Tainted // d.l

två

Jag pustar lättat ut när mejlen är skickade, de sista blanketterna ifyllda och redo att visas för Dante. Ända sedan jag fick högen med papper har jag varken vågat eller hunnit lyfta blicken från dem, förutom under de tre minuterna då jag skulle ta emot ett samtal av Adrian, min bästa vän. Han meddelade att han skulle komma förbi och plocka upp mig då vi har bokat ett bord på någon restaurang som han så gärna vill visa. Självklart nämnde jag att det kanske inte är den bästa idéen att dyka upp här under min första dag på jobbet men mer protester han jag inte ge innan jag hörde Dantes röst och var tvungen att lägga på. Han kan absolut inte se att jag tar privata samtal under arbetstid, hur oerfaren jag än är så vet jag att det inte är okej. Blusen som jag bär rättar jag till vid axlarna, placerar några slingor av det lockiga, mörka håret bakom mitt ena öra innan jag plockar upp högen med papper för att bege mig mot kontoret. Precis när jag ska knyta näven och knacka på dörren så hör jag en vissling. Mina aningar säger att det är Adrian, den visslingen har mina öron bevittnat ett antal gånger förut. Precis som jag anat möts jag av Adrians imponerade blick när jag vänt mig om och det verkar som om att flinet på hans läppar vägrar att försvinna.

"Du skojar? Jobbar du på ett sådant ställe så borde du inte ens snacka med någon som mig" får han ur sig medan jag kramar honom och lämnar en snabb puss på hans kind.
"Det är därför jag sa att du inte skulle komma! Usch du ska bara se chefen, så jävla jobbig" viskar jag högt nog för bara honom att höra och pressar pekfingret mot läpparna för att visa att han ska vara tyst då jag knackar på dörren. Dante ber mig komma in vilket jag snabbt gör med Adrian hack i häl. Hans blick lämnar inte datorskärmen förrän jag harklat mig för andra gången och efter att ha placerat högen med papper på bordet intill honom. Han ser ointresserat på mig men höjer sedan på ena brynet när han fått syn på Adrian och dum som han är räcker han fram handen. Dante slänger en blick på Adrians hand men återvänder sedan med att stirra på mig. "Vem är han?" frågar han kallt vilket får mig att sväljer ljudligt, "detta är Adrian min k.." meningen hinner jag inte fortsätta då Dante avbryter mig med rynkade ögonbryn. "har du med dig din pojkvän till jobbet på din första dag?". Jag skakar raskt på huvudet, försöker förklara för honom att Adrian inte är min pojkvän men blir hyschad av att Dante bara viftar bort mina förklaringar med en gest som visar missnöje.

"Jag har ju gjort klart allt du bett mig att göra så Adrian skulle bara plocka upp mig" yttrar jag försiktigt. "och det får dig att tro att du har slutat för dagen eller?" han lutar sig bakåt i kontorsstolen med händerna bakom nacken, jag nickar åt det han sagt vilket får honom att skratta känslolöst. Han nickar mot tre mappar som bildar ett berg på varandra vilket får mig att titta oförstående på honom. "alla papper i dessa tre mappar ska du sortera i bokstavsordning innan jag har slutat, så din lilla pojkvän får nog åka hem och vänta på dig där istället. Denna byggnaden är bara för anställda och om jag ser på honom så är han långt ifrån kvalificerad till att arbeta här" muttrar han bittert. Blickarna han slänger känns som laserstrålar när han studerar mitt nervösa kroppsspråk. Jag får nästan en känsla av att han njuter av att se mina händer darra och blicken flacka mellan honom och pappersberget. Han är med största sannolikhet en sådan där typisk person som missbrukar sin makt, han har liksom en blick som skriker att han är en översittare. Adrian står helt blickstilla bredvid mig och han är nog minst lika chockad som mig av bemötandet han fått. "Nå sätt igång!" Jag vet inte vad det är som flyger i mig men jag tar de steg som krävs för att jag ska stå precis framför honom och lutar mina handflator mot det mörka ekbordet. Något i hans blick ändras, kanske är han förvånad över att jag inte gör som han säger.
"jag har jobbat utan rast i tio timmar och vad jag vet är det olagligt så du kan inte hålla mig kvar här längre." Innan han hinner besvara mig vänder jag på klacken och drar med mig Adrian ut från rummet.

Det är inte förrän vi sitter på den lilla libanesiska restaurangen som jag förstår att det jag sa och gjorde mot min nya chef var otroligt korkat. Det är ju nu jag ska visa att jag verkligen förtjänar det här jobbet och att jag är villig att arbeta hårt. Inte ifrågasätta och definitivt inte strunta i en order.
"Fan Adrian! Tänk om jag får sparken efter första dagen?" Jag tuggar snabbt på en köttbit som jag sväljer ned med hjälp av några klunkar rött vin. "Hjärtat, bara för att han är din chef kan han inte bete sig som en idiot. Du har rättigheter som han faktiskt kränkte redan under din första dag. Han kommer inse vilken fantastisk person du är så oroa dig inte" Adrian kan på något mirakulöst sätt alltid lugna ned mig. Om det blir så att Dante faktiskt inte visar någon som helst uppskattning över mitt arbete är det här kanske inte den rätta arbetsplatsen för mig. Oavsett hur mycket jag har kämpat för att få hamna i ett sådant bra företag och få en sådan bra anställning som att vara chefens högra hand skulle jag aldrig kunna ta emot skit från min arbetsgivare. Men jag vill verkligen inte grunda min bild av honom på vårt första möte, det kanske bara var en dålig dag för honom? Han kanske inte brukar vara såhär vanligtvis så en rättvis chans måste jag ge honom.

"Förresten, är han singel?" Jag sätter vinet i halsen när Adrian nyfiket lutar sig framåt för att vänta på svaret på sin fråga. "Inte fan vet jag!" utbrister jag en aning generat. Jag hade inte tänkt på om det satt någon ring på hans finger men med tanke på att han ser ut som en sagoprins har han nog en flock med kvinnor efter sig. "Well, du borde satsa! Han må vara ett svin men med den kroppen måste han vara en gud i sängen" Adrian flinar stort medan han viftar med de markerade ögonbrynen. Dante må vara en av de snyggaste människor jag sett men tyvärr gör hans kassa beteende att han sjunker ned under den acceptabla gränsen för vem jag skulle kunna ingå ett förhållande med.

Xoxo
Livetsheroin & Tilimas