den vackraste tönten | D.L

F Y R T I O E T T - I B L O D E T

8 december 2018

Mitt huvud värkte när jag vaknade. Det var ljust i rummet. Jag tog mig upp ur sängen och in till köket för att ta en Ipren. Jag hade dåligt minne från igår, och gick tillbaka till sovrummet för att få Dante att friska upp det. Grejen var bara den att Dante inte låg i sängen. Han var borta. Jag tog upp mobilen för att kolla om han hört av sig.

10:10 Dante
Jag är i studion, kommer över sen och förklarar det igår

Precis när jag läst klart sms:et ringde Cornelia, jag ville veta vad hon och Ludwig hade haft för sig, om det var så som jag och Emma trodde.

"Hallå"

"Stella, hej" Hon lät andfådd, stressad.

"Är du stressad eller?"

"Lite. Jag låg med Ludwig igår"

"Jag kan tänka mig det efter ert hångel igår" Jag lät ironisk.

"Allvarligt, vad ska jag göra?"

"Vart är du nu?"

"Påväg hem, från Ludwig"

"Möt mig inne i stan så käkar vi frukost"

"Okej, det blir världens walk of shame det här" Jag skrattade åt henne.

"Ses snart"

Jag klädde på mig en väldigt vanlig outfit snabbt, sminkade mig, borstade tänderna och drog mig sen ner mot tunnelbanan. Det gick snabbt att åka in till centrum och jag mötte Cornelia på ett fik. Vi beställde in lite god frukost, och kaffe. Vi behövde kaffe. Cornelia berättade vad som hände igår, att hon hånglat med Ludwig och att dem sen hade åkt hem till honom och ja, legat. Hon visste inte vart hon hade sina känslor, och ännu mindre vart Ludwig hade sina känslor. Drama. Det var sen min tur att berätta om Dante. Om att han skulle förklara något och om Jacob. Jag hade ingen aning om vad som hände.

Ett tag senare hade vi ätit upp och Cornelia var tvungen att åka hem. Cornelia tog för omväxlingens skull bussen hem och jag gick ner till tunnelbanan. Precis när jag skulle sätta in hörlurarna hörde jag någon säga mitt namn. Jag kollade åt höger och där stod Jacob.

"Stella, trevligt att ses igen" Jag log lite smått mot honom, men svarade inte. För det var faktiskt inte trevligt att se honom igen.

"Vart ska du?"

"Hem bara. Jag har varit och ätit frukost med Cornelia"

"Cornelia ja, kul, hur är det med Dante?"

"Det är väl bra, han är i studion just nu"

"Mm, studion. Det verkar gå bra för dem"

"Jacob vad vill du?"

"Jag försöker vara trevlig mot min kompis flickvän bara" Jag nickade lite smått men sa ingenting i hopp om att han skulle sluta prata med mig, men mitt hopp gick inte i uppfyllelse.

"Han verkade ha väldigt bråttom igår, vet du varför?"

"Som sagt så är han i studion, så jag har inte hunnit prata med honom idag"

"Jag kan förklara"

"Det är bra tack, jag hör det hellre av Dante"

"Han låg med min tjej sista året på gymnasiet" Jag kollade på Jacob. Han såg arg ut.

"Va?"

"Det är sant. Han har det i blodet. Han var otrogen mot dig också, eller hur?" Jag sa ingenting. Ville inte säga någonting. Mina tankar for omkring i huvudet. Jag undrade hur många gånger Dante hade varit otrogen mot folk.

"Jag ska på det här" Sa jag när tåget rullade in. Jag gick på och satte mig ner på en stol. Jag försökte dämpa mina tankar och min förvirring med att höja volymen på musiken, men det gick inte så bra. Speciellt inte när en hov1-låt kom på, då tänkte jag ännu mer på det Jacob nyss hade sagt. Jag bestämde mig för att istället för att åka hem, så skulle jag åka till Dante. Jag var tvungen att höra om det var sant, vad han hade att säga om saken.

"Hej Stella, kom in" Det var Axel som hade öppnat dörren. Jag gav honom en lätt kram innan vi gick in till deras studio. Dante blev glad när han såg mig. Han kom fram och pussade mig.

"Hej"

"Hej" Sa jag tyst.

"Har det hänt något?"

"Kan vi prata? Ensamma"

"Ja, visst. Kom" Sa han och tog med mig ut för dörren. Jag gav ett smått leende till killarna som satt inne i studion innan jag stängde igen dörren.

"Vad har hänt?"

"Jag mötte Jacob idag vid tunnelbanan. Han berättade något. Jag vet inte om det är sant, men det är därför jag är här. För jag vill höra din version"

"Vad har han berättat?"

"Han sa att när ni gick sista året så hade du legat med hans tjej"

"Var det därför du hade så bråttom därifrån igår?" Fortsatte jag. Jag började bli irriterad, men samtidigt ledsen.

"Stella, lyssna"

"Är det sant?"

"Va?"

"Är det sant? Låg du med hans tjej?"

"Ja, det är sant. Men snälla, lyssna på mig Stella"

"Du bara har det i blodet, va?" En tår rann ner för kinden men jag torkade bort den lika snabbt.

"Lyssna på mig nu. Jacob var tillsammans med en tjej i trean, som jag gillade, mycket. Jag gjorde inget åt det för jag var ju kompis med Jacob, men sen hade dem en svacka i sitt förhållande, och jag var ung och dum och låg med henne. Han fick reda på det och bröt kontakten med mig, vilket var rätt bra eftersom som jag har sagt, han hade dåligt inflytande. Men nu är han tillbaka och jag trodde han hade släppt det, men tydligen inte" Jag skakade på huvudet och gick därifrån. En till tår rann ner för kinden. Jag sprang ner till tunnelbanan, men ville inte hem. Jag ville vartsomhelst, men inte hem. Det slutade med att jag åkte hem till Cornelia, räddaren i nöden. Egentligen spelade detta ingen roll för mig, jag kände inte ens Dante för tre år sen så han var ju inte otrogen mot mig då, men när han kysste en annan för några månader sen så blir allting bara värre när man hör att han varit otrogen innan. Eller, hjälpt någon vara otrogen om man ska märka ord.

———————————————
Wow, tack för 3K läsningar! Jättekul att folk läser!
Kram <3