älskade Dante, han var mitt livs kärlek.
Dante kollade på mig och log. Jag log tillbaka men vände sen tillbaka blicken till vägen eftersom jag körde. Dante satte på musiken och lutade huvudet mot fönstret.
"Är du redo?" Jag kollade upp och log mot Dante medans jag satte i nyckeln i låset.
"Aldrig vart mer redo"
"Välkommen till vårt nya hem" Jag vred om nyckeln och öppnade dörren. Vi gick in och kände doften av nytt. Jag vände mig om mot Dante som stod bakom mig. Han log, likaså jag. Dante tog några steg fram och la armarna runt mig.
Vi gick runt i lägenheten och kollade. Den var inte så stor, bara en tvåa, men det räckte för oss, så länge vi var tillsammans. Eftersom vi redan hade varit här med möbler så behövde vi bara om plocka upp "småsakerna". Vi började med köket och jobbade oss sen ut till vardagsrummet och sovrummet.
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
Gillas av dantelindhe, emmadahlgren och 2 991 andra
stellaengdahl tog en paus i uppackningen av Dantes supremegrejer. idag blev vi sambos :)
Visa alla 106 kommentarer
corneliaas sån jävla fin kärlek ni har prinzaugustt Dante ❤️ supreme hjartslaag fan vad fina ludwigkronstrand ❤️ emmadahlgren finisar, ni är bäst
När vi precis blivit klara, med det mesta iallafall, ringde det på dörren. Jag gick och öppnade och där stod allihopa, hela gänget. Emma, Cornelia, Axel, Noel, Ludwig och alla andra.
"Hej!" Jag kramade om dem alla och släppte in dem i lägenheten. Dante kom också ut till hallen och kramade om allihopa.
"Vad gör ni här?" Sa han med ett leende på läpparna.
"Vi måste ju fira att ni flyttat ihop" Sa Noel och höll upp flera pizzakartonger. Dante log och jag gick ut till köket för att hämta bestick och glas åt alla. Vi satte oss i soffan, och vissa på golvet, och åt direkt från kartongerna.
"Nu när ni blivit så gamla så får ni börja med att bjuda hem på middagar"
"Och vi kan komma på parmiddagar" Ludwig skrattade och kollade på Cornelia som himlade med ögonen.
"Klart ni ska" Sa jag och skrattade.
"Ey Dante" Sa Axel med munnen full av pizza.
"Kommer du ihåg på grönan när du kastade ut en pizzabit i publiken?" Fortsatte han. Dante skrattade till.
"Ja, dem hade ju inte ätit något stackarna"
Jag kollade på allihopa och log. Dem alla var så fantastiska. Jag tog Dantes hand och kollade på honom. Vi log mot varandra. Jag hörde Ludwig prata för fullt i bakgrunden, men jag lyssnade inte så noga om vad. Jag lutade huvudet mot Dantes axel och slöt ögonen någon sekund. Ute hade regnet börjat ösa ner och trots allt prat så hörde jag ändå regndropparna smattra mot fönsterbrädan.
Att flytta ihop med någon är ändå ett stort steg i livet. Jag visste inte alls hur det skulle gå, men varför skulle det gå på något annat sätt än bra? Jag och Dante hörde ihop, vi var, som man kallar det, meant to be. Vi har sårat varandra, flera gånger, men vi kämpade oss igenom det. Det är ju ändå ett tecken på hur starkt vårat förhållande är. Dante fick mig att må så bra, bättre än jag någonsin mått, och jag fick honom att må bra. Han var den jag ville spendera mitt liv med. Tänk att en resa till Grekland och en kyss på en brygga kunde leda till allt detta. Vad som än skulle hända så skulle jag vara för evigt tacksam för att jag hade Dante, och om det någonsin skulle ta slut mellan oss, så skulle jag för evigt vara tacksam för att jag fått vara med honom. Han har fått livet att bli tusen gånger bättre.
Nu var det dags för att skriva en ny historia, jag och Dante, tillsammans, för alltid. Han var ju trots allt, den vackraste tönten.
