den vackraste tönten | D.L

F Y R T I O N I O - L I L L E B R O R

12 januari 2019

Vi var på ännu en fest. Det kändes inte lika kul längre när jag inte hade Dante längre. Speciellt inte när jag såg honom stå och kyssa någon annan, samma tjej som på nyår. Jag visste inte om han redan hade kommit över mig eller om han höll på, fast egentligen spelade det ingen roll.

Jag gick bort till bordet med dricka och tog en shot.

"Här går det vilt till" Jag kollade åt sidan och såg Hugo, från nyår, stå och flina mot mig. Jag höjde på ögonbrynen och log lite tillbaka.

"Mm, det hjälper"

"Hjälper mot vad?"

"Smärta"

"Deep" Jag ryckte på axlarna och flinade.

"Så, vem är det som har sårat dig?"

"Hur vet du att det är någon som har sårat mig?"

"Varför skulle du annars dämpa smärtan med alkohol?"

"Vi sårade varandra, det var ingens fel"

"Men du har inte kommit över honom"

"Ärligt? Nej. Men han verkar dock vara över mig" Sa jag och sneglade mot Dantes håll. Hugo vände huvudet och kollade på Dante som fortfarande stod och pratade med tjejen.

"Huh"

"Vadå?"

"Han försöker bara göra dig svartsjuk"

"Det gör han inte alls"

"Trust me, det gör han. Men du kan göra samma sak"

"Hur då?" Hugo närmade sig mitt ansikte med sitt.

"Såhär" Sa han och kysste mig som besvarade dem. Ännu en gång kändes det inte alls lika bra som med Dante, men vad skulle jag göra? Jag behövde också komma över Dante någon gång.

Jag stod längs väggen med ett vinglas i handen. Jag väntade på Emma och Cornelia som var iväg och hämtade dricka till dem. Någon tog tag i min hand och drog undan mig ut till hallen.

"Dante vad gör du?"

"Vem är han?" Han pekade mot Hugo.

"Ingen speciell"

"Ingen huh?"

"Frågan är vem hon är" Sa jag och pekade mot tjejen Dante hade kysst.

"En tjej från nyår bara"

"Vi gjorde typ nyss slut"

"Jag måste ju komma över dig på något sätt"

"Dante..."

"Nej Stella, jag ville ge oss ett försök till, men du ville inte, du sa att det inte gick. Då måste jag ju försöka komma över dig"

Om han bara visste hur mycket jag ville ge oss ett till försök. Om han bara visste hur mycket jag älskade honom. Hur mycket jag saknade honom och hur mycket han betydde för mig.

Jag nickade och gick sen ut till vardagsrummet igen. Allt detta var så jobbigt. Vad gör man när man älskar någon så det gör ont, men man kan inte vara tillsammans?  Det kallas för ett brustet hjärta, men varför gör det då ont i hela kroppen?

"Jag drar"

"Va?"

"Jag drar. Pallar inte mer"

"Men vi följer med"

"Ni behöver inte. Stanna och ha kul istället"

"Stella, såklart vi följer med, eller hur Emma?"