Tainted // d.l

tjugofyra

{obs! Detta kapitel innehåller en sexscen, hoppa över den om ni inte vill läsa, annars, enjoy ;)) }

Jag trillar in alldeles för sent på jobbet, vilket till största del beror på att Tom inte alls stod utanför min port som förväntat. Eftersom att min bil numera har gett upp på livet fanns det bara ett alternativ och det var att ta bussen. Så efter att ha trängts med två hela skolklasser i en halvtimme kom jag äntligen fram till, vilket både kan ses som positivt och negativt. Jag menar, det är ändå mitt jobb men jag kommer att behöva möta Dante och antagligen förklara varför jag lämnade honom utan att säga ett ord efter kyssen i fredag.

Med en kaffekopp i vardera hand styr jag stegen mot Stella för att göra min avstämning om helgen. Det har blivit till en vana att antingen hon eller jag letar upp sen andra för att bara snacka av oss lite. Hon sitter djup i sjunken i en hög av papper men skjuter snabbt ifrån sig allt när hon får syn på mig. 

"Hej, hur har helgen varit? Gick mötena bra?" Med en suck slår jag mig ned bredvid henne på den lilla pallen hon alltid har ståendes bredvid sitt skrivbord.
"Det gick väldigt bra faktiskt" mitt korta svar verkar räcka för hon nickar och tar en klunk av den bittra vätskan i koppen. Antagligen vet hon redan allt om mötena, jag menar, hon har ju praktiskt taget koll på allt här, men hon är även en av de mest nyfikna personerna jag känner så hon ville väl ha lite annan information, vilket hon absolut inte kommer att få.

"Hur var din helg då?" Hon ler sitt sockersöta leende och börjar babbla på om hur hennes pojkvän hade fixat värsta dejten med resturang, musical och spa. Jag lyssnar lite halvt när jag ser Dante komma ut från hissen, pratandes med någon äldre kvinna från personalavdelning. Stella knuffar till mig när hon märker att jag inte lyssnar och tittar frågandes på mig varpå jag besvarar henne med exakt samma blick.

"Okej, jag träffade Melanie när jag var och handlade igår. Hon var väldigt...ilsken om vi säger så." Med en suck reser jag mig upp och lutar mig lite mot dörrkarmen.
"Ingenting hände och ingenting kommer någonsin att hända, han är min chef, ingenting mer." Med de orden lämnar jag henne för att sätta igång med arbetet.

Jag hinner dock bara sätta mig ned och fälla upp datorn innan mobilen plingar till. Precis som förväntat lyses skärmen upp av Dantes namn tillsammans med två sms.

Dante Lindhe 10:32
Vi måste prata

Dante Lindhe 10:32
Nu.

Jag antar att det inte är någon idé att skjuta upp det här samtalet som förr eller senare ändå kommer att behöva ske, så jag rätar ut den gula klänningen över höfterna och styr stegen mot hans kontor. "Du ville prata?" Han blickar upp från sin telefon och nickar långsamt.

"Ja, lås dörren så vi kan göra det ostört." Jag gör som han säger och vrider om det silvriga låset på den stora trädörren. Därefter sätter jag mig på kanten av hans skrivbord, korsar det ena benet över det andra och knyter mina händer i knät.

"Är du okej? Du bara gick i fredags och du har inte svarat när jag har ringt." Han låter så försiktigt när han ställer frågan, det är nästan som om han är rädd att höra svaret.

"Min pappa är sjuk"  får jag ur mig någorlunda sansat. Jag har inte hunnit bearbeta informationen om att han numera kommer att få spendera ytterligare några månader på sjukhuset, att jag kommer få leva dessa månader med en oro som äter upp mig inifrån. Dante sitter tyst och tittar på mig, antagligen väntar han på att jag ska fortsätta.
"Han har cancer, vilket han har haft ett tag, men i alla fall så var det mamma som ringde i fredags och sa att pappa hade fått läggas in på sjukhuset igen".