Tainted // d.l

fjorton

"Leyla!" Mitt namn ekar i den nästintill tomma korridoren och får mig att stanna till precis innan de metallgrå hissdörrarna som har öppnat upp sig framför mig. Det visar sig vara Dante som är källan till ekot som fortfarande studsar mellan de vita väggarna. Med långa och snabba steg kommer han gående emot mig där jag står med ena foten i hissen och den andra utanför. Jeansjackan som han bär över den vita skjortan får honom att se mer avslappnad ut än vanligt, men den svarta datorväskan han har i ena handen väger upp det hela till att bli lite mer professionellt.

"Har du något planerar för ikväll?" frågar han samtidigt som han glider förbi mig in i hissen och lutar sig lite mot den ena väggen. Hans plötsliga fråga får mig att förbryllat höja på ögonbrynen. Är det nu han bjuder ut mig på en dejt eller är den här plötsliga nyfikenheten och omsorgen han visat på senaste tiden bara ett försök till att kompensera upp alla otrevliga samtal vi haft under de senaste veckorna? Dantes vita tandrad lyser i hissens dunkla ljus när han skrattar åt min reaktion. Ett tatuerat finger trycker på knappen med ett E på, vilket genast får hissen att ta oss nedåt mot entrévåningen.

"Förlåt, det där lät kanske lite framfusigt, men jag har middag hemma hos mig ikväll med några bekanta och det vore trevligt om du ville komma." Min blick går från förvirrad till skeptisk på några ynka hundradelar. Jag, middag, hemma hos min supersnygga chef med hans vänner som jag aldrig tidigare har träffat? I mina öron låter det i alla fall inte som en jättebra idé.

"Eh...alltså jag kan nog inte" Det plingande ljudet, som visar att vi har anlänt till våningsplanet längst ned, hörs samtidigt som mitt något tveksamma svar lämnar mina läppar. Dante ger mig faktiskt en väldigt besviken blick när han lämnar hissen och försvinner ut genom dörren på byggnaden. Jag stannar till och tittar på hans ryggtavla som snart har försvunnit bland människorna som tar sig hemåt efter dagens jobbpass. Det här är första gången han frågat om jag vill hänga med på något som inte kretsar kring jobbet. Visst, galan blev väl mer åt nöjeshållet med vår lilla utflykt och alla konversationer, men det här är ändå något helt annat. Sanningen är ju att jag inte har någonting planerat för kvällen och att få umgås med Dante är ju vanligtvis något jag inte vill tacka nej till. Fan, vad är egentligen det värsta som kan hända om jag följer med honom hem och träffar några av hans vänner?

Mina klackar smattrar mot asfalten när jag springer åt samma håll som han försvann åt. När jag rundar hörnet på byggnaden ser jag honom försvinna in i en svart liten Mercedes. Den jäveln, såklart han ska ha den senaste modellen på sina bilar. Jag tar ett djupt andetag och släpper ut den i en suck när jag låser upp min sketna Volvo och sätter mig med armbågarna vilandes mot ratten så att jag kan begrava ansiktet i händerna. Varför sa jag inte att jag inte hade något annat för mig än att sitta och trycka i mig chips framför en serie eller en film jag redan sett alltför många gånger. Frustrerat trycker jag in nyckeln i tändlåset och efter att motorn har hackat några gånger får jag igång bilen. Precis när jag ska köra iväg från den lilla parkeringsfickan plingar min telefon till i handväskan och får därför istället mitt fokus.

/ Jag skickar Tom vid sju, ifall att du skulle ångra dig ;)
PS, spara mitt nummer. / D.L /

Men oj vad Tom är hans lilla springpojke, tänk så vill jag inte gå, ska han bara stå nere vid min port och vänta? Stilig som han är måste han ju ha någon eller några som väntar på honom hemma? Fortfarande utan att ha tagit något val om kvällen bestämmer jag mig för att köra hem till pappa. Det har varit så mycket på jobbet på senaste tiden så jag har inte hunnit träffa honom, inte heller Yousef för den del. Dante har verkligen tagit upp varenda vaken timme under mina dagar, det är knappt att jag får vila på helgerna och när jag väl får ledigt så är jag så slut att jag somnar framför tv:n.