Tainted // d.l

tio

Solens strålar bränner mot min hud när jag stiger av bussen och styr stegen mot Kungsträdgården. Det märks på många sätt att sommaren har börjat att komma till Stockholm. Hela veckan har temperaturen legat runt stabila 26 grader, fåglarnas kvitter har ersatt trafikbruset utanför mitt sovrumsfönster och människornas humör har generellt övergått till ett mer lättsamt.

Den gula omlottklänningen jag, tillsammans med ett bar svarta sandaler, bär fladdrar svagt i den varma sommarbrisen när jag stannar till på en upphöjning för att söka efter en viss gestalt över huvudet på de lunkande människorna. Relativt snabbt dyker det bruna, nästan svarta hårsvallet, som dagen till ära ligger ostyrigt stylat med hjälp av vax, upp framför mig. För att hinna ikapp honom snabbar jag på stegen och med hjälp av en hand på hans axel får jag stopp på killen med de hasselnötsbruna ögonen och det charmigaste leendet världen någonsin skådat, Kian. Han som för mig inte är mer än en kk, en jävligt bra sådan ska tilläggas, men han som ser mig som något mer. Jag vet att han har känslor, alltså riktiga känslor för mig, men hur mycket jag än försöker så kan jag inte känna samma sak för honom. Kanske är det för att jag vet att han är lite utav en fuckboy, eller så är vi helt enkelt för olika som personer. Han med sin stora mun och icke existerande hämningar går helt enkelt inte ihop med min känslighet och behov av kontroll.

"Hey sexy" Kians hesa röst når mitt öra när han omfamnar mig i en hård kram. Som vanligt försöker han ge mig en kyss men jag avvärjer och får istället hans läppar mot min varma kind. Något besviket skrattar han till för att sedan ta min lilla hand i sin och drar med mig mot en glasskiosk. Kian har enda sedan vi träffades första gången envisats om att hålla min hand. Jag tror att det ör för att han verkligen vill att vi beter oss som ett par även fast vi i själva verket är så långt ifrån det stadiet man kan komma.

Vi sätter oss vid ett ledigt bord och istället för att sätta sig mittemot mig, som vilken annan människa som helst hade gjort, slår han sig ned tätt intill mig. "Har jag nämnt att du är så jäkla snygg?" Precis som vanligt överöser han mig med komplimanger och jag tror ärligt talat att han har fått för sig att jag kommer börja gilla honom just because he strokes my ego every fucking time.

"Ärligt talat Kian, jag behöver andas" suckar jag fram när jag stoppar in skeden med den kalla chockladglassen i munnen. Kian mular något ohörbart men flyttar trots mina tydliga gester inte på sig en centimeter. Precis när jag låtit glassen smälta på tungan ser jag ett välkänt ansikte sitta något bord bort, Dante. Ett par mintgröna chinosshort, som jag vanligtvis hade hatat, sitter perfekt på de slanka benen och den svarta kortärmade t-shirten visar tydligt upp hans muskulösa kropp. När det blonda rapunzelhåret dyker upp i mitt synfält inser jag dock att han inte är är själv. Hans pretentiösa fästmö är med, såklart.

De börjar röra sig mot oss och trots att jag inte om han har fått syn på mig närmar jag mig Kian för att börjar lämna någon blöta kyssar längs hans hals. Mitt plötsliga byte av humör gör att han drar sig ifrån och stirrar på mig med en förvirrad blick. Jag, som endast är ute efter att få Dantes uppmärksamhet och kanske även göra honom en aning svartsjuk, höjer utmanande på mitt ena välplockade ögonbryn. Det räcker tydligen för att han ska låta mig fortsätta det jag påbörjat. Han är dock inte ensam om att bli rörd då hans ena hand börjar att smeka mig på innerlåret. Jag försöker verkligen att se ut som om jag gillar det, även fast att det är raka motsatsen till vad jag gör.

Trots att de mintgröna shortsen dyker upp i min ögonvrå slutar jag inte kyssa Kian förrän Dante har harklat sig. "Åh hej!" Jag låtsas vara förvånad av att se honom honom här även fast jag i själva verket har stirrat på honom i tio minuter. Jag ler när jag drar handryggen över mina något svullna läppar. Dante ser dock inte särskilt glad ut då han stirrar mig rakt i ögonen. De är faktiskt en aning mörkare än vanligt, trots att solstrålarna som lyser upp resten av hans ansikte faktiskt borde göra dem en nyans ljusare.

Jag rycker till när Kians hand hamnar ännu lite högre upp vid innerlåret. Det får i sin tur Dante att förflyttat sin blick för att ta en titt på det Kian får röra på för stunden. "Vem är han?" Kians hesa röst bryter den spända tystnaden mellan oss. Jag vänder mig mot honom och harklar mig samtidigt som jag smeker honom över den svarta Adidas tröjan han bär. 

"Det här är Dante Lindhe, min chef. Dante, detta är Kian" Jag presenterar de för varandra utan att nämna min relation till killen som tidigare hade handen på mitt lår men som nu har den utsträckt för att artigt hälsa på Dante. Det är väldigt olikt Kian att hälsa på någon såhär propert, han brukar oftast ge folk en nickning eller mumla fram ett halvtrevligt tja.

Dante blickar ner på den utsträckta handen men greppar aldrig tag i den. Istället väntar han på att Kian ska ta ner handen, vilket han så småningom om gör. Dante ska precis öppna munnen när han blir avbruten av fröken Rapunzel som klänger sig fast vid hans sida, "älskling du har inte presenterat mig" piper hon fram med sin röst som är lika len som sammet. Han stirrar mig fortfarande i ögonen och jag kan inte undgå att bli en aning obekväm av hans dominerande blickar. Det känns nästan som om han försöker leta efter något, kanske svaret på min relation till Kian?

Han får snabbt nog av Rapunzel som fortsätter att röra och smeka vid honom samtidigt som hon tjatar om att han ska berätta för oss vem hon är. "Du kan väl presentera dig själv" snäser han irriterat fram varpå hon lägger sin hand på Dantes arm så att den stora diamantringen blir synlig för oss. "Jaja, jag är Melanie, Dantes fru". Melanie alltså.

"Ni var väl bara förlovade" frågar jag, trots att jag redan vet svaret. Han sa för bara någon vecka sedan att hon var hans fästmö de kan knappast gift sig under den tiden. Svaret får jag dock genom det flin som pryder Dantes läppar så fort jag ställt frågan, han måste ha märkt mitt plötsliga intresse i hans relationsstatus. Hon fnyser endast till, vilket får mig att le tillgjort, hon är nog en av de personerna som jag kommer njuta av att irritera.

"Vad jobbar du med Kilian?" frågar Dante en aning ointresserat. "Kian heter jag och jag jobbar som entreprenör, du då?" Dante skrattar lågt och himlar med de isblåa ögonen. "Kian, har du inte koll på vem din tjej jobbar med?" Dante ställer den frågar med någon sorts förvåning och han får det att låta som att Kian är en dålig 'pojkvän' som inte vet något så självklart som vad min chef jobbar med. "det klart jag vet vad min baby jobbar med, men jag vet-" Kian hinner inte fortsätta sin mening då Dante avbryter honom,

 "jaja, vi måste sticka nu. Leyla vi ses imorgon på kvällen" flinar Dante, han blinkar med ena ögat innan de sticker iväg båda två och jag sitter kvar där med ett par läppar mot min hals, undrandes, vad fan menar han med imorgon kväll? Vi har ju ingenting planerat på jobbet så jag undrar vad det är han syftar på. 

vad tycker ni so far?

xoxo

Livetsheroin & Tilimas